Jippii! vi är framme på Irland

Så är vi då framme på Irland och Kinsale till slut. Elva dygn var något mer än vi räknade med men med tanke på hur vädersituationen såg ut innan avfärd så är vi glada att vi kom fram mellan all stiltje och motvind. Vi tvivlade lite när vi såg väderprognosen då vi kastade loss, men hellre för lite vind än tvärt om. Sista dagarna av seglingen har det varit soligt och lite varmare. Det är nu 19 grader i vattnet, kanske är det golfströmmen som värmer upp. Vi har sett en hel del valar och delfiner under resan vilket är jätteskoj.  

 Vi ger oss iväg.

Vi tuffade in till Kinsale vid fyr-femtiden imorse. Hittade en plats i Casteparkmarina mitt emot stan och gick och la oss och sov några timmar. Nu har vi duschat och lagt ut alla dynor och sängkläder på tork, allt är fuktigt.

 

 Dags för en sovstund.

I fredags morse satt jag och tittade ut över den vackra soluppgången och roade mig med att räkna ut hur många dygn som tillbringats med överfarter, dvs seglingar på över 24 timmar, fick det till 65 dygn. Kanske låter mycket men på det snart ett år som vi varit iväg så är det ju ytterligare 300 dagar då vi har gjort en hel del andra roliga och trevliga saker.

 

 

 Gäller att ha koll när det kommer fraktbåtar.

Igår hade jag och Anders 27 årig bröllopsdag. Vi hade tänkt fira denna på någon trevlig pub i Irland men nu fick vi skjuta på firandet lite, blir kanske ikväll om vi inte somnar innan. När vi bestämde oss för att segla till Västindien och vi pratade med människor runt omkring oss undrade de hur vi skulle stå ut med att vara så nära varandra och bara vi två under så många dagar. Det har gått rätt bra än så länge.

 

 På väg in mot Kinsale.

Att dela på glädje och sorg är ju något av det man lovar då man gifter sig. Mycket av den här resan har ju gått ut på att uppleva saker tillsammans, vilket nog är ganska viktigt då man kommit ur ”barnaåren” då både egentiden och tiden tillsammans försvinner till förmån för barn, arbete och körningar mellan olika aktiviteter. En tid då det kan kännas som att någon annan håller i fjärrkontrollen. Så måste det kanske vara under de åren och barnen är ju ändå det viktigaste men det är skönt att se dem växa upp till självständiga vuxna människor. På sätt och vis kan man säga att vår resa varit ett sätt att ta tillbaks fjärrkontrollen vilket kanske kommer att hjälpa oss med 27 år till😉.

 

 

Efter någon vecka på havet, dags för rakning? 

 

Nu skall vi titta runt i Kinsale ett par dagar. Sonen skall mönstra av om några dagar och åka hem till Göteborg. Vi kommer att sakna hans sällskap men nu är det ju inte så lång tid innan vi är hemma igen.  Vi skall ladda för resan upp mot Dublin och sedan Nordirland och Skottland innan vi på nytt och för sista gången ger oss ut på en lite kortare långsegling mot någon hamn i Skandinavien. Vi planerar att komma hem någon gång troligen sista helgen i juli men som allt annat beror det på vädret. 

Resan fortsätter...

Ackanemej, ackanemej, vi kommer aldrig fram...Så sa Kajsa-Fina i boken Utvandrarna när hon var på väg till Amerikat. På den tiden tog seglasten från Karlskrona till New York tre månader och en del dog av skörbjug och andra sjukdomar. Riktigt så eländigt är det inte här. Vi har sex apelsiner och fyra äpplen kvar och konserver för några veckor. 

Nej då vi har det bara bra, solen skiner och det är ganska varmt idag, det är bara det att vi vill komma fram till Irland, stå på fast mark, duscha och gå till en pub;) . 

Igår morse när det var stiltje och vi fyllde på diesel från de sex 20 liters dunkar som vi har surrade på däck räknade vi ut hur mycket det gått åt och kom fram till att vi hade diesel för 64 timmar. Vi insåg att det kanske inte skulle räcka hela vägen fram. Vi har nu vind men den kommer rakt mot oss i riktning från målet Kinsale. Bara att kryssa fram med segel så länge vi har vind. Tyvärr gör ju det att det går långsamt mot mål och vi kommer antagligen inte fram förrän förhoppningsvis någon gång under lördagen. De här har varit den lugnaste seglatsen hittintills men den strategisskt svåraste. Mycket stiltje och när det blåst så har det hela tiden varit emot oss. Men hellre det än för mycket vind. Ett säkert tecken på att vi börjar närma oss land, en fluga och fjäril har flugit förbi.170 NM till Kinsale.. 

Fuktigt och kallt!

Nu är vi inne på överseglingens åttonde dygn. Vi går med motor och har 364 NM kvar(tisdag eftermiddag). Vi hoppas på att vara i Kinsale på fredag eftermiddag. Nu när vi kommer upp till Irland och Skottland så måste vi räkna med tidvattnet och strömmar igen. Därför vill vi helst komma fram till Kinsale under eftermiddagen då tidvattnet är på väg in så att vi får medström in i flodinloppet som utgör hanmnen.

Allt är bra men lite fuktigt ombord. Det är dimma ute och kallt på nätterna. Idag tog vi vår, kanske sista för sässongen, hinktvätt. Det var friskt med 17 grader i vattnet och 19 i sittbrunnen. Maten har blivit bättre ombord, igår åt vi en god tofugryta med curry och garam masala, det var riktigt gott. Jag bakade också lite vetebröd igår så nu blir det en och annan vetelängdsskiva till kaffet och på nattpassen.  

Igår såg vi en grupp valar på långt avstånd. Det vi såg var fontäner av vatten från deras utandningar. Skoj att se lite liv i alla fall. Inatt såg vi första båten på fyra dygn. Havet är stort!