Jippii! vi är framme på Irland

Nu är vi då framme på Irland och Kinsale till slut. Elva dygn var något mer än vi räknade med men med tanke på hur vädersituationen såg ut innan avfärd så är vi glada att vi kom fram mellan all stiltje och motvind. Vi tvivlade lite när vi såg väderprognosen innan vi kastade loss, men hellre för lite vind än tvärt om. Sista dagarna av seglingen har det varit soligt och lite varmare. Det är nu 19 grader i vattnet, kanske är det golfströmmen som värmer upp. Vi har sett en hel del valar och delfiner under resan vilket är jätteskoj.  

 Vi ger oss iväg.

Vi tuffade in till Kinsale vid fyr-femtiden imorse. Hittade en plats i Casteparkmarina mitt emot stan och gick och la oss och sov några timmar. Nu har vi duschat och lagt ut alla dynor och sängkläder på tork, allt är fuktigt.

 

 Dags för en sovstund.

I fredags morse satt jag och tittade ut över den vackra soluppgången och roade mig med att räkna ut hur många dygn som tillbringats med överfarter, dvs seglingar på över 24 timmar, fick det till 65 dygn. Kanske låter mycket men på det snart ett år som vi varit iväg så är det ju ytterligare 300 dagar då vi har gjort en hel del andra roliga och trevliga saker.  

  Gäller att ha koll när det kommer fraktbåtar.

Igår hade jag och Anders 27 årig bröllopsdag. Vi hade tänkt fira denna på någon trevlig pub i Irland men nu fick vi skjuta på firandet lite, blir kanske ikväll om vi inte somnar innan. När vi bestämde oss för att segla till Västindien och vi pratade med människor runt omkring oss undrade de hur vi skulle stå ut med att vara så nära varandra och bara vi två under så många dagar. Det har gått rätt bra än så länge.  

 På väg in mot Kinsale.

Att dela på glädje och sorg är ju något av det man lovar då man gifter sig. Mycket av den här resan har ju gått ut på att uppleva saker tillsammans, vilket nog är ganska viktigt då man kommit ur ”barnaåren” då både egentiden och tiden tillsammans försvinner till förmån för barn, arbete och körningar mellan olika aktiviteter. En tid då det kan kännas som att någon annan håller i fjärrkontrollen. Så måste det kanske vara under de åren och barnen är ju ändå det viktigaste men det är skönt att se dem växa upp till självständiga vuxna människor. På sätt och vis kan man säga att vår resa varit ett sätt att ta tillbaks fjärrkontrollen vilket kanske kommer att hjälpa oss med 27 år till😉.  

 Efter någon vecka på havet, dags för rakning?  

Nu skall vi titta runt i Kinsale ett par dagar. Sonen skall mönstra av om några dagar och åka hem till Göteborg. Vi kommer att sakna hans sällskap men nu är det ju inte så lång tid innan vi är hemma igen.  Vi skall ladda för resan upp mot Dublin och sedan Nordirland och Skottland innan vi på nytt och för sista gången ger oss ut på en lite kortare långsegling mot någon hamn i Skandinavien. Vi planerar att komma hem någon gång troligen sista helgen i juli men som allt annat beror det på vädret. 

Mot Irland!

Imorgon är det dags att kasta loss igen, den här gången mot Irland. Det kommer troligen att bli väldigt lugnt både i början och i slutet av seglingen så vi räknar med en hel del motorgång. Vi har tankat diesel och köpt tre nya dunkar så nu bör vi klara sex-sju dagar med motorgång. Det är drygt 1100 NM till Kinsale på Irlänska sydkusten närmaste vägen, ca tio dygn.

Ikväll anländer vår son som skall segla med över till Irland. Skall bli skönt att vara tre på havet som kan dela på nattpass. Ikväll är det också dags för avskedsmiddag med våra släktingar som skall åka hem till Sverige igen imorgon. Det har varit så skoj att de kom hit och delade Azorerna med oss. De senaste dagarna har vi badat och solat en hel del. Igår åkte vi ut efter kusten med båten för att se om vi kunde hitta några delfiner eller valar. Tyvärr valde de att inte visa upp sig den här gången.

Nu återstår att handla grönsaker och färskvaror, fylla de nya dunkarna med diesel och fylla vatten innan vi passar på att bada lite mer. Det blir kanske sista badet i atlanten för en lång tid framöver, temperaturen i havet vid Irland skall inte vara så hög. 

Vill du följa oss på havet kan du titta här. Vi skriver några korta rapporter under resan som M uppdaterar bloggen med, kanske kan vi även få med ett inlägg från vår nya gast.

På kartan kan du följa oss och den uppdateras under resans gång. 

 

 

Vi är framme!

Nu har vi vaknat i en bädd som inte rör sig, bredvid varandra efter en natts oavbruten sömn. Vi har ätit en frukost vid ett bord som också står helt still där tallrikarna står på samma plats som man ställt dem och där man kan ha ett glas juice på bordet samtidigt utan risk för att allt far iväg ner på golvet eller i en av våra soffor. Värmeljus på bordet, mysigt, men också för att det bara är 17 grader varmt i båten. Små saker som man uppskattar när man gungat runt på ett hav i 21 dygn även om det där med temperaturen kanske inte är till fördel. Man ser de små detaljerna när man varit med om motsatsen under ett tag och kanske är det vad som gör det så trevligt med att resa.

Ja, efter 21 dygn till havs puttrade vi igår morse in till marinan i Horta på ön Faial som är en av öarna i Azorerna.

Sträckan mellan Karibien och Azorerna är den som vi hört kan vara tuff och den vi varit mest orolig för. Men efter en lite guppig start har det varit en lugn segling med stundtals lite väl lite vind. De sista två dagarna av seglingen blev dock tuffare. Vi visste ganska tidigt under veckan att det skulle bli mer vind och att det var nordanvind som skulle ha vindstyrka upp till 12 m/sek(medelvind). Vinden var en del av ett högtryck och det skulle röra sig söder och västerut vilket innebar att vinden inte skulle bli så långvarig. Vi funderade under veckan över om vi skulle segla neråt för att undvika vinden men riskerade då att få köra motor i ett par dagar utan vind eller kanske värre, att det skulle hinna komma ner ett lågtryck med mer vind. Vi var ju också bara ett par dagar från vårt mål och vi ville komma snabbt fram. Det här var grunden till att vi bestämde oss för att fortsätta och att reva när det blev mycket vind.

Lördag kväll var lugn, vi hade vinden bakifrån från väst och seglade i maklig takt, ca 4 - 5 knop. Vi förberedde oss för den tuffare seglingen genom att steka pannkakor och att flytta runt och låsa fast allt som skulle kunna fara runt i båten. Vinden skulle enligt grib-filerna komma vid tretiden på natten från nord.

Halv fyra kom det en regnskur och samtidigt kom vinden, full kraft från norr. Sedan blåste det konstant över 13 knop, vindbyar upp till 16, under några timmar. Vi hade tidigare revat storseglet till vårt tredje rev, det är bara en liten flik kvar av seglet då, och drog även in genuan så att bara en liten flärp var ute. Under söndagen satt vi mest inne i båten och väntade, läste, sov och åt, kollade ut då och då att allt såg bra ut och att inga båtar var i närheten. Det var som att sitta i en torktumlare. Svårt att laga mat och en utmaning att gå på toa då man helt plötsligt kunde kastas in i väggen mitt emot. Vinden fortsatte i ett dygn innan den började avta. Vågorna, strömmen och vinden tryckte oss dock söderut och vi hamnade en bra bit söder om Horta. Även på måndagen blåste det och vågorna var längre men ca 3 meter höga. Vi bestämde oss för att börja köra motor mot Horta på eftermiddagen när vinden och vågorna minskat något, vi körde långsamt för att vi skulle komma fram lagom på morgonen när marinan öppnade.

Vi klarerade in och fick plats vid en brygga i hamnen, bra med en liten båt ibland, då är det lättare att få plats i den överfyllda hamnen. Då vi la till fick vi hjälp av en man i en norsk båt, han frågade om vi ville ha lite färskt bröd och så blev vi inbjudna till deras båt på frukost med färskt bröd, härligt. Frukosten avslutades med en i välkommen i hamnsnapps trevligt😊.

En annan höjdpunkt under dagen, varmdusch i vanligt sötvatten.

Kvällen avslutade vi tidigt med att dricka champagne, en berest flaska som vi fick av de härliga vännerna K och M vid avseglarfesten för nästan ett år sedan. Champagne passar underbart till hemmagjord pizza.  

 Nu skall vi vara här i någon vecka och sova, promenera, tvätta, städa ur båten och laga och ersätta det som gått sönder under överfarten, en fotpump till sjövattenintaget läcker, en solpanel har gett upp och autopiloten har börjat låta illa.

Någon erfaren långfärdsseglare skrev i Oceanseglarklubbens tidning:

Allt som kan gå sönder går sönder

Allt som inte kan gå sönder går också sönder

Men allt går att fixa!

Silvertejp kan göra underverk

Men hjälper det inte med silvertejp är det definitivt trasigt

Stämmer alldeles för bra, kanske inte så konstigt att saker går sönder förstås när en etapp över Atlanten i avstånd motsvarar ungefär det som en vanlig semesterseglare seglar på fem-sex år.

Lite bilder och filmer från vår överfart:   

 

 Flygfisk som kraschlandat i sittbrunnen.

Hinkdusch
Portugisiska örloggsmän "seglar" runt på havet. Giftiga små saker. 
Efter fem dagars fiskande, äntligen fisk. En liten tonfisk, mycket god!
Fågelbesök mitt ute på atlanten.
Delfiner
 
 
 
Land i sikte!
Flaggor för inklarering hissade.
Härligt, kontakt med omvärlden. Slut på bikinitiden?
Faial verkar vara en grön ö
Inte långt kvar.