Nu kastar vi loss mot Teneriffa

Äntligen har undervanten till båten kommit och de passade perfekt (vilket de ju nödvändigtvis måste göra). Blåsigt väder gjorde att flygplatsen stängde stundtals under två dagar och igår var det republicday och bankholiday…därför har grejerna legat på Lissabons flygplats i en vecka, men nu är de ju äntligen här.

Idag har vi förutom fixa båten, handlat mat till resan och sprungit. Idag var det jag som blev upphissad till första spridarna för att sätta in de nya vanten. 

 Anders var uppe och kollade att allt var ok ända högst upp i masten, som tur var hade vi hjälp med att hissa.

Vår vistelse i Madeira och Funchal har annars varit jätteskön. Vi har badat, solat och promenerat upp och ner i många kilometer. Vi har även firat kanelbullens dag med några bleka hembakta kanelbullar, bakade i gasolugnen med bara undervärme. De smakade bättre än de såg ut och vi bjöd in båten Ottilias besättning på lite fika. Kanelbullar är en av de saker jag har längtat efter.
Vi har även provat att göra egen yoghurt på UHT-behandlad mjölk. Den blev helt ok. Man värmer mjölken (en liter) till 40 grader och häller i ca 1 dl yoghurt. Sedan får det hela stå i ute i rumstemperatur i 12 timmar innan det är klart och får kylas eller ätas upp. När vi skall åka över till Karibien kommer vi att göra egen yoghurt till frukost tänkte vi.

Seglingen till Teneriffa kommer att ta två till tre dygn. Vi hoppas på segling men allt pekar på ganska lite vind (igen) så vi får fylla dieseltanken imorgon (lördag) innan vi åker.

Vi hörs från Teneriffa😉

 

 

 Så här trevligt blev vi välkomnade av Funchals turistförening Poncha och en blomma som fortfarande är lika fin.

 

Vandring i väntans tider!

Nu har vi varit ute och seglat i lite drygt tre månader och vi ligger på Madeira. Vi väntar på stagen till båten. Det går ingen nöd på oss, vi sitter ju inte i sjön. Men det hade varit skönt att veta vilken dag grejerna kommer.

Under tiden vi väntar passar vi på att se oss omkring på Madeira. Madeira är grönt och blommande. Ön ligger mitt i ett flera km djupt hav och högsta toppen på ön är drygt 1800 meter. På ön har man byggt levador (vattensystem) som skall leda ut vattnet från den regniga, bergiga mitten av ön till jordbruksområdena runt om vid kusterna. Många av levadorna är byggda efter bergskanter med stup på många meter och det är inte utan att man funderar på hur många människor som fick sätta livet till när de byggdes. De första byggdes så tidigt som på 1500-talet och de senaste var klara 1966. Många av levadorna har byggds av slavar. 

 
Bredvid levadorna finns det gångvägar som är till för att man skall kunna ta sig fram och göra underhåll på vattenvägarna. Dessa gångstigar är nu också fina vandringsvägar.

I söndags tog vi lokalbussen till Riberio Frio för att gå en 11 km lång vandring till Portela. Bussresan startade med en 30 minuters lång uppförsbacke upp på berget Poiso (1413 meter högt). I Funchal var det sol och ca 22 grader varmt då vi gav oss iväg. När vi kom upp till Poiso regnade det och de som gick av tog genast på sig jackor. Efter 15 minuters ytterligare bussresa kom vi fram till Riberio Frio. Det var svalt ute och vi hamnade i ett moln så det var fuktigt.
 
Promenaden gick längs med levadorna genom en lummig grön skog, ut efter bergskanten och igenom sprängda tunnlar. Vi startade på 880 meters höjd och gick neråt mot 660 meter. Väldigt vacker natur. Vi stannade och åt matsäck på vägen och vid ett tillfälle kände jag mig uttittad och vände mig om och fick se några fina Madeiera Bofinkar. De satt på ett staket bara en halvmeter från oss och tittade med längtan i blicken på min kaka. Det är klart att man får dela med sig. Som tack för besväret fick jag ett par fotografier på de fina fåglarna. 

Från Portela tog vi en taxi hem till båten igen, någon (inte Anders) hade sett lite fel i busstidtabellen och det gick bara en buss hem men den skulle inte gå förrän långt senare på kvällen. Lätt hänt när man tittar i Portugisisk tidtabell.  

I Funchal finns det en fin matmarknad, Mercado dos Lavradores. Där säljs frukt och grönsaker, fröer och plantor, fisk och kött. Tyvärr så har säljarna insett att det är en turistattraktion och priserna är skyhöga. Fick i alla fall smaka på en hel del goda frukter som jag inte sett förut. Köpte några passionsfrukter. De kostade 6 euro för tre stycken, galet.

Under två dagar har vi försökt att komma upp till borgen som syns helt tydligt från hamnen. På något sätt försvinner den bakom alla hus när man kommer nära. Igår lyckades vi i alla fall komma dit. Den var dock inte öppen. 

 

 

 När man reser så här och skriver om vad vi gör och ser, blir man ganska nyfiken på vad som händer i alla era liv. Vad händer hemomkring, på jobbet mm. Vi läser ju tidningarna så de stora katastroferna har vi skaplig koll på men det vardagliga skvallret missar vi ju. Har nog inte hemlängtan direkt men saknar barnen, släkt och vänner hemifrån… Skall bli så skoj med besök av släkt och vänner fram i oktober/november på kanarieöarna. Har ni vägarna dit eller hit så titta förbi😊

 

Inte valfritt men napplöst!

I onsdags seglade vi mot Madeira. Det var totalt vindstilla så det blev till att tuffa fram med motorn igen. Det var soligt, varmt och skönt.  Havet utanför Porto Santo och Madeira är väldigt djupt (flera 1000 meter) och när vi hade rundat den västra sydspetsen av Porto Santo såg vi något som hoppade i havet, för stort för att vara delfiner. När vi kom närmare såg vi att det var stora valar, ca 15 m långa. Anders hade framme kameran och försökte filma lite men det är svårt att filma när man inte vet var de kommer att visa sig härnäst.

Lite inspirerade av några fiskare som kom in med två stora Whooa (namn enligt de portugisiska fiskargubbarna) till hamnen i Porto Santo under tisdag kväll, fiskade vi hela vägen till Madeira. Inte något napp denna gång heller.  

 

 När vi närmade oss Funchal som är huvudstad på Madeira ropade vi upp hamnen på VHFen och frågade om plats. Jo då bara att komma in så skulle de visa oss en plats. La till och gick vidare till tullmyndigheten och hamnkontoret. På hamnkontoret fick vi också hjälp med att ringa en segelmakare som skulle kunna hjälpa oss med att skaffa nya stag för att ersätta det som gått sönder och för att byta det andra akterstaget och även de två som går framåt. Segelmakaren kom på torsdag morgon och hjälpte till att mäta upp de gamla. Han pratade förvånande nog danska och svenska och berättade att han bott i Danmark i tio år tillsammans med en tjej från Hagfors. Världen är liten. Stagen är i alla fall beställda nu och beräknas komma på onsdag så det blir lite väntan här på Madeira men sämre ställe kan man vänta på.
 Ernst, här har du din överman, en lampskärm av vattenflaska avskärmad med maskeringstejp.

Torsdagen var en typisk fixardag. Lämnade in lite tvätt på ett tvätteri, det finns ingen tvättmaskin här i hamnen, städade, handlade lite och var på turistbyrån och fick info om ön och vandringar. På eftermiddagen mulnade det till och vi passade på att springa lite.

 

I förmiddags tog vi en linbana upp till de norra delarna av Funchal, Monte. Den ligger 550 m över havet. Ofta ligger det dis och dimma över bergen och så även idag. Några grader svalare var det också. Resan upp tog ca 10 - 15 minuter och när vi steg ur kabinen kom vi ut till ett grönt och fint samhälle med parker, blommor och växter. En tropisk trädgård finns att titta på men vi bestämde oss för att bara titta genom staketet. Det finns även möjlighet att åka släde nerför de branta backarna mot staden två i varje släde och två förare, som styrde och bromsade baktill. Såg skoj och halvt livsfarligt ut. Vi gick ner och passade oss för att bli överkörda av slädarna. Fågelvägen är det 3.5 km ner till hamnen så det blev en promenad i idel nedförsbackar.

Vi stannade och åt lite på vägen och när vi kommit ner till stan fick vi se en Madeiratillverkning/shop med vinprovning, HM Borges. Vi gick in och provade ett par sorter och bestämde oss för att köpa en ganska söt sort som lagrats i 5 år. Så nu kan vi bjuda på ett glas Madeiravin till osten när ni hälsar på oss under resan.
 

Något som inte är så roligt med Madeira är att det är fuktigt och kryllar av mygg. Vi har var och en fått flera hundra myggbett som kliar. Omöjligt att sova med ett surrade i öronen, så vid tretiden i natt gav vi upp och satte igång med att montera myggnät. Det är ju varmt så vi vill inte ha stängt alla luckor och dessutom vill ju strumpan vara ute på båten på nätterna. Efter vi monterat myggnätet återstod att döda så många myggor som möjligt... taket blev prickigt då mätta myggor smashades. När vi sedan lagt oss igen tänkte Strumpan hoppa upp till oss och hälsa på, stackars liten vad förvånad hon blev när hon hoppade rakt in i ett myggnät.