24 timmars segling till Dieppe.

Nu ligger vi I gästhamnen I Dieppe I franska Normandie. Seglade, eller jag kanske får vi erkänna att det blev motorgång hela vägen, från Zeebrugge i Belgien efter frukost vid åttatiden. Det var högvatten men ändå motström. Var dessutom motvind men ganska lugnt till att börja med. Vi hade bestämt oss för att ta oss en lite längre tur denna gång då det skall börja blåsa onsdag eftermiddag. Gäller att passa på att ta sig fram när det inte blåser för mycket.

I början var resan lugn, passerade de grunda sandstråken utanför Belgiens kust. Efter fyra timmar vände strömmen och i samband med att medströmmen var som starkast, ca två knop, började det blåsa. Vinden som möter motströmmen gör att vågorna blir besvärliga och båten stampade fram i vattnet som sköljde över och blötte ner både båten och oss. Vi saktade farten med någon tiondels knop och då gick det bättre.

Efter Frankrikes kust finns det ett antal hamnar men många av dem kan man bara åka in till då det är högvatten och någon tid före och efter, övrig tid är vägen dit torrlagd. Vi har än så länge fegat och undvikit dessa hamnar. På väg till Dieppe finns Carlais och Boulongne-Sur -Mer där man kommer in vilken tid som helst. Vi var därför lite osäkra på om vi skulle fortsätta. Totalt var resan drygt 120 nautiska mil. Mellan Boulingne -Sur -Mer och Dieppe är det ca 50 vilket tar ungefär 10 timmar att köra. Efter dubbelkoll av vädret bestämde vi oss dock för att fortsätta.  

Vid Carlais var det fullt av färjor som körde både in och ut från hamnen. Färjorna är stora och går läskigt fort men vi kom förbi efter lite väntan och väjning.

Vi körde i tvåtimmarspass under dagen men på natten blev det tretimmarspass. Jag lämnade över till Anders vid tolvtiden och sov fram till klockan närmade sig tretiden. Det var lugnt med båtar, lite månljus fram till efter midnatt sedan tog molnen över. Då jag gick upp vid tretiden fanns det lite båtar som vi kunde se på håll. En del syntes på AIS:en men många saknade AIS. Eftersom båtarna körde runt i samma område förstod jag att det var fiskare som trålade. Är lite spännande att stå själv uppe i nattmörkret och försöka lista ut vad man ser. Plötsligt får jag se något som är upplyst med olika lanternor i olika färger, lite väl nära på andra sidan. Red over white, fishing tonight… inte så lätt att se när det finns lampor överallt och dessutom två starka strålkastare som lyser på trålen, som man inte skall passera närmare än 200 meter…

 

 

 
Är som minst skillnad mellan hög och lågvatten idag, bara drygt tre meter. När som värst ca sju.
Gick ju bra att komma fram i alla fall och vid åttatiden var vi framme i Dieppe. Ropade upp den franska hamnkaptenen, som inte svarade, men som stod och dirigerade oss till rätt plats nere på bryggan. Sov några timmar till och åt en sen frukost innan vi gick till hamnkontoret. Första gången vi har fått visat skeppspapper idag. 😊

De är lite noggranna de här fransmännen men trevliga. Trevliga är inte de franska fiskmåsarna, vi var ute och tittade på utsikten och stod under en stolpe…  

Nu skall vi turista i Dieppe ett par dagar medan det blåser av sig, mer om det och bilder kommer.

Äntligen hav och salta vindar igen!

Så har vi kommit ut på havet igen och är nu i Zeebrugge i Belgien.

 

 

 I lördags vaknade vi med regnsmatter på rufftaket och blåst som ven i masten. Vi var färdiga med Blinckvlijet och den ursprungliga planen (fredagens) var att åka ut till Stellendam och vänta på lugnare väder. Eftersom vi ville vidare söderut började vi titta alternativa vägar att komma ut på havet men att ändå komma söderut i den starka blåsten. Jag måste erkänna att vi inte planerat vår resa i detalj. Vi vet i stort vilka vart vi skall men planerar dagsturerna lite eftersom.  

Resan på kanalerna genom Holland har vi gjort med hjälp av en karta som vi köpte i första hamnen och förstås sjökortet på datorn (enligt sjökortet har vi ibland varit uppe på land och kört, när man bygger vägar i Holland behöver man även flytta kanalerna) då har vi även haft hjälp av Holländska båtar som åkt kanalen, vi har också haft en underbar hjälp av Eva och Håkans blogg seglingsresor.se, tack för er utmärkta beskrivning. Det var från deras blogg vi förstod att det gick att komma även längre söderut genom de inre vattenvägarna (denna del var inte utmärkt som ”Standing Mast Route” på den karta vi köpt.

Vi ville ju inte åka tillbaks upp mot Dordrecht men såg att det gick att åka längre in i Haringvliet och på insidan komma ner till den sydvästliga spetsen av Holland vid Vlissingen.

Vid tolvtiden tankade vi och kastade loss för resan ner mot Haringvliet, det blåste ordentligt men när vi kom ut i den invallade viken kunde vi segla in mot bron vid Willemstad. När vi närmade oss bron såg vi att vi kanske skulle kunna hinna med broöppningen klockan två så vi tog in seglet och startade motorn. Vi hann nästan… och blev därför första båt som fick ligga och vänta till nästa broöppning som skull ske en timma senare. Nåja, fick bli lite sen lunch istället. Efter bron var det dags för en slussning och därefter motorgång till nästa sluss. Det spöregnade och vi var nu riktigt blöta.

 

 

 Efter slussning nummer två gick vi in till en gästhamn, även här via sluss, till Bruinisse. Fin stor gästhamn och söndag morgon tog vi en springtur innan vi duschade och åkte iväg. Slussade ut från staden och in i Mastgat och Osterschelde också detta innanhav men nu med tid och saltvatten. Det blåste kuling, tidvis upp till 20 m/sek. Även om det inte blir så stora vågor i innanhaven så skyddar inte Hollands kustland speciellt mycket mot vindar.
 Så här kan det gå när man hamnar på en sandbank med tidvatten på väg ner...tråkig väntan.

Efter detta återstod bara kanal genom en av de låga halvöar som Holland består av. Efter ytterligare en slussning kom vi fram till Middelburg där vi la till för natten. Var hungriga så det blev pizza på restaurang till kvällsmat. Middelburg var en fin stad med pampiga hus och hamnen låg i kanalen som omringade staden.

 

Under natten hade vinden lugnat sig. Dags att åka ut på havet på nytt. Bron i Middelburg öppnades varannan timma och den första öppningen skulle ske kl 8.37. Vid kvart över åtta öppnades bron så att vi kunde köra ut ur hamnen. Sammanlagt var det 16 båtar som började resan genom staden och ett antal broöppningar. Resans sista sluss ut på havet låg i Vlissingen. När vi kom fram till slussen var det ett tjugotal fritidsbåtar som väntade på slussningen. Samtidigt kom en av kustbevakningens båtar som skulle in i slussen. Den har ju naturligtvis företräde framför alla fritidsbåtar men när den kört in i slussen så blev det totalt kaos. Alla skulle hinna in.

Ungefär samtidigt som vi blev omåkta och förstod att vi inte skulle komma med i den första slussningen öppnade den lilla fritidsbåtsslussen till vänster om den stora. Där hann vi med och vi slussade upp tillsammans med fem andra fritidsbåtar. Eftersom den mindre slussen dessutom gick fortare än den stora så kom vi ut på havet som båt nummer tre... Inte för att vi har bråttom precis men lite skoj är det ju.

Skönt att komma ut på havet igen. Vi hade (som vanligt) ren motvind men medström hela vägen fram till Zeebrugge som ju blir vårt stopp i Belgien. En stor och ganska fin hamn med en riktig sovstad. Men som Alfons Åberg farmor säger, det är bra att ha tråkigt ibland så att man vet när det är skoj. Eller kanske, om man har sett en riktigt trist semesterstängd sovstad så kommer man att uppskatta de vackra städerna med liv i mer. Fast kanske trist att det blir vår enda belgiska stad.

Någon med förslag på städer och platser utmed den franska atlantkusten som man inte får missa, skriv gärna en rad under kommentar.