Så nära hemma!

Jo, nu är vi i Sverige igen och närmare bestämt Resö i norra Bohuslän. Denna vackra hamn besökte vi ofta när barnen var små. Här fanns ett hopptorn som var roligt för barnen och oss att hoppa från ner i det härliga vattnet, vacker natur och en minigolfbana. Ett bra ställe att vila upp från den sista överfarten, handla mat och duscha. Intressant att se det ordnade kaos som inträffar i hamnarna på västkusten på sommaren. Vi var framme vid tiotiden och fick plats utanför en norsk segelbåt.  

  Soluppgång på svenskt vatten.

Att åka hem känns roligt och det skall bli så härligt att träffa alla och speciellt barnen. Under veckan har vi dock känt lite panik och ångest över att äventyret är slut. Visst hade det varit härligt om man kunde backa tiden lite eller hänga sig på minutvisaren lite så att tiden inte gick så fort under året (gäller kanske inte överfarterna). Samtidigt känns det som att vi varit borta i en halv evighet. Kommer vi överhuvudtaget ihåg hur man jobbar? Jo jag vet, det tar någon vecka och sedan är det som man aldrig varit borta eller… Hoppas att vi kan behålla lite av det avstressade lugnet och kommer ihåg att ta tillvara på de fina sommar och höstkvällarna för att fortsätta vara ute i naturen. Vi har ju knappt varit inne en sekund under det senaste året. Diskmaskin och rinnande varmvatten är något jag ser fram emot i alla fall. Och dottern har sagt ifrån, nu är det färdiglekt och dags att komma hem och jobba.

När vi vistades i Karibien frågade min pappa mig vid flera tillfällen om det fanns några ormar på ön som vi var på. Ofta var svaret nej även om det sedan visade sig att någon obetänksam person tagit med ormar in till ön och att även dessa trivdes i det härliga varma klimatet. Visst är det lite lustigt, om än inte för sonen, att det var i lilla trygga sommarstugan på landet i Sverige som han blev biten av en rackare till huggorm. Inte så skoj, de är giftiga de små slingriga sakerna. Men poängen är att ofta är vi räddare för det vi inte känner till och tror att allt är farligare någon annan stans.

I lördags morse kastade vi loss från den inre marinan i Inverness. Vi skulle slussa ut de två slussarna som var kvar av Caledonian canal och vi skulle vara där ”BANG ON” innan åtta för att hinna med enligt slussvaktaren. Jo vi var tidiga och fick plats i slussen tillsammans med båten Alma och en holländsk båt. Efter slussningen kom vi ut i en grund vik men då det var högvatten vid sjutiden och tidvattnet nu på väg så fick vi en fin medström ut. Det var stiltje och vi puttrade med motor ut längs med den Skottska kustremsan och sedan ut på Nordsjön.  

 En sälkolloni på väg ut från inverness.
Efter ett tag sa vi hej då till Alma via VHF radion. J på Alma skulle segla mot Norge medan vi hade beslutat oss för att gå direkt till Sverige. Dagen gick fort och vi läste, pratade och jag stickade klart ett par vantar så nu är jag rustad för den svenska vintern😉. Vi önskar oss mycket snö kommande vinter😉. På kvällen när jag lagt mig fick Anders se en massa måsar som dök på ett stim med småfisk i ett område, så helt plötsligt så kommer en val upp och gör ett dykande ner i stimmet. Efter det skingras alla måsar, det som var kvar av stimmet har även det skingrats efter valen tagit en munfull. Häftig upplevelse, man skulle inte sova…men skönt är det.

När jag vaknade vid tretiden på morgonen var vi mitt ute bland olje och naturgasplattformer. Bara att väja och hålla sig utanför säkerhetszonen som är runt varje plattform. Runt plattformarna fanns även en hel del båtar ankrade.  

 

Under söndagen börjar jag klaga lite över att vi inte sett några delfiner under seglingen på Nordsjön, vi hade läst att en av de större grupperna av flasknosdelfiner finns i bukten utanför Inverness och nu hade vi kommit ut ur bukten. Knappt hade jag sagt det förrän en grupp delfiner, dock inte flasknosdelfiner, kom upp vid båten och lekte i bogvågorna under en lång stund. Sedan kom det delfiner flera gånger under eftermiddagen och sedan fick vi även se en val som simmade en bit framför båten.
 
Man tröttnar aldrig på att se delfinerna leka.

Måndagen hade vi en fin vind och vi seglade på i drygt sex knop innan vinden lugnade sig fram på kvällen. Vi närmade oss norska kusten och hissade gästflaggan så att norrmännen skulle vara nöjda och glada. Nu var det inte någon norrman som såg vår flagga. Dimman låg tät när vi seglade förbi kusten under natten och förmiddagen och även om vi bara låg någon sjömil från kusten så såg vi inte land en enda gång. Vi såg inga båtar heller även om vi hörde dem och såg på AISen att de passerade bara några 100 meter från vår båt. Utanför den norska kusten var det motström och vi började räkna på när vi skulle komma fram. Ett tag såg det ut som att det kunde bli sen eftermiddag innan vi kom fram men så när vi kom ut från kusten släppte motströmmen och vi fick en svag medström in mot Sverige.  Härligt att efter 515 NM och fyra dygnssegling se de bohuslänska klipporna och att känna doften av tallskog på väg in mot hamnen. 

Dimman ligger tät över Norges kust. 
Då är det skönt att ha AIS men, hur gör vi här. Fiskebåtar som kör sakta som tur är. 

Nu skall vi ta det lite lugnt och fira lite födelsedagar innan vi kommer hem till Dragsmark på söndag. Eftersom vårt hus är uthyrt juli ut så kommer vi att vara kvar där ett par dagar så kom gärna förbi på en fika och pratstund.  

 

 Det kommer att dröja ett tag innan vi ser en sådan fin soluppgång igen. 

 

Kanal genom Skottland

Ni ligger vi i Inverness efter att vi korsat Skottland från väst till östkust via Caledonial Canal. Vi kastade loss från Banavie i måndags eftermiddag och kom snart ikapp en spansk familj bestående av sex personer i tre kanoter. Två tonåringar paddlade i den ena och de kryssade runt framför oss ett tag innan de stannade vid ena kanalkanten och släppte förbi oss. Troligtvis första gången de paddlade och det fanns en del teknik att förbättra. 

 

Paddling är inte lätt...
När vi kommit förbi kanoterna puttrade vi upp i kanalen slussade upp ett par slussar och förbi den första sjön Loch Lochy till en liten hamn i Laggan. I Laggan hyrde man ut motorbåtar till hugade kanalåkare. Motorbåtarna hade skavmärken mest överallt runtomkring på skrovet. Verkar vara svårt att köra båt i slussarna. Det blåste upp på kvällen och blev riktigt kallt, nio grader under natten, då är det skönt att ha värmare.
 Men om man inte vill paddla kan man ju alltid ordna ett segel.
På tisdagen slussade vi vidare upp i kanalen via sjön Loch Oich till Fort Augustus. Där kom vi till en slusstrappa ner mot Loch Ness. I staden var vi en del av turistattraktionen. Mängder med turister stod och tittade på slussningen. En hyrmotorbåt hamnade mellan oss och Alma och J fick ensam lägga till sin båt och sedan skynda sig bak för att se till att inte hyrbåten åkte in i hans vindroder, vilket hände i första slussen. Nedanför slussarna stod en man i full traditionell skotsk klädsel och spelade säckpipa och i den mysiga byn fanns fina små hus och ett pampigt slott. Vi tittade runt i staden och tog en promenad upp på ett av bergen bredvid. Under kvällen grillade vi på bryggan tillsammans med J från Alma. Mumsigt med grillat och potatisgratäng.
 
Onsdag morgon hade vi inte någon sluss att passa och tog en skön sovmorgon. Vi skulle segla ut på Loch Ness på spaning efter Nessie. Vi var inte ensamma om att spana och flera båtar med turister körde ut från hamnen. Vi seglade en stund men när vår knopmätare visade på en halv knop gav vi upp och satte på motorn. Dagen etapp skulle ta oss till slottsruinen Urquhart. Väl där la vi oss tillsammans med Alma vid en boj i en vik innanför slottsruinen och pumpade upp vår dinge för att åka in och titta på slottet. Dingen har legat nedpackad sedan Västindien och den läcker lite men vi tog med pumpen och körde in till slottet. Väl där kom en vakt fram och berättade att vi behövde lösa biljett för att titta på slottet och att det då ingick en liten film. Vi köpte biljett och tittade på filmen och slottet. Intressant historia om slottet som byggts i omgångar från 500 till 1500-talet och som naturligtvis innehöll en hel del krig och slag och som slutade med att slottet till stora delar sprängdes för att det inte skulle komma i fiendens händer. Kvällen blev fridfull, varm, lugn och solig.
 Intensiv spaning efter Nessie...
Men man skall låtsas att man inte ser henne så visar hon sig nog...
Nej, ingen bild på Nessie.
 
Runt Caledonian kanal är det väldigt vacker och storslagen natur och har man inte båt kan man vandra eller cykla på gångstigen bredvid kanalen eller hyra kanot och paddla mellan slussarna. Tälta kan man göra i naturen runt kanalen. 
 
Torsdag morgon sken solen och när vi hade en fin vind. Vi släppte ut genuan och seglade till det var dags att åter åka in i kanalen. Ett par slussar, någon bro och en slusstrappa senare var vi i Inverness och vi ligger nu i en gästhamn utanför kanalkontoret. Imorgon fredag skall vi in till staden, handla mat, diesel och förbereda oss för den sista överfarten, denna gång över Nordsjön mot Norge eller eventuellt direkt mot Sverige.  Om allt går som vi har tänkt oss så kommer vi till Dragsmark på söndag eftermiddag den 29 juli😉.
 
 

Slott och Whiskey!

Jo, rätt igen, vi är fortfarande kvar i Skottland. Vi var kvar i Oban till lördag morgon då vi kastade loss och seglade mot Fort Williams och Kaledoniska kanalen. Kanalen kommer att ta oss tvärs genom Skottland till den östra kusten men just nu ligger vi i kanalen 12 slussar upp.

Innan vi åkte från den mysiga staden Oban passade vi på att gå och titta på ett gammalt slott. Slottet var från 1100-talet och det var inte så mycket kvar av själva slottsbyggnaden. Vi gick en guidad tur och fick höra en intressant historia om krig och stridigheter genom tiden fram till klanen Mac Dunollie nuvarande liv. Den nordvästra delen av Skottland har varit och är svårtillgänglig från land och därför har de flesta influenser kommit med inseglande personer från Irland. Det keltiska språket härstammar från samma ställe och i Skottland är det Gaeliska som är det ursprungliga språket. Nu lär man sig det i skolan men det är få som använder språket dagligen. Enligt vår guide betyder mac son och klan betyder söner och döttrar till.  

 

Klanen Dunollie äger fortfarande slottet men under 1700-talet tog man stenar från slottet och byggde till ett befintligt hus istället. Detta hus har man senare byggt till i omgångar och varje gång har tillbyggnaden varit högre och större än den förra delen av huset. Spännande att höra och väldigt vackert runt slottet och huset.
 På fredag eftermiddag besökte vi även Oban whiskeydestilleri. Det ingick lite provning av ett par av de whiskeysorter som de tillverkar. Eftersom jag inte är någon whiskeyälskare så fick Anders det mesta av min whiskey med. Han var dock inte ledsen för det.  Inne på själva destilleriet fick vi inte ha kameror på och vi fick även stänga av mobiltelefonen. Brandrisken påstod de😉 när de ville att vi skulle stänga av.  Så drick inte whiskey och prata i telefon samtidigt.

Igår kväll efter att vi slussat in i första slussen av Kaledoniska kanalen träffade vi på båten Ultima från Göteborg med besättning. Vi är båda med ju med i jordenruntseglarklubben och vi fick en trevlig pratstund om långsegling mm. Vi fick även hälsa på deras lilla gulliga katt som de hade med sig. Jo det finns några till som har med sig sin katt på resan. Här i Storbritannien fick de dock inte ta iland katten.

Så när vi skulle slussa uppåt i morse kom ytterligare en jordenruntseglarbåt från Göteborg. Det var ensamseglaren J i sin båt Alma som dök upp och slussade tillsammans med oss. Även han på väg hem efter att ha åkt varvet runt jorden under tre år. Trevligt att få sällskap i kanalen.  

  Vi slussade elva slussar upp till en liten by ca en km från den andra slussen. Vi hade mycket publik men det gick bara bra att slussa. Anders stod själv i båten och hanterade båda tamparna via båtens vinschar, Alma låg fast i oss. Jag och J på Alma tog emot repen och drog fram båtarna i slussen. Efter vi lagt till passade vi på att tvätta lite kläder eftersom det fanns tvättmaskin och torktumlare i närheten. Vi tittade också in på puben och såg VM finalen i fotboll. Förvånade?

 Ben Nevis, Storbrittaniens högsta berg.
Hogwarts expresen, ångloket Jacobite gick förbi slussarna i Banavie.
Från Fort William och förbi där båten låg gick tåget som användes som ”Hogwarts expressen” i Harry Potterfilmerna. Det är ett ånglok som är väldigt populärt att åka med. Tåget var fullbokat så vi missade att åka med det men tog istället ett något modernare och billigare dieseltåg som gick samma sträcka. Tåget stannade för fotografering på den höga fina bro som man kan se i filmerna. Naturen på vägen till Mallaig var fantastiskt fint, höga gröna berg, några hjortar och en trana. Väl framme vid tågets slutstation gick vi ur tåget för att ta en snabbtitt på den lilla byn. När vi gick förbi stationsbyggnaden kommer en person bärandes en stor trutfågelunge som hade gått in via svängdörrarna. Det fanns en Fish and Ships restaurang inne på stationen. Vem kan klandra henne, det är väl ganska gott med tillagad fisk.
 Bron i Glenfinnan är också med i Harry Potterfilmerna.