Hem till kylan!

Så har vi lagt båten på marina i Le Marin i Martinique efter nästan en dygns segling från Bequia dit vi seglade från Union Island i lördags. Varken Union Island eller Bequia har någon marina och risken för att få inbrott i båten om den ligger länge utan att någon tittar till den är ganska stor och dessutom vill vi att den ligger bra även om det blåser mycket. Efter att ha klarerat ut från St Vincent och Grenadinerna seglade vi norrut förbi St Vincent vilket såg ut att vara en jättefin ö men ön har dåligt rykte på grund av hög kriminalitet, mycket fattigdom och knarkodlingar. En tysk seglare blev skjuten där 2016 vid ett överfall. Passande nog spelades en stor del av filmerna om Pirates of the Carabien in på St Vincent.

 

 

 

 Wallilabou bay där kulisserna från Pirates of the Carabien står kvar. 
Mitt i natten seglade vi förbi st Lucia som vi hoppas att vi kommer att åka tillbaks till igen för att titta på ön, naturen och de varma källor mm som finns där.

Att komma fram till Martinique efter att ha seglat runt i södra kariben är lite av en kulturchock, tillbaks till västvärlden och ett modernt samhälle. Både lite skönt och ganska tråkigt. Det var så vackert och orört på Grenadinerna även om man hela tiden kände att man blev lite lurad.

 Sikta på något billigt älskling!
Nu är i alla fall hemresan bokad till imorgon eftermiddag och vi kommer hem till ett kallt Göteborg på torsdag. Skönt att ha reseförsäkring så att vi får hjälp med hemresan. Kallt kommer det att bli för vi har ju inte direkt några vinterkläder. Ser ni någon huttrande person i gröna sommarbyxor, joggingskor och segarjacka så är det undertecknad.   

Strumpan kommer att följa med oss hem på flyget och kommer sedan att vara kvar hos sonen till vi kommer hem igen. Skall bli så skönt att träffa barnen och övriga släkten igen även om det är en så tråkig anledning. Men här känns allt så avlägset och overkligt.

Idag har vi passat på att duscha för första gången sedan vi lämnade Gran Canaria den 30 november. Ja jag vet det låter fruktansvärt. Det var såå skönt att duscha, även om det var fler som tyckte det och det var slut på varmvattnet.

Ett sorgligt meddelande!

Igår fick vi det tråkiga beskedet om att Anders mamma gått bort. Vi kommer därför att åka hem för att vara tillsammans med nära och kära under en tid. Vi kommer troligtvis att segla upp båten till Martinique under de närmaste dagarna och ta flyget därifrån. 
 

Union Island

Den sydligaste av öarna i St. Vincent och Grenandinerna och den sydligaste ön som vi kommer att åka till. Kanske kan man säga att här vänder vi och åker hem igen. 😉

 
 Vi seglade ca fem distans (en timma) till staden Clifton. Staden om man nu kan kalla den stad består av två gator. Den ena går förbi restauranger, barer och affärer och den andra går förbi bostadshus och ut mot andra sidan ön. När man seglar in i hamnen åker man förbi ett korallrev med en liten bar längst ut, det är Happy Island. En konstgjord ö som byggds upp av stora snäckor. På Happy Island serveras öl och naturligtvis Rompunsch. Ägaren spelar musik och sjunger med i låtarna ibland.
 
På tisdag tog vi en promenad för att gå runt ön. Vi har fått en karta på turistbyrån och ser fram emot en promenad då ca en mil för att se hela ön. Vi inser ganska snart att det inte är så många som promenerar på ön och framför allt så är det inte många turister som går ut ur Clifton. Det finns en by till på ön, Ashton. När vi kommer in i Ashton kommer det fram en man som tigger pengar till mat. I Ashton påbörjade man ett projekt för att bygga en marina för en del år sedan. Projektet avslutades aldrig men fick konsekvenser för havsmiljön då brygg och pirkonstruktionerna gjorde att vattencirkulationen i bukten blev sämre. Vattnet blev flera grader varmare och fiskar och övriga vattendjur försvann. Nu håller man sakta på att återställa vattenmiljön och planen är att man skall försöka bygga en turistnäring som tar tillvara på naturen istället. Bra tankar men det verkar vara en lång tid innan det blir verklighet. Pengar är troligen problemet.
 
I Ashton går vi in i en liten supermarket och handlar lite att äta till lunch. Pratar med damen i affären och frågar om den runda som vi tänkt gå. Då talar hon om att den väg som är utmärkt i turistkartan nog inte blev klar…Men det går ju att gå upp och titta på utsikten i alla fall.

Vi bestämmer oss för att gå vidare. Jo då det är riktigt. Vägen slutar helt plötsligt ute i ingenting eller kanske man skall säga skogen. Den väg som skulle ta oss över berget till andra sidan finns inte över huvud taget. Så det blir till att vända och gå tillbaks. När vi kommer till Ashton tar vi en väg upp till den norra delen av ön. Där hittar vi en helt egen strand, Richmond bay, med korallrev och en pelikan som fiskar. Härlig promenad blev det i alla fall och skönt att komma igång lite efter all stillasittande på atlanten. 

Innan vi åker ut till båten igen skall vi handla lite potatis och frukt och grönsaker för vi skall grilla färsk tonfisk på kvällen. Vi handlar två kg potatis, fyra apelsiner, fyra tomater och ett par små gurkor. 60 E$ vill de ha för detta, motsvarar nästan 200 kr. Vansinnigt! Vi köper sex potatisar istället och kommer ner till ca 130 kr istället. Maten är sjukt dyr här, speciellt för oss turister men även beroende på att allt importeras. Tur att vi ankrar gratis för det mesta och tur att vi bunkrade en del extra när vi lämnade kanarieöarna.   

Onsdag börjar det blåsa och vi tillbringar nästan hela dagen i båten. Det är ganska öppet för vindar även om vågorna stoppas något av korallrevet. Det tar i upp till 16 sekundmeter i byarna. Inte roligt att ligga så öppet och vi bestämmer oss att flytta oss till Chatham bay på västsidan på torsdagen.

Torsdagen flyttar vi oss till Chatham bay, en fin bukt med en lång sandstrand med standrestauranter längs stranden. Natten blåser det dock ordentligt och vi bestämmer oss för att flytta till den norra delen av stranden på fredag morgon. Den norra delen av bukten har ett fint ställe för snorkling.