”På åtta timmar förändrades allt”

I fredags gjorde vi tillsammans med besättningarna på Walkabout, Otilia och en amerikansk båt Stealing time en rundresa på den norra halvan av Dominica.

Vi hämtades upp på morgonen vid båten av researrangören och kördes in till kaj där vår guide Stanley hämtade oss med en minibuss. Färden gick norröver efter kusten och upp i bergen. Dominica har många höga berg som är klädda av regnskog med bland annat mangoträd, muskot, mandel, kokospalmer mm. Om det här varit en resa för ett år sedan hade man sett den frodiga ogenomträngliga regnskogen vid vägkanten med mestadels små hus i klungor både på bergstopparna och i dalarna.  

 

Överallt såg man nu spåren efter orkanen Maria som for fram den 20 september förra året, snart ett halvår sedan. Maria kom med vindhastigheter på 70 m/sek och mängder av regn. Nu ser det ut som att någon gått igenom regnskogen med en jättelik slö gräsklippare som gjort en alltför ordentlig beskärning av alla träd. En hel del träd har den lyckats med att fälla helt men de flesta träd har löven och grenarna till stor del åkt av, nu har det börjat växa ut nya skott med löv men grenarna är borta.
 
Överallt där vi åkte fanns det skador på skog, vägar, broar och byggnader   

Dominica har alltid varit ett fattigt land men innan orkanen var vi på gång, vi fick det bättre och sedan raserades allt på åtta timmar förklarade vår guide Stanley. Många är på gång att bygga upp och laga sina hus igen, en del hade försäkring men många här har inte haft råd att betala för försäkringar. Många är hemlösa eftersom deras hus raserades helt under stormen, en del bor i tillfälliga tält som skänkts av hjälporganisationer i Europa eller USA och en del bor hos vänner och släktingar. Många är på gång att bygga upp en tillvaro och sitt hem på nytt medan en del fortfarande är för traumatiserade för att göra något åt sin situation.

 

 
Resan blev till stor del en beskrivning av orkanen och vilka skador som uppstod men Stanley berättade också mycket om de växter och den natur som vi såg. Vi stannade vid Red Rocks, vilket är ett område med röda sandstensklippor. Mycket vackert.
 Vi åkte även till ett indianreservat där vi tittade på en by som byggts upp för att visa turister hur den ursprungliga befolkningen på Dominica levde. De sålde även en del hantverk, flätade korgar, kalebassmasker och små vackra sköldpaddor gjorda av kalebass. Anders köpte en liten söt sköldpadda.
 
Efter besöket i indianreservatet åkte vi vidare mot Emerald pool, vilket är ett vattenfall där man kan bada i den naturliga pool som bildats nedanför fallet. Vattenfallet ligger i en djungel som finns med på Unescos världsarvslista. Inte heller det brydde sig orkanen om. Från att ha varit en ganska ogenomtränglig djungel är den nu betydligt glesare. En fördel med det var väl att guiden och ett par till av vårt sällskap hann med att se en boaorm på ca två meter uppe i ett träd. Tyvärr hade den redan försvunnit när vi kom fram. Så pappa, det finns visst ormar här med, dock bara kramgoa och inga giftiga😊. Badet i vattenfallet var uppfriskande. Skönt att bada i sötvatten som omväxling.  
 
På väg hem längs västkusten såg vi att en hel del broar dragits med ut i havet där de försvunnit. Vattenmassorna hade även dragit med sig hus och troligen även människor. Det är ett femtital personer som inte återfunnits efter orkanen samtidigt som drygt trettio personer hittades döda. Dagen var intressant men även lite jobbigt att se allt elände efter orkanen och vi kände oss totalt slut efter alla intryck som vi tagit in.

Under lördagens förmiddag tog vi dingen in till Portsmouth för att handla lite frukt och grönsaker på marknaden och för att ta en kopp kaffe på den enda restaurang som vi hittat med Wifi. Vi handlade en del grönsaker men frukt finns det inte mycket av på marknaden. Eftersom de flesta träd är så skadade har det inte heller blivit någon frukt, den frukt som finns är ananas och vattenmelon. Köpte en fin ananas. Vi kom tidigt till restaurangen och hittade lite wifi innan det kom fler gäster och nätet blev trögt. På restaurangen blev vi sedan kvar och åt en god lunch bestående av grillad grissvans och ris. Det var godare en det låter😉. Efter lunchen tog vi en promenad i stan. Eftersom det var lördag och de flesta var lediga pågick en hel del reparationsprojekt runt om, mest takläggningar. Kvällen avslutades med lite vin i vår båt tillsammans med Otilia och Walkabout.

 

 

 
Under söndagen tog vi en promenad i en nationalpark här bredvid bukten. Även här är djungeln urglesad av Maria. Uppe på kullen där promenaden gick finns det även ett fort och en hel del ruiner av gamla byggnader som tillhört det gamla fortet. I en byggnad ligger det fullt med järnkulor i storlek ungefär som ett ägg.  Vi såg även mängder av ödlor, eremitkräftor och skal efter ganska stora krabbor. Krabborna är ute på nätterna och en del blir då mat till stora fåglar.
 
Kvällen avslutas med ett roligt strandparty med grillat och rompunch som organisationen PAYS anordnar för de båtar som ligger i bukten. Intäkterna från partyt går till organisationen som bland annat har en del bojar i bukten och håller koll på säkerheten runt båtarna. Kanske inte så säkert att hälla i folk rompunch när de sedan skall ta små dingar ut till sin segelbåt men hmmm, man kan ju inte tänka på allt. Vi tog i alla fall taxibåt in och vår taxichaufför körde tillbaks oss ut till båten på ett säkert sätt när han dansat klart. 
 
Måndag morgon åkte vi uppför Indian River med en roende guide, James Bond. Han förklarar att det är viktigt med smeknamn på Dominica och även hans mamma kallar honom bara för James Bond. Det är vackert efter floden som är en av Dominicas 365 vattendrag. Såg bland annat de fåglar som äter upp krabborna i skogen. Fåglarna är vita som unga men byter sedan till en blåsvart fjäderdräkt. Vackert. Även här har en del av Pirates of the Karabiens film spelats in. Det skall vara inledningsdelen till den andra filmen.
 
 

Vacker tur efter floden med en pratglad och sjungande guide, Bob Marley var favoriten.

 

 Imorgon far vi vidare till Guadalupe, då blir det franska och eu igen. Innan vi nu drar vidare har vi liksom många av seglarna här passat på att städa ur konservförrådet och skänkt bort en del till en organisation här som delar ut mat till behövande. Dominica är en ö som vi skulle vilja komma tillbaks till om några år. Förhoppningsvis har naturen då reparerat sig och befolkningen hunnit hämta sig efter orkanen. Nu hoppas vi att de slipper orkaner i fortsättningen.

Bonjour!

Nu är vi på Martinique igen och ligger ankrade i Sante Anne, en vacker vik där det ligger över 100 båtar i olika storlekar. Franska språket gäller igen så som Euro och högertrafik. Blir många hopp mellan valuta och språk vilket gör att det blir ett och annat gracias istället för merci och att man tycker att maten är billig till man kommer på att euro skall multipliceras med tio. 

 Vi seglade vidare upp mot Rodney Bay på St Lucia i onsdags efter en regnig och blåsig kväll i Marigot bay. Vi ankrade först i viken utanför marinan men efter ett kort stopp bestämde vi oss för att åka in och lägga oss vid en plats i marinan istället. Det har blåst mycket i flera veckor och vi tyckte inte att det kändes säkert att ankra och åka från båten där den låg, mest för att vi var rädda för att den skulle dragga men dagen efter förstod vi att det även fanns andra risker. En katamaran som legat utanför för ankar hade fått den fastlåsta dingen stulen på natten. Inte skoj.

Marinan i Rodney Bay var i alla fall väldigt välordnad, vaktad och billig i jämförelse med Marigot bay. De fyllde på gasflaskor i tvätteriet och vi fick fyllt vår svenska gasolflaska som var slut.  En jättefin mataffär fanns det också där det gick att handla mat av alla slag. Vi hittade bland annat havregryn så nu blir det nog lite gröt ett tag. Yoghurten är löjligt dyr här 12 - 15 kronor för 125 g…

Rodney Bay är en turiststad med hotell och stränder. På torsdagen tog en promenad tillsammans med besättningen i Otilia för att titta på ett fort ute på ön Pidgeon. För att komma till fortet gick vi längs med stränderna. Kom in på en strand som tillhörde ett av hotellen och blev lotsade vidare av en mycket trevlig vakt. Han släppte av oss vid en bro som gick över till ett annat hotell och en ny vakt som gick med oss till nästa hotell. När vi kommit förbi alla hotell kom vi fram till ett inhägnat område där man skulle betala en hel del, för mycket för vår budget, för att få gå in och titta på fortet. Vi gick tillbaks bilvägen bakom alla hotell istället och tog ett dopp på den allmänna stranden.

 

Fredagen gick åt till allmänt fixande med handling, tvätt mm. Vi hade bestämt oss för att segla iväg på lördagen och vi passade på att klarera ut på fredag eftermiddag så att vi skulle kunna komma iväg på lördag morgon. Fredagar har de Street party i den lilla stadsdelen Gros Islet. Då tar restaurangerna och lokalbefolkningen fram grillar och lagar mat som de säljer. Även dricka av olika slag finns att köpa. Vi kom lite tidigt men åt en god middag som serverades ute med utsikt över stranden. På väg hem drack vi en rompunch som skall vara öns bästa. Kan inte bedöma om den var godast men helt ok. Under Street partyt samlas lokalbefolkningen med turister i en mysig blandning.
På lördag seglade vi då vidare mot Martinique. Det har som sagt blåst ganska länge men nu skulle vinden gå ner till 10 meter/sekunden under lördagen… Det gjorde den inte. Det blåste mellan 12 och 17 m/sek från nordost. Vi kryssade fram i ganska god fart med revad stor och genua. Vågorna blåste över båten och vi blev ganska blöta. Vi hade svårt att hålla rätt kurs och när vi närmade oss Martinique startade vi motorn för att tuffa in mot Le Marin där vi klarerade in innan vi åkte ut för att ankra i Saint Anne. Tyvärr var det inte bara vi som blev våta och vår GPS plotter tyckte att nu får det vara nog. Jo, alltid är det något som går sönder.
 
 
Här i Saint Anne har vi solat och badat och har haft det jätteskönt. Idag har vi också sprungit för första gången sedan överfarten. Det gick bättre än jag befarade. Vi sprang på en vacker led i ca 30 minuter och var då vid en strand för nakenbad. Passade ganska bra eftersom vi inte hade med badkläder. Efter badet soltorkade vi och fick ta på oss de svettiga kläderna men gick sedan vidare på leden tills vi kom fram till en saltsjö. Innan vi vände drack vi en dricka och köpte vatten. Sammanlagt blev det en tur på ca 15 km så nu är vi lite möra i benen.
 
 

En fantastisk tur!

Spännande möten med trevliga människor är en härlig del av vår resa. Ibland kan det bli så där bra att man bara blir glad och myser. I tisdags var en sådan dag.

Vi hade planerat att åka buss till den sydligaste staden på St Lucia, Soufriere för att sedan gå eller ta taxi till några av de många intressanta sevärdheter som finns runt de södra delarna av ön.

Efter frukost tog vi därför dingen in till bryggan och gick över kullen till busshållplatsen vid den stora vägen. Det går minibussar som kör på obestämda tider olika sträckor. Bara att stoppa en minibuss och fråga om de skall köra till den platsen man vill åka. Det dröjde inte länge så kom det en minibuss som stannade och visst de skulle till Soufriere. Efter att vi hoppat på frågade busschauffören vad vi skulle se när vi kom fram. Det visade sig att han skulle köra en guidad tur i området för att visa de andra passagerarna södra delen av ön. De andra passagerarna var ett par i 70 års åldern från New York.

Lät ju som en väldigt bra idé men vi var ju lite orolig för vad resan skulle kosta. Ingen fara sa busschauffören, ni kan betala som en vanlig bussbiljett. Grymt bra!

Första stoppet var vid den lilla fiskebyn Anse La Raye. En fattig by där de små husen står i rad efter den smala gatan. En del av husen har skapligt hela bräder och är målade och en del som det vid ett ordentligt regn troligen regnar in genom hålen i väggarna. Vackert ligger byn med en sandstrand vid havet och det höga berget som bakgrund.

 

 

 
Efter ett kort stopp fortsatte resan upp i bergen på slingriga vägar. Det saknas skyddsräcken på vägarna här.  Vid sidan av vägen hade några bilar stannat för att beskåda en orm som en guide visade upp. På st Lucia finns det ormar, även farliga sådana, enligt vår busschaufför var det engelsmännen eller fransmännen som tog in dessa. Den ena tog in ormarna och den andra mungon som ju äter ormar😉. Vet inte om det stämmer men det finns bara ormar på St Lucia och Martinique i Karibien. Som överallt i Västindien så har engelsmännen och fransmännen krigat om ön, sammanlagt har ön bytt ägare mellan fransmännen och engelsmännen 14 gånger. Engelsmännen är de som satt sin senaste prägel på ön, vilket betyder att man kör bil på vänster sida. Sedan 1979 är St Lucia en självständig stat vilket firas med independenceday, idag den 22 februari.

På vägen ner mot Soufriere såg vi de båda gamla vulkantopparna, Pitonerna, som gett St Lucia bilden till sin flagga och den lokala ölen sitt namn. När vi började närma oss de nedre svängarna innan staden kände vi att det började lukta lite bränt från bromsarna. Skönt att vi då var framme i staden. Busschauffören stannade vid ett bed and breakfast. Hans nyblivna fru som satt med som co driver i bilen skulle hämta deras resväska eftersom de sovit där några nätter, de gifte sig helgen före och hade firat en kort smekmånad i Soufriere. Busschauffören, John, frågade om vi prövat att dricka kokosmjölk från en färsk kokosnöt ännu. Det hade vi inte och han gick över vägen och fixade fram några nötter. Gott! 

 Efter ett kort stopp i staden åkte vi upp mot den aktiva vulkanen i Sulphur Springs. Här finns det varma källor som man kan bada i och en välgörande svavelluktande lera som man kan kleta på sig för att se yngre ut. Tyvärr så hade vi inte med oss badkläder så vi fick stå ut med att ha kvar våra rynkor… Våra vänner i bilen tog ett bad medan vi gick en tur upp till vulkanen och tittade ner i den bubblande och rykande kratern. Det luktade som ruttna ägg från ångorna.

 
 Efter besöket på vulkanen åkte vi tillbaks till staden för att äta. Vi gick in på en restaurang med utsikt över havet. Åt en god lunch och när vi ätit klart betalar det amerikanska paret hela notan😊. Helt otroligt! 
 Restaurangen med sjöutsikt.
 Efter maten åkte vi vidare upp i djungeln mot det högsta av bergen på ön. Vi körde förbi den botaniska trädgården, men Anders konstaterar att hela ön är en stor botanisk trädgård, det är lika grönt och vackert även utanför trädgården. På ön finns det gott om vattenfall men även mycket växter vilket gjorde att vi inte såg så väldigt mycket av vattnet. Uppe i bergen regnar det också mest hela tiden, och när vi var där kom det några rejäla regnskurar. Det växer gott om blommor och fruktträd ute i djungeln efter bergssluttningarna, mango, kakao, muskot och grapefruktträd m.fl. Vansinnigt vackert.
 Efter resan uppe på det höga berget är det dags att fara hem, den här gången körde vi utan brända bromsar men det gick lite snabbare i nedförsbackarna. Bussresorna är fortfarande det som varit mest skrämmande under vår resa. Vi åkte tillbaks till Marigot bay och vår busschaufför passade på att visa den fina lagunen för de andra passagerarna. Vår lilla båt blev också en del av sevärdheterna tillsammans med vår historia om resan vi gjort😉.