Strumpan på eget äventyr

Nu har det hänt, det som inte fick hända! Vid den första natten på ön La Gomera blev frestelsen för stor för lilla Strumpan att vandra iväg på eget äventyr. Husse och Matte har letat förtvivlat dag och natt utan resultat.

En hissnande utmaning!

 

  Igår tog vi bussen till Cruz Del Carmen för att vandra. Cruz Del Carmen ligger på den nordöstra delen av Teneriffa. Bussresan som gick upp genom landskapet och till 960 m höjd gick bra även om busschauffören snarare trodde att han var racerförare och körde en sportbil istället för buss.

Uppe på Cruz del Carmen ligger ett vandringscenter och det finns en guide som har upplysningar om alla vandringar som finns. Vi hade bestämt oss för att gå en vandring ner till havsnivån till staden Punta del Hildalgo, en sträcka på ca 10 km.  Vi fick en karta vid av guiden och info om att vi skulle följa markeringen med två vågräta sträck. Såg vi en kryssmarkering eller farliga djur skulle vi springa åt andra hållet. Skoj kille!

Efter en kopp kaffe på caféet påbörjade vi vandringen. Sluttning neråt och bred gångstig, det här skulle ju bli enkelt. Vid första vägskälet stod en skylt med pil mot Chinamada åt vänster, en grottby men med Internet, enligt infokillen. Där skulle vi gå förbi, samtidigt stod det ett kryss en bit in… Vi bestämde oss för att ta den vägen för hur som helst skulle vi ju till Chinamada. Inget bra beslut! Vägen, som ganska snart övergick till en stig gick brant nerför.  När vi travat på i ca 20 minuter blev vi utskällda av ett gäng hundar som inte tyckte att vi hade där att göra. Så in på maps.me… Vi var helt fel visade det sig, bara att gå tillbaks. Ja ja träning är ju bra, resten skulle ju vara en fin nerförslut tänkte vi, lite träning skadar aldrig.  

 

Ingen bra väg...

 När vi kommit tillbaks till vägskälet såg vi att det fanns en stig mellan de två vägarna och det var den som skylten pekade på. Bättre att ta det lite lugnt i fortsättningen.

 

 

Stigen fortsatte nerför i lövskogen. Snart blev det även en och annan uppförsbacke. Vi tog en rast och tänkte att det här är väl snart avklarat. var ju bara en medelsvår vandring och de brukar ju vara ganska stränga i bedömningen. Efter en stund ändrade sig naturen och vi kom ut mot brantare sluttningar. Vi gick förbi några småbarnsfamiljer som hade ett par barn i sele på magen. De hade även en hund som skuttade framför dem. Nu började hunden springa framför oss istället. Efter någon kilometer bestämde vi oss för att stanna och fika så att de kunde komma ifatt och ta hand om sin hund. De kom ifatt men visste inte vem som var ägare till hunden.  Ett tag senare stannade hunden i alla fall.
 
Nutidens spanska etterstupa dålig moral, väg rakt ner. 
Lite senare kom vi fram till Chinamada, grottbyn fast med internet. Husen var byggda in i berget men hade en fasad så att de framifrån såg ut som ganska vanliga hus. Hade varit skoj att se dem inifrån. 
 Vid Chinamada började också den tuffare vandringen ner mot havsnivån. Vi gick på en smal stig längs med klippbranten, många meter stup nerför på ena sidan och lika mycket uppför på andra sidan. Underlaget var allt från stig till sten, trappor och rullgrus. Gällde verkligen att titta var man satte fötterna. Det enda som växte på de karga sluttningarna var olika typer av kaktusar och de enda djur vi såg var mängder av ödlor.  Vandringen från Chinamada tog nästan två timmar och då var det bara drygt fyra kilometer. En härlig vandring med en hissnande vacker utsikt. Verkligen en utmaning för både kropp och höjdskräck.
 
 
 

 

Höga berg och djupa dalar.

Dagarna går och vi trivs som fisken i vattnet här på Teneriffa. Varmt och skönt är det, 32 grader idag men disigt vilket kanske är tur. Vi börjar nog vänja oss vid värmen lite grann.  

 I onsdags kväll var det knytkalas på bryggan. Alla skulle ta med något att bjuda på och ställa på ett bord som stod mitt på bryggan. Vi var ca 20 personer med sju olika nationaliteter som dök upp. Olika maträtter, snacks och en hel del dricka, bland annat en femlitersdunk mer sangria placerades på bordet. Vi bjöd på båtgjorda köttbullar och potatissallad. Efter maten blev det musik med två gitarrer och två fioler i en svensk-dansk konstellation. Svensk och dansk folkmusik spelades från sittbrunnen. Efter en del mingel blev det mer allsång och därefter kom även munspel fram, vår båtgranne, en ensamseglande belgare spelade för andra människor för första gången i sitt liv otroligt nog. Härligt med människor som bjuder på sig själva. Kvällen avslutades vid midnatt och då hade vi stått på en brygga hela kvällen och haft jättetrevligt. 

 Torsdagen åkte vi ut på ön i hyrbil tillsammans med besättningen på Otillia. Först gick färden upp mot vulkanen och Spaniens högsta berg, Teide (3718 meter). Nu åkte vi inte upp till toppen utan vi stannade på 2200 meters höjd. Det går en linbana upp för berget, nästan till toppen men det var mycket folk och biljetterna skulle man helst ha förbeställt för att slippa stå och vänta så det lät vi bli.  Kan inte säga att det var speciellt vacker natur uppe på Teide men den var speciell. Mer som ett månlandskap av sten i olika färger. På en del ställen kunde man se att lavan runnit fram och stelnat så att berget vittrat i stora stenblock. Helt värt att se men inte något hänförande vackert direkt.

 
Efter vi åkt förbi Teide fortsatte vi norr ut på ön och stannade i en liten by på bergssluttningen för att äta lunch. Blev god mat i en lite högljudd restaurang. Efter lunchen tog vi en promenad och kom in i en vacker park/trädgård med stenbeläggningar små vattenfall och en fin utsikt över havet.
 
 
Sedan fortsatte färden mot La Laguna som tidigare var huvudstaden på ön (nu är det Santa Cruz). Vi gjorde bara ett kort stopp där då vi ville köra upp i bergen till det nordostligaste hörnet av Teneriffa. På den här sidan av ön är det mer växtlighet och smala vägar vindlar sig upp i bergen i kurvor som ibland ser ut att möta sig själva. Det var fantastiskt vackert men lite kusligt då det är stup på ena sidan den smala vägen och vid ett tillfälle körde vi högst uppe på bergskammen mellan två berg med stup på båda sidor av vägen. Dimman började komma in på den nordliga bergssidan och det gav en lite trolsk känsla. När vi kom ner mot den nordostliga spetsen kom vi till ett par badstränder som mest upptäckts av spanjorerna själva. Det var populära stränder för surfare och gamla minibussar som var omgjorda till provisoriska husbilar stod parkerade efter den smala vägen. 
 
Fredag var det riktigt varmt och vi tog bussen bort till en strand playa de Las Teresitas, en sandstrand med ljus sand från Sahara. Varmt i vattnet och på land även om det inte var helt klart och soligt.

Även idag har det varit disigt men varmt. Vi åkte den enda spårvagnslinjen upp till La Laguna för att titta mer på staden. En mysig liten stad med många caféer och små restauranger. Var inne på ett naturhistoriskt museum med en massa uppstoppade djur, kranium, pryttlar och apparater från svunnen tid. Åt på en Libanesisk restaurang innan vi skyndade hem till båten igen efter att vi stannat på en mataffär och fyllt på förråden. Är lätt att glömma att det ofta är stängt i mataffärerna på söndagar utomlands.