I orkanens spår!

Nu har vi kommit till ön Dominika. I tisdags åkte vi åter till Fort de France och deklarerade ut, handlade mat och fyllde på vatten. Det hade lugnat sig och dyningen som började komma in natten mellan söndag och måndag hade lugnat sig.  

 En liten bild på en kollibri.

Onsdag drog vi därför upp ankaret för att lämna Martinique. Vi hade en fin och omväxlande segling och motorgång upp längs Martiniques västkust. De höga bergen läar så ibland var det helt vindstilla medan det blåste och var seglingsbart ibland. När vi närmade oss Martiniques norra udde hörde vi att motorn lät annorlunda och inte långt efter började larmet, för att indikera att motorn var varm, att tjuta. Vi fick stänga av motorn och dra ut genuan i den nästan obefintliga vinden bakom ett av de höga bergen. Anders dök ner under däck och drog fram alla saker som finns stuvade baktill runt motorhuven. Efter ett tag fick han åtgärdat felet, impellern var trasig. Under tiden han höll på under däck försökte jag segla i den ganska obefintliga vinden. Snurrade mest runt och kom inte så långt vilket i och för sig var ganska bra.

När impellern var bytt körde vi ut på kanalen mellan öarna. Det blev en blöt segling i vindar upp till drygt 14 m/sek och höga ojämna vågor. Många gånger blev vi blöta då det skvätte upp vatten i sittbrunnen och när vi seglat över sundet hade vi fullt med sargassotång i mantågsnätet. 

När vi kom in i lä bakom Dominika lugnade det sig. Vi la oss vid en boj, söder om huvudstaden Rosea utanför något som hette Anchorages hotell. Tidigare var det ett fint hotell med ankringsplatser utanför men i september förra året ändrade allt sig efter att orkanen Maria dragit in över Dominika som en klass femorkan och förstört stora delar av husen på ön bland annat detta hotell. 

 

När vi badat och sitter och tittar ut över vattnet ser vi en havssköldpadda som tittar upp. Vi har hört att sköldpaddorna alltid går upp tre gånger för att andas innan de dyker igen. Tydligen har vi alltid sett den sista andningen innan dyket så vi har inte, tills nu, haft möjlighet att fotografera någon sköldpadda. Den här sköldpaddan hade inte koll på det där med tre gånger och han visade sig rätt många gånger😊. Nå ja, fotot ser väl kanske mest ut som en boj som ligger i vattnet men vi lovar, det är en sköldpadda.  
 
Våra vänner i Walkabout och Otilia hade redan seglat upp till Portsmouth på norra Dominika och vi ville komma ikapp så på torsdag morgon gav vi oss av vidare. Vi kom fram på förmiddagen, och efter att vi fått höra att linan till den boj som Walkabout legat vid hade gått av, bestämde vi oss för att ankra med eget ankare. Besättningen på Walkaout hade varit inne i stan på kvällen innan och när de kom tillbaks till båtplatsen var båten inte där, den hade slitit sig och tagit en egen walkabout. De hittade båten tre och en halv sjömil från platsen där de lagt den. Vilken mardröm. Nu slutade ju äventyret väl som tur var och båten ligger nu säkert ankrad i viken. Ägaren av bojen har också lovat att kontrollera alla sina bojar och byta linorna så nu blir det förhoppningsvis säkrare än tidigare att ligga vid bojerna här. Härligt i alla fall att träffa våra vänner på nytt.
 Tur att de förtöjt!
 
 

Även i Portsmouth har orkanen gått fram hårt och det är få om några av husen som klarat sig helt utan skador. Många hus är totalförstörda, el och telefonledningar hänger huller om buller och i naturen syns det tydliga skador. Ett större skepp och ett par segelbåtar ligger kvar högt uppe på stranden. När vi gick bort för att klarera in går vi förbi ett tält där en hjälporganisation distribuerar mat och byggnadsmaterial för återbyggnaden. Dominika är en självständig ö på gott och ont. De har inte något rikt land bakom sig som hjälper till i katastrofer som orkanen Maria och de är beroende av turister. Skall bli intressant att titta runt på ön under ett tag och hoppas att vi kan bidra på det lilla sätt vi kan, genom att vara turister, till landets uppbyggnad. Imorgon fredag, blir det en rundtur på ön bland annat till ett indianreservat.

I väntan på vågor!

Just nu ligger vi ankrade i en vik vid Trois Ilets söder om Fort de France på Martinique. Här är sol, 30 grader varmt och i stort sett stiltje. Vi ligger och gömmer oss för en nordvästlig dyning som skall komma in under natten till måndag.

Här i Karibien blåser det nästan alltid från nordost. Därför ligger också de flesta ankringsplatser och hamnar på läsidan, dvs den västra delen av öarna. Nu är det storm norr om oss över sydöstra USA och Bahamas och ut på Sargassohavet vilket gör att det kommer vind, om än väldigt lite från syd och väst här nere. Det är inte så mycket att det är någon fara men de varnar för att det kommer att bli dyning från nordväst under de närmaste dagarna. Dyningen kommer från stormområdet där det är över åtta meter höga vågor. Här kommer det troligen bli en lång dyning med mellan två och två och en halv meter höga vågor vilket kan bli besvärligt om man ligger ankrad utan lä för vågorna. Så, ja vi avvaktar och gömmer oss lite i viken bakom en halvö med skydd för både vågor och vind från alla håll. 

Här ligger vi skyddade för alla vågor. 

I onsdags seglade vi iväg från Sainte Anne på Martinique. Planen var då att segla upp till Dominika med ett kortare nattstopp i Saint Pierre. Vi hade en härlig segling i den ganska beskedliga vinden. Innan vi seglade iväg fyllde vi vatten och diesel och klarerade ut. Det var kö för att tanka vilket gjorde att vi blev lite sena ut från Le Marin.

Då det började bli eftermiddag och vi inte vill komma in och ankra i mörkret bestämde vi oss för att gå in i huvudstaden Fort de France istället. Fort de France visade sig vara en vacker stad och vi beslutade oss ganska snart för att vi ville passa på att titta lite innan vi åkte vidare.

 

 Ankarplatsen i Fort de France ligger i en bukt med en lång brygga/pir där kryssningsfartyg lägger till. Där låg flera svenska segelbåtar, bland annat Anemone som vi senast träffade på Teneriffa. Vi bjöd in M och L från Anemone till oss och fick en trevlig kväll då vi fick höra lite om deras överfart till Västindien.

 Torsdagen tittade vi runt i Fort de France. Den mest iögonfallande byggnaden man ser från vattnet är kyrkan St. Louis Cathedral. Den skall vara byggd i stål och betong för att stå emot jordbävningar, brand och annat vilket förstört de tidigare kyrkorna. Kyrkan har nyligen restaurerats och den är verkligen vacker. Vi besöker också grönsaksmarknaden som är stor men lite väl turistanpassad, förutom grönsaker finns det också en hel del souvenirer. Vi passade även på att handla lite mat eftersom det finns bra och lite billigare affärer i stan. Innan vi åker till Dominika behöver vi bunkra mat och vatten. Dominika blev hårt drabbad av orkanen Irma förra året och återuppbyggnaden håller fortfarande på.
 
 

Men så bestämde vi oss då för att vänta med att åka norrut till vågorna passerat.

Trois Ilets dit vi åkte i fredags är en vacker by på landet. Den har fått namnet av de tre öar som ligger i viken utanför byn. Här vaknar vi till kyrkklockor, tuppgalningar och hundskall och somnar till ljudet av cikador. När vi kom hit låg här endast ett fåtal båtar och de hade troligen legat här ett tag men nu har det kommit in et tjugotal båtar. I lördags promenerade vi till en badstrand i Anse Miton som ligger ca 4 - 5 km från byn. När vi skulle hem igen tänkte vi ta bussen men fick istället lift av en man som stannade och frågade om vi ville åka med. Mannen, som pratade ganska bra engelska för att vara fransman, visade oss runt lite på väg till hamnen. Bland annat till ett museum, tydligen skall Napoleons fru ha kommit härifrån. Blir troligen måndagens utflykt tillsamman med att hitta en restaurang med Wifi.   

 

 

Bonjour!

Nu är vi på Martinique igen och ligger ankrade i Sante Anne, en vacker vik där det ligger över 100 båtar i olika storlekar. Franska språket gäller igen så som Euro och högertrafik. Blir många hopp mellan valuta och språk vilket gör att det blir ett och annat gracias istället för merci och att man tycker att maten är billig till man kommer på att euro skall multipliceras med tio.

 

 Vi seglade vidare upp mot Rodney Bay på St Lucia i onsdags efter en regnig och blåsig kväll i Marigot bay. Vi ankrade först i viken utanför marinan men efter ett kort stopp bestämde vi oss för att åka in och lägga oss vid en plats i marinan istället. Det har blåst mycket i flera veckor och vi tyckte inte att det kändes säkert att ankra och åka från båten där den låg, mest för att vi var rädda för att den skulle dragga men dagen efter förstod vi att det även fanns andra risker. En katamaran som legat utanför för ankar hade fått den fastlåsta dingen stulen på natten. Inte skoj.

Marinan i Rodney Bay var i alla fall väldigt välordnad, vaktad och billig i jämförelse med Marigot bay. De fyllde på gasflaskor i tvätteriet och vi fick fyllt vår svenska gasolflaska som var slut.  En jättefin mataffär fanns det också där det gick att handla mat av alla slag. Vi hittade bland annat havregryn så nu blir det nog lite gröt ett tag. Yoghurten är löjligt dyr här 12 - 15 kronor för 125 g…

Rodney Bay är en turiststad med hotell och stränder. På torsdagen tog en promenad tillsammans med besättningen i Otilia för att titta på ett fort ute på ön Pidgeon. För att komma till fortet gick vi längs med stränderna. Kom in på en strand som tillhörde ett av hotellen och blev lotsade vidare av en mycket trevlig vakt. Han släppte av oss vid en bro som gick över till ett annat hotell och en ny vakt som gick med oss till nästa hotell. När vi kommit förbi alla hotell kom vi fram till ett inhägnat område där man skulle betala en hel del, för mycket för vår budget, för att få gå in och titta på fortet. Vi gick tillbaks bilvägen bakom alla hotell istället och tog ett dopp på den allmänna stranden.

 

Fredagen gick åt till allmänt fixande med handling, tvätt mm. Vi hade bestämt oss för att segla iväg på lördagen och vi passade på att klarera ut på fredag eftermiddag så att vi skulle kunna komma iväg på lördag morgon. Fredagar har de Street party i den lilla stadsdelen Gros Islet. Då tar restaurangerna och lokalbefolkningen fram grillar och lagar mat som de säljer. Även dricka av olika slag finns att köpa. Vi kom lite tidigt men åt en god middag som serverades ute med utsikt över stranden. På väg hem drack vi en rompunch som skall vara öns bästa. Kan inte bedöma om den var godast men helt ok. Under Street partyt samlas lokalbefolkningen med turister i en mysig blandning.
På lördag seglar vi då vidare mot Martinique. Det har som sagt blåst ganska länge men nu skulle vinden gå ner till 10 meter/sekunden under lördagen… Det gjorde den inte. Det blåste mellan 12 och 17 m/sek från nordost. Vi kryssade fram i ganska god fart med revad stor och genua. Vågorna blåste över båten och vi blev ganska blöta. Vi hade svårt att hålla rätt kurs och när vi närmade oss Martinique startade vi motorn för att tuffa in mot Le Marin där vi klarerade in innan vi åkte ut för att ankra i Saint Anne. Tyvärr var det inte bara vi som blev våta och vår GPS plotter tyckte att nu får det vara nog. Jo, alltid är det något som går sönder.
 
 
Här i Saint Anne har vi solat och badat och har haft det jätteskönt. Idag har vi också sprungit för första gången sedan överfarten. Det gick bättre än jag befarade. Vi sprang på en vacker led i ca 30 minuter och var då vid en strand för nakenbad. Passade ganska bra eftersom vi inte hade med badkläder. Efter badet soltorkade vi och fick ta på oss de svettiga kläderna men gick sedan vidare på leden tills vi kom fram till en saltsjö. Innan vi vände drack vi en dricka och köpte vatten. Sammanlagt blev det en tur på ca 15 km så nu är vi lite möra i benen.