”På åtta timmar förändrades allt”

I fredags gjorde vi tillsammans med besättningarna på Walkabout, Otilia och en amerikansk båt Stealing time en rundresa på den norra halvan av Dominica.

Vi hämtades upp på morgonen vid båten av researrangören och kördes in till kaj där vår guide Stanley hämtade oss med en minibuss. Färden gick norröver efter kusten och upp i bergen. Dominica har många höga berg som är klädda av regnskog med bland annat mangoträd, muskot, mandel, kokospalmer mm. Om det här varit en resa för ett år sedan hade man sett den frodiga ogenomträngliga regnskogen vid vägkanten med mestadels små hus i klungor både på bergstopparna och i dalarna.

 

 

 
Överallt såg man nu spåren efter orkanen Maria som for fram den 20 september förra året, snart ett halvår sedan. Maria kom med vindhastigheter på 70 m/sek och mängder av regn. Nu ser det ut som att någon gått igenom regnskogen med en jättelik slö gräsklippare som gjort en alltför ordentlig beskärning av alla träd. En hel del träd har den lyckats med att fälla helt men de flesta träd har löven och grenarna till stor del åkt av, nu har det börjat växa ut nya skott med löv men grenarna är borta.
 
Överallt där vi åkte fanns det skador på skog, vägar, broar och byggnader   

Dominica har alltid varit ett fattigt land men innan orkanen var vi på gång, vi fick det bättre och sedan raserades allt på åtta timmar förklarade vår guide Stanley. Många är på gång att bygga upp och laga sina hus igen, en del hade försäkring men många här har inte haft råd att betala för försäkringar. Många är hemlösa eftersom deras hus raserades helt under stormen, en del bor i tillfälliga tält som skänkts av hjälporganisationer i Europa eller USA och en del bor hos vänner och släktingar. Många är på gång att bygga upp en tillvaro och sitt hem på nytt medan en del fortfarande är för traumatiserade för att göra något åt sin situation.

 

 
Resan blev till stor del en beskrivning av orkanen och vilka skador som uppstod men Stanley berättade också mycket om de växter och den natur som vi såg. Vi stannade vid Red Rocks, vilket är ett område med röda sandstensklippor. Mycket vackert.
 Vi åkte även till ett indianreservat där vi tittade på en by som byggts upp för att visa turister hur den ursprungliga befolkningen på Dominica levde. De sålde även en del hantverk, flätade korgar, kalebassmasker och små vackra sköldpaddor gjorda av kalebass. Anders köpte en liten söt sköldpadda.
 
Efter besöket i indianreservatet åkte vi vidare mot Emerald pool, vilket är ett vattenfall där man kan bada i den naturliga pool som blev nedanför. Vattenfallet ligger i en djungel som finns med på Unescos världsarvslista. Inte heller det brydde sig orkanen om. Från att ha varit en ganska ogenomtränglig djungel är den nu betydligt glesare. En fördel med det var väl att guiden och ett par till av vårt sällskap hann med att se en boaorm på ca två meter uppe i ett träd. Tyvärr hade den redan försvunnit när vi kom fram. Så pappa, det finns visst ormar här med, dock bara kramgoa och inga giftiga😊. Badet i vattenfallet var uppfriskande. Skönt att bada i sötvatten som omväxling.  
 
 
På väg hem längs västkusten såg vi att en hel del broar dragits med ut i havet där de försvunnit. Vattenmassorna hade även dragit med sig hus och troligen även människor. Det är ett femtital personer som inte återfunnits efter orkanen samtidigt som drygt trettio personer hittades döda. Dagen var intressant men även lite jobbigt att se allt elände efter orkanen och vi kände oss totalt slut efter alla intryck som vi tagit in.

Under lördagens förmiddag tog vi dingen in till Portsmouth för att handla lite frukt och grönsaker på marknaden och för att ta en kopp kaffe på den enda restaurang som vi hittat med Wifi. Vi handlade en del grönsaker men frukt finns det inte mycket av på marknaden. Eftersom de flesta träd är så skadade har det inte heller blivit någon frukt, den frukt som finns är ananas och vattenmelon. Köpte en fin ananas. Vi kom tidigt till restaurangen och hittade lite wifi innan det kom fler gäster och nätet blev trögt. På restaurangen blev vi sedan kvar och åt en god lunch bestående av grillad grissvans och ris. Det var godare en det låter😉. Efter lunchen tog vi en promenad i stan. Eftersom det var lördag och de flesta var lediga pågick en hel del reparationsprojekt runt om, mest takläggningar. Kvällen avslutades med lite vin i vår båt tillsammans med Otilia och Walkabout.

 

 

 
Under söndagen tog vi en promenad i en nationalpark här bredvid bukten. Även här är djungeln urglesad av Maria. Uppe på kullen där promenaden gick finns det även ett fort och en hel del ruiner av gamla byggnader som tillhört det gamla fortet. I en byggnad ligger det fullt med järnkulor i storlek ungefär som ett ägg.  Vi såg även mängder av ödlor, eremitkräftor och skal efter ganska stora krabbor. Krabborna är ute på nätterna och en del blir då mat till stora fåglar.
 
Kvällen avslutas med ett roligt strandparty med grillat och rompunch som organisationen PAYS anordnar för de båtar som ligger i bukten. Intäkterna från partyt går till organisationen som bland annat har en del bojar i bukten och håller koll på säkerheten runt båtarna. Kanske inte så säkert att hälla i folk rompunch när de sedan skall ta små dingar ut till sin segelbåt men hmmm, man kan ju inte tänka på allt. Vi tog i alla fall taxibåt in och vår taxichaufför körde tillbaks oss ut till båten på ett säkert sätt när han dansat klart. 
 
Måndag morgon åkte vi uppför Indian River med en roende guide, James Bond. Han förklarar att det är viktigt med smeknamn på Dominica och även hans mamma kallar honom bara för James Bond. Det är vackert efter floden som är en av Dominicas 365 vattendrag. Såg bland annat de fåglar som äter upp krabborna i skogen. Dessa fåglar är vita som unga men byter sedan till en blåsvart fjäderdräkt. Vackert. Även här har en del av Pirates of the Karabiens film spelats in. Det skall vara inledningsdelen till den andra filmen.
 
 

Vacker tur efter floden med en pratglad och sjungande guide, Bob Marley var favoriten.

 

 

 
Imorgon far vi vidare till Guadalupe, då blir det franska och eu igen. Innan vi nu drar vidare har vi liksom många av seglarna här passat på att städa ur konservförrådet och skänkt bort en del till en organisation här som delar ut mat till behövande. Dominica är en ö som vi skulle vilja komma tillbaks till om några år. Förhoppningsvis har naturen då reparerat sig och befolkningen hunnit hämta sig efter orkanen. Nu hoppas vi att de slipper orkaner i fortsättningen.

I orkanens spår!

Nu har vi kommit till ön Dominika. I tisdags åkte vi åter till Fort de France och deklarerade ut, handlade mat och fyllde på vatten. Det hade lugnat sig och dyningen som började komma in natten mellan söndag och måndag hade lugnat sig.  

 En liten bild på en kollibri.

Onsdag drog vi därför upp ankaret för att lämna Martinique. Vi hade en fin och omväxlande segling och motorgång upp längs Martiniques västkust. De höga bergen läar så ibland var det helt vindstilla medan det blåste och var seglingsbart ibland. När vi närmade oss Martiniques norra udde hörde vi att motorn lät annorlunda och inte långt efter började larmet, för att indikera att motorn var varm, att tjuta. Vi fick stänga av motorn och dra ut genuan i den nästan obefintliga vinden bakom ett av de höga bergen. Anders dök ner under däck och drog fram alla saker som finns stuvade baktill runt motorhuven. Efter ett tag fick han åtgärdat felet, impellern var trasig. Under tiden han höll på under däck försökte jag segla i den ganska obefintliga vinden. Snurrade mest runt och kom inte så långt vilket i och för sig var ganska bra.

När impellern var bytt körde vi ut på kanalen mellan öarna. Det blev en blöt segling i vindar upp till drygt 14 m/sek och höga ojämna vågor. Många gånger blev vi blöta då det skvätte upp vatten i sittbrunnen och när vi seglat över sundet hade vi fullt med sargassotång i mantågsnätet. 

När vi kom in i lä bakom Dominika lugnade det sig. Vi la oss vid en boj, söder om huvudstaden Rosea utanför något som hette Anchorages hotell. Tidigare var det ett fint hotell med ankringsplatser utanför men i september förra året ändrade allt sig efter att orkanen Maria dragit in över Dominika som en klass femorkan och förstört stora delar av husen på ön bland annat detta hotell. 

 

När vi badat och sitter och tittar ut över vattnet ser vi en havssköldpadda som tittar upp. Vi har hört att sköldpaddorna alltid går upp tre gånger för att andas innan de dyker igen. Tydligen har vi alltid sett den sista andningen innan dyket så vi har inte, tills nu, haft möjlighet att fotografera någon sköldpadda. Den här sköldpaddan hade inte koll på det där med tre gånger och han visade sig rätt många gånger😊. Nå ja, fotot ser väl kanske mest ut som en boj som ligger i vattnet men vi lovar, det är en sköldpadda.  
 
Våra vänner i Walkabout och Otilia hade redan seglat upp till Portsmouth på norra Dominika och vi ville komma ikapp så på torsdag morgon gav vi oss av vidare. Vi kom fram på förmiddagen, och efter att vi fått höra att linan till den boj som Walkabout legat vid hade gått av, bestämde vi oss för att ankra med eget ankare. Besättningen på Walkaout hade varit inne i stan på kvällen innan och när de kom tillbaks till båtplatsen var båten inte där, den hade slitit sig och tagit en egen walkabout. De hittade båten tre och en halv sjömil från platsen där de lagt den. Vilken mardröm. Nu slutade ju äventyret väl som tur var och båten ligger nu säkert ankrad i viken. Ägaren av bojen har också lovat att kontrollera alla sina bojar och byta linorna så nu blir det förhoppningsvis säkrare än tidigare att ligga vid bojerna här. Härligt i alla fall att träffa våra vänner på nytt.
 Tur att de förtöjt!
 
 

Även i Portsmouth har orkanen gått fram hårt och det är få om några av husen som klarat sig helt utan skador. Många hus är totalförstörda, el och telefonledningar hänger huller om buller och i naturen syns det tydliga skador. Ett större skepp och ett par segelbåtar ligger kvar högt uppe på stranden. När vi gick bort för att klarera in går vi förbi ett tält där en hjälporganisation distribuerar mat och byggnadsmaterial för återbyggnaden. Dominika är en självständig ö på gott och ont. De har inte något rikt land bakom sig som hjälper till i katastrofer som orkanen Maria och de är beroende av turister. Skall bli intressant att titta runt på ön under ett tag och hoppas att vi kan bidra på det lilla sätt vi kan, genom att vara turister, till landets uppbyggnad. Imorgon fredag, blir det en rundtur på ön bland annat till ett indianreservat.