Ett härligt 2018!

 
Så har då 2018 firats in. För oss har ju 2017 varit ett speciellt år då vi kastat loss för att leva vår dröm under ett år. Vi hoppas nu att 2018 blir lika spännande. Nyårsafton firades efter en liten fördrink här i båten på restaurang tillsammans med besättningarna på Otilia och Walkabout. Fördrinken blev lite rompunch som ju är nationaldrycken här. Efter maten på restaurang Plantagen blev det lite dans och därefter fyrverkeri.
 
 
Under middagen kunde vi inte undgå att fantisera lite om de två borden närmast som hyste besättningen på en av lyxyachterna som ligger i inloppet till bukten. Tillsammans på de två borden var det ca 25 personer. En äldre dam i rullstol var familjens överhuvud tillsammans med en äldre herre. Sedan var det troligen söner, döttrar, fruar, män och barnbarn och så en del av besättningsmännen med VHF radio för kontakt med skeppet. Med på restaurangen hade de kylväskor med egen dricka. Var ju skoj för dem att de fick tillfälle att vara tillsammans med oss andra vanliga dödliga på restaurangen 😉. Finns gott om lyxiga båtar här och vi inser ju att vi har en av de minsta båtarna. Men ja, den räcker till oss två och till Strumpan förstås.
 
Igår tog vi det ganska lugnt som så många andra säkert också gjorde på nyårsdagen. Badade, läste och tog en liten promenad på eftermiddagen. Idag har vi börjat dagen med att bunkra vatten och mat inför morgondagens segling mot Tobago Cays. Ett korallrev i hästskoform med några småöar inuti där vi skall tillbringa ett par dagar med att dyka och snorkla och titta på fiskar och sköldpaddor. Inga bofasta på öarna och ingen wifi...
 
Förmiddagen på nyårsafton var det förresten simträning här i bukten. De flesta kanske vet att vi är lite intresserade av simning, tävling och träning då barnen simmat under uppväxten. Så lika, men ändå sån skillnad mot hemma. En simtränare med klocka (inte så olika hemma) på strandpromenaden och simning, mest frisim, av ett tiotal ungdomar mellan två bryggor från dykklubben till Gingerbredcafé. Inga startpallar eller möjlighet att träna vändningar precis men ett fantastiskt skönt klimat att träna i.
 

Sköldpaddor, kolibrier och Dollys taxi

Igår delade vi på en Taxipickup med besättningarna från Walkabout och Otilia och åkte under två timmar runt ön och såg det mesta. En hel del av det vi fick se hade vi redan promenerat till, större är inte ön, men nu fick vi lite guidning om platserna och framför allt om hur livet och det politiska styret fungerar på Bequia. Bequia ingår i St vincent och Grenadinerna, det har varit ett självständigt land sedan 1979 då det blev ”fritt” från Storbritannien. Tidigare ar det även tillhört Frankrike men övergick till Storbritannien i en överenskommelse.
I inloppet till bukten Admirality bay står kanoner på en höjd som vittnar om de krig som Frankrike och Storbritannien utkämpade, ett krig som Frankrike vann.
Norra delen av ön bebos i stort sätt bara av ”utlänningar”, mest amerikaner men även en del fransmän. Orsaken till detta är att marken köpts upp av en amerikan som säljer av den dyrt. På nordöstra delen av ön ligger The Oldhegg Turtle Sanctuary. Under drygt 12 år har man samlat in sköldpaddsungar när de kläckts och behåller dem i bassänger under sju år innan man släpper tillbaks dem i havet igen. Målet är att bevara vattensköldpaddan. Vattensköldpaddan som kan bli 200 år gammal kommer tillbaks till samma strand där den kläcks för att lägga sina egna ägg. Man arbetar även med information till barn och ungdomar på skolor för att öka förståelsen för att ett levande hav och korallrev med sköldpaddor mm är en förutsättning för att turister skall vilja komma till ön och man tjänar mer pengar på sköldpaddorna levande än döda. Något som den yngre generationen förstår.
Efter ett stopp för att titta på utsikten från Mount Plesant kör vi ner mot Frendship bay och vår guide Dolly berättar om valjakten som sker varje år. På ön jagas knölval och man har tillstånd att skjuta fyra stycken valar varje år. Ofta skjuter man dock bara en val, både på grund av att det är svårt att lyckas skjuta den och att valen är stor och räcker. Hela valen används, köttet blir mat och benen gör man smycken av som säljs till turister. Valen får bara jagas på traditionellt sätt i segelfiskebåtar och med harpun.
En liten kolibrie
Efter den guidade turen går vi till restaurangen Porthole och äter en god fish Creole. Trevligt och gott. Efter det blir det en öl på en lokal bar och vi ser en liten svartgrön kollibrie som samlade nektar i blommorna. Så söta. Under tiden vi väntar in nyåret på Bequia promenerar vi, badar, solar och snorklar i det kristallklara vattnet. Ett nyår som här kommer fem timmar efter nyåret i Sverige.
Så ha ett riktigt Gott Nytt år! Och ett jättestort grattis till dottern som fyller 22 år på nyårsafton😊

God fortsättning från Bequia

Så har det gått några dagar sedan vi strandade på Bequia. Första dagen gjorde vi inte många knop. Vi klarerade in hos tullen och immigrationsmyndigheten. Handlade och tog ut lokal valuta. La oss tidigt och sov i elva timmar.
Julafton började med en sill och äggfrukost hemma i båten och julklappsutdelning. Jag fick en solhatt av Anders och han snorkelutrustning av mig. Vi tog en promenad till stranden och tog ett juldopp, varmt och skönt. Sedan gick vi in på Whaleboner för att låna wifi. Planen var att ha ett videosamtal via Messenger med sonen och övriga släktingar som befann sig i Enköping för att fira jul. Är väl inte det lättaste att prata så där flera stycken och kvalitén på ljud och bild blir inte det bästa men det var ändå roligt att se alla.
Efter det var vi bjudna till Walkabout på en grötlunch. Risgrynsgröt, julskinka och JULMUST. Jättegott och trevligt. Helt plötsligt var det mindre än en timma till det var dags för julmiddag som skulle intas på Papas restaurang. Papas ägs av en svensk man Gjert som serverade ett härligt julbord. Inlagd sill (gjord med någon inhemsk fisk), gravad barracuda, lax, skinka, köttbullar, korv och revben mm. Jättegott. Vi var ett fyrtiotal svenskar på plats. Både gott och trevligt. En julafton som vi kommer att minnas.
Bequia är en populär ö för att fira jul på bland seglare och speciellt svenskar. Sammanlagt låg det hundra båtar i olika storlekar i viken in till Port Elisabeth, de flesta segelbåtar men även en del över större lyxyachter, en med vattenruschbana. Juldagen blev det dags för videosamtal nummer två, denna gång till dottern och släkten på Ängön. Nu hittade vi Wifi på en stängd bar där vi tidigare varit. Så mysigt att se er alla.
Bequia är en grön ö som är täckt av regnskog. Det växer mangoträd, papaya, kokospalmer mm. Växer nog en hel del annat i skogarna också. Igår tog vi en promenad upp till Mount Pleasant. Dags att börja träna på nytt för vi tappade både kondis och muskler på atlanten. Det var lugnt i byn igår, det mesta var stängt eftersom det var juldag. Folk var hemma och firade. En vacker promenad och på väg ner för berget blev vi bjudna på en öl hos I och P som vi träffat dagen innan på Papas. De hyr ett hus här under några månader. Trevligt. När vi gick hem mot båten hade det hunnit skymma och fladdermössen flög mellan träden. Kom alldeles lagom hem till båten innan skyn öppnade sig.