Äntligen hav och salta vindar igen!

Så har vi kommit ut på havet igen och är nu i Zeebrugge i Belgien.  

  I lördags vaknade vi med regnsmatter på rufftaket och blåst som ven i masten. Vi var färdiga med Blinckvlijet och den ursprungliga planen (fredagens) var att åka ut till Stellendam och vänta på lugnare väder. Eftersom vi ville vidare söderut började vi titta alternativa vägar att komma ut på havet men att ändå komma söderut i den starka blåsten. Jag måste erkänna att vi inte planerat vår resa i detalj. Vi vet i stort vart vi skall men planerar dagsturerna lite eftersom.  

Resan på kanalerna genom Holland har vi gjort med hjälp av en karta som vi köpte i första hamnen och förstås sjökortet på datorn (enligt sjökortet har vi ibland varit uppe på land och kört, när man bygger vägar i Holland behöver man även flytta kanalerna) då har vi även haft hjälp av Holländska båtar som åkt kanalen, vi har också haft en underbar hjälp av Eva och Håkans blogg seglingsresor.se, tack för er utmärkta beskrivning. Det var från deras blogg vi förstod att det gick att komma även längre söderut genom de inre vattenvägarna (denna del var inte utmärkt som ”Standing Mast Route” på den karta vi köpt.

Vi ville ju inte åka tillbaks upp mot Dordrecht men såg att det gick att åka längre in i Haringvliet och på insidan komma ner till den sydvästliga spetsen av Holland vid Vlissingen.

Vid tolvtiden tankade vi och kastade loss för resan ner mot Haringvliet, det blåste ordentligt men när vi kom ut i den invallade viken kunde vi segla in mot bron vid Willemstad. När vi närmade oss bron såg vi att vi kanske skulle kunna hinna med broöppningen klockan två så vi tog in seglet och startade motorn. Vi hann nästan… och blev därför första båt som fick ligga och vänta till nästa broöppning som skull ske en timma senare. Nåja, fick bli lite sen lunch istället. Efter bron var det dags för en slussning och därefter motorgång till nästa sluss. Det spöregnade och vi var nu riktigt blöta.

 

 

 Efter slussning nummer två gick vi in till en gästhamn, även här via sluss, till Bruinisse. Fin stor gästhamn och söndag morgon tog vi en springtur innan vi duschade och åkte iväg. Slussade ut från staden och in i Mastgat och Osterschelde också detta innanhav men nu med tid och saltvatten. Det blåste kuling, tidvis upp till 20 m/sek. Även om det inte blir så stora vågor i innanhaven så skyddar inte Hollands kustland speciellt mycket mot vindar.
 Så här kan det gå när man hamnar på en sandbank med tidvatten på väg ner...tråkig väntan.

Efter detta återstod bara kanal genom en av de låga halvöar som Holland består av. Efter ytterligare en slussning kom vi fram till Middelburg där vi la till för natten. Var hungriga så det blev pizza på restaurang till kvällsmat. Middelburg var en fin stad med pampiga hus och hamnen låg i kanalen som omringade staden.  

Under natten hade vinden lugnat sig. Dags att åka ut på havet på nytt. Bron i Middelburg öppnades varannan timma och den första öppningen skulle ske kl 8.37. Vid kvart över åtta öppnades bron så att vi kunde köra ut ur hamnen. Sammanlagt var det 16 båtar som började resan genom staden och ett antal broöppningar. Resans sista sluss ut på havet låg i Vlissingen. När vi kom fram till slussen var det ett tjugotal fritidsbåtar som väntade på slussningen. Samtidigt kom en av kustbevakningens båtar som skulle in i slussen. Den har ju naturligtvis företräde framför alla fritidsbåtar men när den kört in i slussen så blev det totalt kaos. Alla skulle hinna in.

Ungefär samtidigt som vi blev omåkta och förstod att vi inte skulle komma med i den första slussningen öppnade den lilla fritidsbåtsslussen till vänster om den stora. Där hann vi med och vi slussade upp tillsammans med fem andra fritidsbåtar. Eftersom den mindre slussen dessutom gick fortare än den stora så kom vi ut på havet som båt nummer tre... Inte för att vi har bråttom precis men lite skoj är det ju.

Skönt att komma ut på havet igen. Vi hade (som vanligt) ren motvind men medström hela vägen fram till Zeebrugge som ju blir vårt stopp i Belgien. En stor och ganska fin hamn i en riktigt tråkig sovstad. Men som Alfons Åberg farmor säger, det är bra att ha tråkigt ibland så att man vet när det är skoj. Eller kanske, om man har sett en riktigt trist semesterstängd sovstad så kommer man att uppskatta de vackra städerna med liv i mer. 

Någon med förslag på städer och platser utmed den franska atlantkusten som man inte får missa, skriv gärna en rad under kommentar.