I hemmets lugna vrå!

Ja, nu är vi hemma i Trollhättan igen. Vi har haft några dagar i huset och har plockat upp en del av alla våra flyttlådor som står i dotterns gamla rum i källaren. Vi fick skjuts hem av Anders pappa i onsdags. Kändes märkligt att komma hem igen. Så bekant och vanligt, men ändå så länge sedan.

Ja nu var det ju ett tag sedan vi skrev och eftersom äventyret nu är slut så är det ju också dags att avsluta bloggen, åtminstone för denna gång. Det känns faktiskt lite sorgligt. Kanske kommer jag, om jag inte kan tygla min skrivlust, skriva små sura insändare i tidningen i fortsättningen😉.

Torsdag morgon tuffade vi ut från Resö hamn, solen sken och det skulle bli en fin men lugn dag. Vi körde inomskärs söderut i Bohuslän och stannade för att handla i Kungshamn.  Under vår promenad i Kungshamn träffade vi helt otippat på svågern och Anders systerdotter😊. Efter att vi fyllt på förråden tuffade vi vidare och ankrade i en naturhamn innanför Keön. Det var lugnt men vi backade fast ankaret på samma sätt som vi gjort under månaderna i Karibien, backade med motorn på drygt 2000 varv för att vara säkra på att ankaret satt fast. En stund efter oss kom en norsk segelbåt och de ankrade också. De släppte dock bara sitt ankare från sidan av båten och knöt fast ankaret i båten. Natten blev väldigt lugn och alla båtar låg kvar på fredag morgon.  

  På väg från Resö hamn.

Vid Sotenkanalen.  Här stekte mor Anna pannkaka enligt en historia som Anders hört när han var liten.
fredag morgon pumpade vi upp dingen och åkte in till fastlandet för att ta en promenad. Vi behövde röra på oss lite efter allt stillasittande i båten och vi tog en promenad in till Örns camping. När vi kom tillbaka till stranden efter promenaden fick vi pumpa upp dingen på nytt, den har gjort sitt nu och läcker som ett såll.
 Promenad vid ankarplatsen.

På eftermiddagen kom Anders syster, hennes son och pappa till ankringsplatsen. Vi skulle fira 80 års jubilaren och han blev lite överraskad över att vi var där. Kvällen och födelsedagen firades med båtlagad smörgåstårta och vanlig tårta på de Bohuslänska klipporna. 

 Jag har fått en del frågor om vad vi äter när vi seglar, nja vi brukar ju inte göra smörgåstårta men det är gott.

Lördagen lämnade vi vår båt vid en kryssarklubbsboj och åkte snipa in till Hunnebostrand för att äta en födelsedagsmiddag på Bella Gästis. Härligt att få träffa barnen på nytt. Vi åt en god lunch och hade en trevlig stund innan vi åkte tillbaka till vår båt igen. När vi kom fram till båten hade det mörknat på himlen och när vi lagt till brakade ett ordentligt åskväder lös. Åskväder är inte så skoj när man är ute till sjös och det är något vi har varit lite oroliga för under resan. Det här var dock vårt första åskväder under hela resan och nu låg vi bra vid en kryssarklubbsboj. Kvällen tillbringades i båten och vi spelade kort medan regnet smattrade mot rufftaket.  

På hemväg från Hunnebostrand, en hurtig paddlare följde oss i kölvattnet en lång bit. 
Konst kan man ju se på olika sätt men visst är hon lite nödig? Hunnebostrand.
 
Så kom åskan och regnet.
Och blåsten och mer regn.

Söndagen var det dags att ta sig den sista lilla biten till Dragsmark. Solen sken igen och vi hade dottern med i båten. Vi hissade upp våra gästflaggor från de 17 länder som vi besökt under resan innan vi kom in mot hamnen. I hamnen väntade släkt och vänner både hemifrån och från vår resa. Så härligt att träffas igen. Den svenska högsommarvärmen höll i sig och solen sken över vår fina båtplats. Efter lite fika och prat tog vi ett dopp i det 22 grader varma vattnet.   

  Lite gästflaggor i riggen. 

Välkommen till hamnen. Kärt återseende.
Härligt att ses igen.
Vi bodde ett par dagar i båten innan vi blev hemskjutsade till Trollhättan. Vi träffade släkt och lite fler vänner, städade och packade saker från båten och njöt av sol och bad.

Under onsdag eftermiddag var det dags för Strumpan att komma hem igen. Strumpan fick ju följa med till Sverige i januari då Anders mor gick bort och hon har efter det fått ha sitt hem hos vår son och ibland även hos vår dotter. Under de senaste månaderna har hon varit lite sjuk och det har varit några turer till veterinär, urinvägsinfektion som hon nu är av med. Att besöka veterinär var inte skoj och att åka bil är inte heller roligt och hon var därför stressad när hon kom hem. Under de två första dygnen har hon varit lite reserverad men nu börjar hon känna sig lite mer hemma igen. Vi har inte släppt ut henne ännu, hon behöver bli lite tryggare i hemmiljön innan honfår ge sig på nya äventyr utanför hemmets trygga väggar igen.    

 Hemma igen och favvofotöljen återtagen.

Nu börjar hon känna sig hemma igen.  
Eftersom detta troligen blir bloggens sista inlägg vill vi även komma med några tips och slutsatser. Det här är våra tankar och du behöver naturligtvis inte hålla med oss😊.

Genomför dina drömmar, du kommer inte att ångra det du gjort men troligtvis det du inte har gjort.

Planera din resa men var inte rädd för att ändra dig under vägen, vi har mött många som valt att ta andra vägar när de väl seglat iväg.

Låt inte helheten skrämma dig, ta en del i taget, det gör troligtvis det mesta enklare i livet. Du behöver inte fundera över hemresan när du ger dig iväg. Vi har mött en hel del seglare som bestämt sig för att frakta hem båten på fraktfartyg från Västindien och några som seglat hem med delvis annan besättning. Möjligheten finns så låt inte det hindra dig från att påbörja resan.

Du skall genomföra din dröm när det passar in i ditt liv men vänta inte för länge.

Var beredd på att mycket går sönder men det mesta går att fixa. Skall du fixa allt och tänka på allt innan du åker kommer du troligtvis inte iväg så bestäm dig för en avresedag och förbered dig så långt du kan innan det datumet.

Köp de reservdelar/båttillbehör du vet att du behöver hemma innan avfärden, det mesta är billigare och lättare att hitta i Sverige.

Fortsätt att drömma även när du kommer hem, det finns så mycket att upptäcka både hemma och i resten av världen.  Var nyfiken på andra människor och miljöer. Alla du möter hemma och runt om i världen har en egen helt fantastisk historia att berätta om du bara vill lyssna.

Jo, många tankar har snurrat genom våra huvuden under året, kanske en följd av att sitta och tittar ut över ett öde men vackert hav och upp på en klar gnistrande stjärnhimmel under många timmar 😊
 
Hoppas att du haft en trevlig läsning under året och att vi ses och hörs. 
Kramar
Kristina, Anders och Strumpan. 

Till Dragsmark!

På söndag eftermiddag kommer vi till hemmahamnen vid det gamla cementgjuteriet mittemot kyrkan i Dragsmark. Vi kommer vid tre tiden. Kom gärna förbi för en pratstund eller så. Vi kommer att bo i båten fram till onsdag men hör av er så vi är vid båten om ni kommer på måndag eller tisdag. Just nu njuter vi av de sista dagarna på vårt seglingsäventyr. Vi försöker dra ut på det så mycket vi kan. Igår tog vi första doppet i Sverige. Kallt, bara 21 grader😙.

Så nära hemma!

Jo, nu är vi i Sverige igen och närmare bestämt Resö i norra Bohuslän. Denna vackra hamn besökte vi ofta när barnen var små. Här fanns ett hopptorn som var roligt för barnen och oss att hoppa från ner i det härliga vattnet, vacker natur och en minigolfbana. Ett bra ställe att vila upp från den sista överfarten, handla mat och duscha. Intressant att se det ordnade kaos som inträffar i hamnarna på västkusten på sommaren. Vi var framme vid tiotiden och fick plats utanför en norsk segelbåt.  

  Soluppgång på svenskt vatten.

Att åka hem känns roligt och det skall bli så härligt att träffa alla och speciellt barnen. Under veckan har vi dock känt lite panik och ångest över att äventyret är slut. Visst hade det varit härligt om man kunde backa tiden lite eller hänga sig på minutvisaren lite så att tiden inte gick så fort under året (gäller kanske inte överfarterna). Samtidigt känns det som att vi varit borta i en halv evighet. Kommer vi överhuvudtaget ihåg hur man jobbar? Jo jag vet, det tar någon vecka och sedan är det som man aldrig varit borta eller… Hoppas att vi kan behålla lite av det avstressade lugnet och kommer ihåg att ta tillvara på de fina sommar och höstkvällarna för att fortsätta vara ute i naturen. Vi har ju knappt varit inne en sekund under det senaste året. Diskmaskin och rinnande varmvatten är något jag ser fram emot i alla fall. Och dottern har sagt ifrån, nu är det färdiglekt och dags att komma hem och jobba.

När vi vistades i Karibien frågade min pappa mig vid flera tillfällen om det fanns några ormar på ön som vi var på. Ofta var svaret nej även om det sedan visade sig att någon obetänksam person tagit med ormar in till ön och att även dessa trivdes i det härliga varma klimatet. Visst är det lite lustigt, om än inte för sonen, att det var i lilla trygga sommarstugan på landet i Sverige som han blev biten av en rackare till huggorm. Inte så skoj, de är giftiga de små slingriga sakerna. Men poängen är att ofta är vi räddare för det vi inte känner till och tror att allt är farligare någon annan stans.

I lördags morse kastade vi loss från den inre marinan i Inverness. Vi skulle slussa ut de två slussarna som var kvar av Caledonian canal och vi skulle vara där ”BANG ON” innan åtta för att hinna med enligt slussvaktaren. Jo vi var tidiga och fick plats i slussen tillsammans med båten Alma och en holländsk båt. Efter slussningen kom vi ut i en grund vik men då det var högvatten vid sjutiden och tidvattnet nu på väg så fick vi en fin medström ut. Det var stiltje och vi puttrade med motor ut längs med den Skottska kustremsan och sedan ut på Nordsjön.  

 En sälkolloni på väg ut från inverness.
Efter ett tag sa vi hej då till Alma via VHF radion. J på Alma skulle segla mot Norge medan vi hade beslutat oss för att gå direkt till Sverige. Dagen gick fort och vi läste, pratade och jag stickade klart ett par vantar så nu är jag rustad för den svenska vintern😉. Vi önskar oss mycket snö kommande vinter😉. På kvällen när jag lagt mig fick Anders se en massa måsar som dök på ett stim med småfisk i ett område, så helt plötsligt så kommer en val upp och gör ett dykande ner i stimmet. Efter det skingras alla måsar, det som var kvar av stimmet har även det skingrats efter valen tagit en munfull. Häftig upplevelse, man skulle inte sova…men skönt är det.

När jag vaknade vid tretiden på morgonen var vi mitt ute bland olje och naturgasplattformer. Bara att väja och hålla sig utanför säkerhetszonen som är runt varje plattform. Runt plattformarna fanns även en hel del båtar ankrade.  

 

Under söndagen börjar jag klaga lite över att vi inte sett några delfiner under seglingen på Nordsjön, vi hade läst att en av de större grupperna av flasknosdelfiner finns i bukten utanför Inverness och nu hade vi kommit ut ur bukten. Knappt hade jag sagt det förrän en grupp delfiner, dock inte flasknosdelfiner, kom upp vid båten och lekte i bogvågorna under en lång stund. Sedan kom det delfiner flera gånger under eftermiddagen och sedan fick vi även se en val som simmade en bit framför båten.
 
Man tröttnar aldrig på att se delfinerna leka.

Måndagen hade vi en fin vind och vi seglade på i drygt sex knop innan vinden lugnade sig fram på kvällen. Vi närmade oss norska kusten och hissade gästflaggan så att norrmännen skulle vara nöjda och glada. Nu var det inte någon norrman som såg vår flagga. Dimman låg tät när vi seglade förbi kusten under natten och förmiddagen och även om vi bara låg någon sjömil från kusten så såg vi inte land en enda gång. Vi såg inga båtar heller även om vi hörde dem och såg på AISen att de passerade bara några 100 meter från vår båt. Utanför den norska kusten var det motström och vi började räkna på när vi skulle komma fram. Ett tag såg det ut som att det kunde bli sen eftermiddag innan vi kom fram men så när vi kom ut från kusten släppte motströmmen och vi fick en svag medström in mot Sverige.  Härligt att efter 515 NM och fyra dygnssegling se de bohuslänska klipporna och att känna doften av tallskog på väg in mot hamnen. 

Dimman ligger tät över Norges kust. 
Då är det skönt att ha AIS men, hur gör vi här. Fiskebåtar som kör sakta som tur är. 

Nu skall vi ta det lite lugnt och fira lite födelsedagar innan vi kommer hem till Dragsmark på söndag. Eftersom vårt hus är uthyrt juli ut så kommer vi att vara kvar där ett par dagar så kom gärna förbi på en fika och pratstund.  

 

 Det kommer att dröja ett tag innan vi ser en sådan fin soluppgång igen.