Union Island

Den sydligaste av öarna i St. Vincent och Grenandinerna och den sydligaste ön som vi kommer att åka till. Kanske kan man säga att här vänder vi och åker hem igen. 😉

 
 Vi seglade ca fem distans (en timma) till staden Clifton. Staden om man nu kan kalla den stad består av två gator. Den ena går förbi restauranger, barer och affärer och den andra går förbi bostadshus och ut mot andra sidan ön. När man seglar in i hamnen åker man förbi ett korallrev med en liten bar längst ut, det är Happy Island. En konstgjord ö som byggds upp av stora snäckor. På Happy Island serveras öl och naturligtvis Rompunsch. Ägaren spelar musik och sjunger med i låtarna ibland.
 
På tisdag tog vi en promenad för att gå runt ön. Vi har fått en karta på turistbyrån och ser fram emot en promenad då ca en mil för att se hela ön. Vi inser ganska snart att det inte är så många som promenerar på ön och framför allt så är det inte många turister som går ut ur Clifton. Det finns en by till på ön, Ashton. När vi kommer in i Ashton kommer det fram en man som tigger pengar till mat. I Ashton påbörjade man ett projekt för att bygga en marina för en del år sedan. Projektet avslutades aldrig men fick konsekvenser för havsmiljön då brygg och pirkonstruktionerna gjorde att vattencirkulationen i bukten blev sämre. Vattnet blev flera grader varmare och fiskar och övriga vattendjur försvann. Nu håller man sakta på att återställa vattenmiljön och planen är att man skall försöka bygga en turistnäring som tar tillvara på naturen istället. Bra tankar men det verkar vara en lång tid innan det blir verklighet. Pengar är troligen problemet.
 
I Ashton går vi in i en liten supermarket och handlar lite att äta till lunch. Pratar med damen i affären och frågar om den runda som vi tänkt gå. Då talar hon om att den väg som är utmärkt i turistkartan nog inte blev klar…Men det går ju att gå upp och titta på utsikten i alla fall.

Vi bestämmer oss för att gå vidare. Jo då det är riktigt. Vägen slutar helt plötsligt ute i ingenting eller kanske man skall säga skogen. Den väg som skulle ta oss över berget till andra sidan finns inte över huvud taget. Så det blir till att vända och gå tillbaks. När vi kommer till Ashton tar vi en väg upp till den norra delen av ön. Där hittar vi en helt egen strand, Richmond bay, med korallrev och en pelikan som fiskar. Härlig promenad blev det i alla fall och skönt att komma igång lite efter all stillasittande på atlanten. 

Innan vi åker ut till båten igen skall vi handla lite potatis och frukt och grönsaker för vi skall grilla färsk tonfisk på kvällen. Vi handlar två kg potatis, fyra apelsiner, fyra tomater och ett par små gurkor. 60 E$ vill de ha för detta, motsvarar nästan 200 kr. Vansinnigt! Vi köper sex potatisar istället och kommer ner till ca 130 kr istället. Maten är sjukt dyr här, speciellt för oss turister men även beroende på att allt importeras. Tur att vi ankrar gratis för det mesta och tur att vi bunkrade en del extra när vi lämnade kanarieöarna.   

Onsdag börjar det blåsa och vi tillbringar nästan hela dagen i båten. Det är ganska öppet för vindar även om vågorna stoppas något av korallrevet. Det tar i upp till 16 sekundmeter i byarna. Inte roligt att ligga så öppet och vi bestämmer oss att flytta oss till Chatham bay på västsidan på torsdagen.

Torsdagen flyttar vi oss till Chatham bay, en fin bukt med en lång sandstrand med standrestauranter längs stranden. Natten blåser det dock ordentligt och vi bestämmer oss för att flytta till den norra delen av stranden på fredag morgon. Den norra delen av bukten har ett fint ställe för snorkling.

 

 

 

   

Mayreau!

Mayreau är en av de minsta öarna i Grenadinerna och en av de fattigaste.  Från Tobago Cays har vi förflyttat oss två distans västerut och har lagt oss i Salt Whistle Bay som ligger på nordvästra sidan av ön. Det är en paradisliknande strand med en ”campresort” med restaurang. På stranden finns det även ett par trötta barer, varav en enligt texten på taket, är den sista innan djungeln😉.  

 

Vi lägger oss för ankar mellan två katamaraner som ligger vid bojar. En boatboy kommer genast fram och försöker sälja på oss strandparty med Lobster(languster). Nej, vi är inte intresserade den här gången heller. Efter att vi lagt till tar vi en tur in till den lilla sömniga byn på ön. Promenerar upp för den enda vägen till byn, en brant backe förbi en kyrkogård med ett antal getter som betar. Går förbi ett antal tomma barer och kommer fram till ett väldigt karibiskt rastaställe, Robs bar. Ett ställe med bild av Bob Marley, raggiemusik och ett hopplock av blommor, vrakved, texter och annat som bygger upp restaurangen. Vi går in och ägaren, Rob, hälsar i hand, en man i åldern någonstans mellan 50 och 70, tandlös, men med ett välkomnande leende och rastaflätor. Vi beställde en Calahoosoup vilket nog var den godaste grönsakssoppa som vi någonsin ätit.
 
 
Efter att vi betalt för maten går vi tillbaks till viken där båten ligger, det har nu regnat och slutat blåsa vilket gjort att båten dragit sig mot de danska grannarna i en stor katamaran, de är inte jätteförtjusta. Anders ror ut och lägger ut ett ankare till för att få ut aktern från den danska båten. På eftermiddagen regnar det och vi samlar in regnvatten med hjälp av vattensamlaren i en balja. Vatten är dyrt i Karibien och det man kan få tag på här är också regnvatten. Vattnet som vi samlar använder vi till att skölja disken i, diskar gör vi vanligtvis i saltvatten. 
 Här har vi pli på barnen...den lilla som sitter på paddelboarden är nog i två - tre årsåldern. 

Kvällen tillbringar vi i båten. Strumpan sover, men så plötsligt flyger en fladdermus in i genom förpiksluckan och ut baktill. Då vaknar hon och resten av kvällen är hon alert och på jakt ute på båten.

 

 

 Söndagen tillbringar vi i båten, badar, solar och promenerar in till byn för att försöka hitta internet som fungerar. Det är långsamt idag blir svaret på de restauranger som vi besöker. Nå ja, vi får försöka på nästa ö istället, Union Island... 

Tobago Cays!

Efter en sundowner/planeringsmöte på Walkabout i tisdags inför seglingen över till Tobago Cays gav vi oss iväg strax innan klockan åtta på onsdag morgonen. Vi kom iväg sist, främst för att vi viste att de andra besättningarna hade mer att göra på morgonen innan de kom iväg så vi tog det lite lugnt. Efter att vi styrt ut från Admirality Bay i Bequia hissade vi seglen. Vi tuffade på med motorn till vi kom ut från lä från ön och fick sedan en fin halvvind på 6 – 7 m/s från ost. Vi gjorde en fin fart och det kändes skönt att segla på riktigt igen efter all läns som varit över atlanten.
 
Ganska snart började vi närma oss och körde om en fransk båt som legat lite framför oss. Vi började även närma oss Otilia eftersom de bara hissat genuan, helt ovetande om att det var segeltävling (vilket det ju alltid är när Anders seglar). Efter vi seglat om den franska båten insåg jag att nu är det dags att lämna över rodret till Anders. När det är tävling växer det ut små horn i pannan hos kaptenski och då är de bäst att han får styra själv. Nå ja efter ett par timmar kom vi om Otilia och så började jakten på Walkabout som är en tung båt och därför seglar bäst i starkare vindar. Vi seglade på i mellan 6.5 – 7 knop och hade även en del medström och var tidvis uppe i drygt åtta knop (fart över grund). Strax innan Canoun seglade vi även förbi Walkabout. En liten revange efter atlantöverfarten där de bara använde drygt 22 dygn mot våra 23.
 
När vi kom in mot Tobago Cays la vi oss vid en boj och hade tur att det även blev två bojar till lediga där våra vänner kunde lägga sig. Fantastiskt vackert att komma in i korallrevet med sina öar. Alldeles där man seglar in mellan öarna har stora lyxkryssare lagt till. Vi såg en av de största segelbåtarna vi någonsin sett som låg för ankar.
 
Vattnet är helt kristallklart och vi bestämde oss för ett första dopp med lite snorkling innan lunch. Fullt med färgglada fiskar på korallerna. Efter lunch tog vi dingarna över till andra ön och snorklade lite mer. På ön har lokala fiskare satt upp en provisorisk restaurang bland träden där man anordnar hummerpartyn på stranden. När de rensar fisken och langustern kastar de i renset i vattnet i strandkanten vilket drar åt sig både fiskar och andra djur. En haj och ett antal stora stingrockor simmar in för att kalasa, mäktigt att se dessa stora djur sväva in mot stranden genom vattnet. Vi ser även ett par sköldpaddor men lyckas inte heller nu få med dem på bild.
Kvällen avslutas med lite mat och dryck på stranden i trevligt sällskap. Det blir tidigt mörkt här och vid sjutiden är det kolsvart. Lite ljusare blir det när månen kommer upp vid niotiden. När vi sitter i mörkret, med belysning från en fotogenlampa och en campinglampa kommer det något krypande mellan fötterna på Otilias gäst I. Det visar sig vara en eremitkrabba i storlek som en stor knuten näve. Snart kommer det fler och de kommer inifrån skogen och rör sig runt på stranden.
 
Torsdagen gick vi ut och la oss för ankar framme närmare revkanten. Alldeles turkost vatten över sandbotten. Vi snorklade framför båten vid korallerna och såg många färgglada fiskar i olika storlekar. Sköldpaddor kom upp och hämtade luft i närheten av båten men de verkar omöjliga att hinna få med på bild.
 
Vi avslutade även denna kväll på stranden i mörkret och åkte ut med dingen i blåst och vågor och var plaskvåta då vi kom fram till båten. När jag hoppat på båten stängde jag av vindgeneratorn och fick applåder av besättningen i den franska båt som låg bredvid, den låter en del vår vindsnurra. ☹
 
Fredagen bytte vi ankarplats till en lite mer skyddad plats, det blåste en del och var lite väl guppigt där vi låg tidigare. Nu ankrade vi tillsammans med lyxkryssarna. Skoj att titta på de lite större båtarna, dem med betald besättning som sköter allt praktiskt. Vi blev inte inbjudna nu heller för att titta på någon båt, synd. Dagens höjdpunkt var när vi tog en liten promenad upp på en av öarna och fick se en stor leguan som satt helt blickstilla i en buske framför oss på stigen. Coolt. Efter den upplevelsen var det härligt med en öl och lite vin hos Otilia som kommit tillbaks efter att kört hem sina gäster till Bequia igen.