Karlsson har mönstrat på!

Så har ännu en vecka gått och nedräkningen börjar kännas ganska påtaglig. 15 hela veckor kvar, och varje vecka består mest av måndag och fredag. Lördagen bjöd i alla fall på vårväder och Anders var i Uddevalla och monterade linor till vårt vindroder, Styrman. Det var ganska blåsigt ute och även om båten fortfarande står på land kan man ana sig till hur det kommer att fungera. Åtminstone om man har lite fantasi och drömmar. Vindrodret håller kurs med hjälp av vinden och kommer att hjälpa oss under längre överfarter.

 

 

Även skrovet fick sig en översyn och slipning så nu är det målning av botten som står på tur. Samtidigt väntar vi fortfarande på det varma väder som gör att vi (Anders) kan plasta klart. Kanske något vi kan hoppas på att göra mellan all äggätning i påsk.

Hemma stod hallen, både uppe och nere, på tur att rensas från vantar, mössor och schalar som nu har hamnat i tvättmaskinen för att sedan läggas undan fram till vintern om två år. Härligt! Det känns riktigt befriande att slänga och rensa även om vi försöker lämna bort så mycket som möjligt till insamlingar.  När vi går igenom alla saker som vi har inser vi att det är ganska lite av dessa saker som man verkligen behöver. Jag tror att det är den befrielsen som gör att det är ganska skönt att leva i båten under semestern. Man har lagom många/inte så många saker med sig. Vi får väl se om det känns lika befriande efter några månader ute. Hoppas det.

Något som vi skall ha med på resan är i alla fall regnkläder och nu är de införskaffade…Gallonisar och nya stövlar. Jag känner mig som en blandning mellan dagisbarn och fiskargubbe.  

 

 

 

 

Vi har även påbörjat vårt sjukvårdsförråd. Helt otroligt vad mycket grejer som behövs. Hur bra stämmer detta in med befrielsen av att inte ha så många saker. Vi har lite saker med oss och det vi har hoppas vi ändå på att inte behöva använda…  Knäppt eller hur.

Om oss

 

Min man Anders kommer från Ängön och har varit omringad av vatten under hela sin uppväxt och seglat optimistjolle och OK-jolle som barn. När vi träffades för en hel massa år sedan ägde han en H-båt som såldes för att göra plats och ge ekonomi för studier. 

Tillsammans köpte vi vår första båt en Fingal från 68 våren 1994, då Simon, vårt första barn, var ett år gammal. Efter det har vi också haft en Fabola Campus och därefter en Apfrodite 30 innan vi köpte vår nuvarande båt.

Jag själv, Kristina, seglade första gången då vi köpt Matilda(vår Fingal). Första resan gick över Vänern från Otterbäcken till Vänersborg och det första som hände var att vi navigerade fel och på grund...

Efter det så har vi semesterseglat i stort sett varje sommar, mest i Sverige, Danmark och Norge.

Redan innan vi skaffade vår första båt och barn drömde vi om att segla ut i världen på en längre resa. För mig har det nog varit en dröm sådan där som man drömmer men som man kanske inte tror att man kommer att genomföra, medan det varit en mer reell dröm för Anders. I samband med 50-års-krisen tyckte Anders att det var dags att ta tag i det hela, dottern Malin höll med. Barnen är utflugna och klarar sig själva, pigga föräldrar och ännu inga barnbarn. Dessutom har vi en båt som vi tycker är tillräckligt stor och som känns stabil.

Båten har nu rustats under ett par år, vi har gått kurser, Anders Utsjöskepparexamen, SRC-intyg, Kanalintyg för europas inre vattenvägar samt ett Amatörradiosertifikat, och jag SRC-intyg DSC, kustskeppare och nu till våren utsjöskeppare.

Inför semesterresan 2016 bestämde vi oss för att testa att segla lite längre och att segla några dygn utan avbrott för att se om det funkar för oss. Med på båten var även Strumpan, vår tredje besättningsmedlem, och katt. Strumpans arbetsuppgift på båten kom att vara som sällskap till den som har hundvakten under natten. Resan gick från hemmahamnen i Dragsmark och efter stopp för restaurangbesök på Käringön direkt till Bornholm och därefter mot Rügen och via Tyska kusten och norrut utefter Danska ostkusten. En härlig resa.

Vi kommer att vara tjänstlediga från våra arbeten under ett år och att segla till Västindien via Kanarieöarna och tillbaks via Azorerna. Vi beräknar att åka iväg den första juli .

Skeppskatten Strumpan

Strumpan kom till oss för ca sex år sedan, Vad hon gjort de första året av sitt liv är oklart då hon var inlämnad på Trollhättans Kattsluss. En kull med kattungar hade hon i alla fall hunnit med. Hon är långhårig, lekfull, gosig och feg.
 
Strumpans plats i besättningen kommer att vara som sällskap till den som har hundvakten på natten. Tanken är att hon kommer att vara på båten mest hela tiden, Hon var ju med på sommarens resa och hade ingen större lust att gå i land då. Som sagt, hon är feg.  
 
Strumpan är dock intresserad av navigering...Här tar hon ut en kurs på kattegatt,
 
Att resa med katt har sina egna klurigheter, vaccinationer, pass till katten och vissa godkända länder att åka till, vi vill ju få med henne sedan också. Planen är att lejonklippa henne innan resan, vilket vi gjorde i somras med. Sedan får vi klura ut hur vi klipper henne på vägen för det lär bli varmt. En tyst trimmer får inhandlas.
 
Flytväst på en katt är också klurigt. Kom efter tre veckors seglande på hur vi skulle göra för att alla ben skulle komma på rätt plats. Katter är mästare på att slingra sig ur allt som på något sätt han hindrar dem från att röra sig fritt.  Att lyfta upp henne i handtaget på flytvästen funkade ganska bra.
 
Så äventyrlig är hon nog inte vår katt.