Turista på Faial

Hamnen i Horta på Faial är nu fylld av båtar och på fredag är det dags för oss att segla vidare till nästa ö i Azorerna. Igår, tisdag, kom 34 nya båtar in men bara 8 lämnade hamnen. Många av de båtar som kommer in är med i ARC som är en tävling/eskader som går mellan olika delar av världen. En av de båtar som kom in till Horta (de är dock inte med i ARC) var våra vänner i båten EOS. Trevligt att träffa dem igen och vi bjöd naturligtvis in dem på middag igår kväll. Efter en del tjat med hamnpersonalen fick EOS plats vid samma brygga som vi. En fördel med att ha små båtar.

 Utsikt från vår sittbrunn över grannön Pico.

I måndags hyrde vi en liten Smart och körde runt och tittade på ön. Vi körde upp i bergen till vulkanen Caldeira, drygt 1000 meter över havet. Caldeira har en krater med en diameter på 2 km och det går en vandringsled på 8 km runt kraterkanten. Vi började vandringen men insåg ganska snart att vi hade för lite kläder på oss för att gå runt hela. Det blåste och var bara 14 grader uppe på toppen. Vi gick en liten tur och satte oss i lä och åt vår matsäck, pastasallad, innan vi vände och gick tillbaks till bilen. Vi måste lära oss att ta med mer kläder när vi skall upp på berg. 

 

Därefter åkte vi vidare till en betydligt nyare vulkan som tittade upp ur havet 1957. Vulkanen Capelinhoe sprutade upp sten och lava så att den till slut växte ihop med resten av ön Faial som blev ca 2.5 kvadratkilometer större. Vid vulkanen finns ett museum och en gammal fyr som delvis är täckt av askan från vulkanen. Vi tittade på museet och såg en liten 3D film om hur jorden uppstod och vulkanernas roll i det hela.
 
På väg hem åkte vi på södra delen av ön där det är många naturliga grottor in från havet. Faial är en vacker ö med mycket blommor. Om någon vecka blir det nog ännu vackrare när alla hortensiorna börjar blomma, just nu finns det bara en och annan i skyddat söderläge som blommar.
 
 
Var länge sedan vi låg bakom en traktor med mjölkkannor i Sverige. 
Bilen var visst lite kortare än vad vi är vana med.
 Idag har vi målat vår båtbild på piren i hamnen. Senast vi målade bilden var i september förra året då vi var på Porto Santo. En rolig tradition som finns på en del öar. Skoj att se målningarna som besättningarna i en del av båtarna som vi följt på bloggar och läst böcker av innan vi seglade iväg.  Kommer ni till Faial så finns vår målning ute på piren på den delen där man kan sitta. Azorerna är väl värda att åka till och det går att hyra båt här och segla runt mellan de vackra gröna öarna.
 
 

Landat på Azorerna!

Nu har vi varit i Horta under några dagar och har vilat upp oss, städat båten ur båten, tvättat kläder och fixat. Vi har även hunnit med att titta runt lite i den fina staden Horta och tagit lite promenader för att få upp flåset lite igen.  Flåset är verkligen något vi behöver jobba på efter allt stillasittande, det är skrämmande hur for det blir dåligt.  

 

 
Båtar från många länder kommer in i marinan hela tiden, de flesta har seglat från Västindien eller Bermuda och efter några dagar går de vidare mot Europa. Våra nya norska vänner i Lovinda Too har seglat vidare upp mot Irland. De har gjort resan dit många gånger men är nu på hemväg efter att seglat runt jorden. Innan de seglade iväg fick vi en hel del förslag på hamnar att besöka i både Irland och Skottland. Vår plan är att ta vägen via Calendonian kanal i Skottland på väg hem så det är bra med lite tips.

 I fredags kväll kom det fina skeppet T/S Gunilla in till Horta med elever från andra året på Öckerö seglargymnasium.  

 Samlingsplatsen för alla seglare är Peters Café som är en pub/restaurang med hundra år på nacken. Där samlas man för att äta och dricka och för att prata om seglatsen över havet. Många båtbesättningar har lämnat sina hemmahamnsflaggor på väggarna och säkert har det ljugits ihop en och annan historia innanför dessa väggar. Igår hade vi en trevlig kväll på Peters Café tillsammans med besättningen från segelbåten Grandiosa. Lustigt att man skall behöva segla till Azorerna för att träffa dessa trevliga Smögenbor.

 Det märks på båttillbehörsbutiken att de flesta av seglarna här är på väg hem. Här är man inriktad på reservdelar och vi kunde hitta både rem och motor till vår autopilot, skönt att ha den fixad inför resterande resa. Anders har även bytt pumpen till sjövattensintaget, fixar en del lampor invändigt och håller på med att skrapa lite trä uppe på båten inför lackering. Jag har polerat och vaxat vår sprayhood som ju är gjord i plast. Den hade bleknat rejält i den starka karibiska solen. Nu blir hon lite fin igen vår lilla båt.  

 
Vi kommer att vara kvar här i Horta under nästa vecka. Väntar in vänner i båtarna Eos och Helmi som är på väg hit från Antigua. Under veckan kommer vi passa på att titta på denna och grannön Pico.
 Grannön Pico. Vulkanen här skall vara Portugals högsta berg. Morgondagens utmaning?

Vi är framme!

Nu har vi vaknat i en bädd som inte rör sig, bredvid varandra efter en natts oavbruten sömn. Vi har ätit en frukost vid ett bord som också står helt still där tallrikarna står på samma plats som man ställt dem och där man kan ha ett glas juice på bordet samtidigt utan risk för att allt far iväg ner på golvet eller i en av våra soffor. Värmeljus på bordet, mysigt, men också för att det bara är 17 grader varmt i båten. Små saker som man uppskattar när man gungat runt på ett hav i 21 dygn även om det där med temperaturen kanske inte är till fördel. Man ser de små detaljerna när man varit med om motsatsen under ett tag och kanske är det vad som gör det så trevligt med att resa.

Ja, efter 21 dygn till havs puttrade vi igår morse in till marinan i Horta på ön Faial som är en av öarna i Azorerna.

Sträckan mellan Karibien och Azorerna är den som vi hört kan vara tuff och den vi varit mest orolig för. Men efter en lite guppig start har det varit en lugn segling med stundtals lite väl lite vind. De sista två dagarna av seglingen blev dock tuffare. Vi visste ganska tidigt under veckan att det skulle bli mer vind och att det var nordanvind som skulle ha vindstyrka upp till 12 m/sek(medelvind). Vinden var en del av ett högtryck och det skulle röra sig söder och västerut vilket innebar att vinden inte skulle bli så långvarig. Vi funderade under veckan över om vi skulle segla neråt för att undvika vinden men riskerade då att få köra motor i ett par dagar utan vind eller kanske värre, att det skulle hinna komma ner ett lågtryck med mer vind. Vi var ju också bara ett par dagar från vårt mål och vi ville komma snabbt fram. Det här var grunden till att vi bestämde oss för att fortsätta och att reva när det blev mycket vind.

Lördag kväll var lugn, vi hade vinden bakifrån från väst och seglade i maklig takt, ca 4 - 5 knop. Vi förberedde oss för den tuffare seglingen genom att steka pannkakor och att flytta runt och låsa fast allt som skulle kunna fara runt i båten. Vinden skulle enligt grib-filerna komma vid tretiden på natten från nord.

Halv fyra kom det en regnskur och samtidigt kom vinden, full kraft från norr. Sedan blåste det konstant över 13 knop, vindbyar upp till 16, under några timmar. Vi hade tidigare revat storseglet till vårt tredje rev, det är bara en liten flik kvar av seglet då, och drog även in genuan så att bara en liten flärp var ute. Under söndagen satt vi mest inne i båten och väntade, läste, sov och åt, kollade ut då och då att allt såg bra ut och att inga båtar var i närheten. Det var som att sitta i en torktumlare. Svårt att laga mat och en utmaning att gå på toa då man helt plötsligt kunde kastas in i väggen mitt emot. Vinden fortsatte i ett dygn innan den började avta. Vågorna, strömmen och vinden tryckte oss dock söderut och vi hamnade en bra bit söder om Horta. Även på måndagen blåste det och vågorna var längre men ca 3 meter höga. Vi bestämde oss för att börja köra motor mot Horta på eftermiddagen när vinden och vågorna minskat något, vi körde långsamt för att vi skulle komma fram lagom på morgonen när marinan öppnade.

Vi klarerade in och fick plats vid en brygga i hamnen, bra med en liten båt ibland, då är det lättare att få plats i den överfyllda hamnen. Då vi la till fick vi hjälp av en man i en norsk båt, han frågade om vi ville ha lite färskt bröd och så blev vi inbjudna till deras båt på frukost med färskt bröd, härligt. Frukosten avslutades med en i välkommen i hamnsnapps trevligt😊.

En annan höjdpunkt under dagen, varmdusch i vanligt sötvatten.

Kvällen avslutade vi tidigt med att dricka champagne, en berest flaska som vi fick av de härliga vännerna K och M vid avseglarfesten för nästan ett år sedan. Champagne passar underbart till hemmagjord pizza.  

 Nu skall vi vara här i någon vecka och sova, promenera, tvätta, städa ur båten och laga och ersätta det som gått sönder under överfarten, en fotpump till sjövattenintaget läcker, en solpanel har gett upp och autopiloten har börjat låta illa.

Någon erfaren långfärdsseglare skrev i Oceanseglarklubbens tidning:

Allt som kan gå sönder går sönder

Allt som inte kan gå sönder går också sönder

Men allt går att fixa!

Silvertejp kan göra underverk

Men hjälper det inte med silvertejp är det definitivt trasigt

Stämmer alldeles för bra, kanske inte så konstigt att saker går sönder förstås när en etapp över Atlanten i avstånd motsvarar ungefär det som en vanlig semesterseglare seglar på fem-sex år.

Lite bilder och filmer från vår överfart:   

 

 Flygfisk som kraschlandat i sittbrunnen.

Hinkdusch
Portugisiska örloggsmän "seglar" runt på havet. Giftiga små saker. 
Efter fem dagars fiskande, äntligen fisk. En liten tonfisk, mycket god!
Fågelbesök mitt ute på atlanten.
Delfiner
 
 
 
Land i sikte!
Flaggor för inklarering hissade.
Härligt, kontakt med omvärlden. Slut på bikinitiden?
Faial verkar vara en grön ö
Inte långt kvar.