Mot stilla havet!

 Så har vi vaknat efter en liten morgontupplur då vi nattseglat i den varma fullmånsnatten till Guadaloupe. Vi har kommit till den lilla byn Deshaies som är inspelningsplatsen som staden Honoré på Sante Marie i tv serien ”Morden i paradiset”.  

Solnedgång över St Kitts.

Igår tog vi farväl av våra härliga vänner i båten Walkabout som skall åka vidare genom Panamakanalen och ut i Stilla havet. Kommer att sakna dem men skall bli skoj att följa dem via deras blogg och vi hoppas att vi kan åka(flygplan) och träffas på någon fin ö i värmen när vardagslunken hemma börjat igen.

 Walkabout är drygt 12 meter lång och ligger framför jättebåten.
I måndags åkte vi till en vik, Grand Colombier, på nordvästra sidan av St. Bart. Det är ett naturskyddsområde med mängder av sköldpaddor som simmar runt och betar på botten och dessemellan tar en tur upp till ytan för att hämta luft.  Vi flängde runt med kameran och lyckades fånga några på bild denna gång, även om de är på ganska långt avstånd. De är svårflirtade de här sköldisarna.
 
 Ser ni den?
Eller den?
Efter att vi gett upp med kameran simmade vi ut för att titta på fiskar istället. Vi började med att snorkla men fick sedan provdyka med tuber tillsammans med våra vänner. Så häftigt. Såg mängder av fina fiskar i olika färger och en sköldpadda som simmade på botten och känslan att vara helt under vattnet och ändå kunna andas och ta det lugnt var jättehäftig. Dykarcert blir ett nytt mål att uppnå när vi kommer hem.
 
Nu skall vi iväg in till byn och klarera in och hitta någon liten affär med ägg och något annat gott till påsk. Hittar jag en bra kvast i byn ses vi i Blåkulla ikväll😉.
 Enklare att fota en stolt tupp än en blyg sköldpadda.

Glad Påsk!

 

 

 
Lömsk!

 

St Bart!

Ny segling och en ny ö… I fredags drog vi åter upp ankaret för att segla vidare till den gamla svenskkolonin St Bart. St Bart eller St Barthelemy, namngiven av Christoffer Columbus efter brorsan…Columbus har haft ett finger med på alla öar här.  

  Sverige fick ön 1784 av den franska kungen Louis XVI mot några vaga handelsrättigheter i Göteborg. 1877 sålde den dåvarande svenska kungen ön tillbaks till fransmännen igen för 80 000 francs. Det bodde då ca 600 fattiga bönder på ön och den sågs mest som en börda. Igår såg vi en annons i ett fönster hos en fastighetsförmedling att de sålde ett fint hus med pool för 10 500 000 euro, priserna har gått upp...

Känner ni igen stenen i huset, det är sten från Höganäs som kommit som barlast i ett skepp. 

Ön är fortfarande fransk och den besöks av mängder av stora fina dyra båtar och en del mindre som vår. I största staden Gustavia som har svenska och franska gatunamn finns mängder av märkesaffärer med alla fina märken. Det är skattefritt att handla vilket ju säkert lockar men priserna här är skyhöga. Vi passade därför på att handla med oss mat innan vi åkte hit men igår fick vi slut på ägg, 6 euro (ca 60 kr) för 12 stycken. 

När vi i fredags efter en härlig segling i lagom vind, ca 8-9 m/sek, kom fram till St Bart kastade vi ankar utanför hamnen på 10 meters djup. Sandbotten syns tydligt genom det klara vattnet.  När vi åkte in till hamnen för att klarera in i landet körde vi förbi en del segelbåtar utan mast och en del med andra skador. Orkanen Irma drog förbi ön i början av september förra året och orsakade stora skador på skog, båtar och hus. Mycket har redan reparerats men en hel del återstår och skadorna på skogen kommer att ta lång tid.

I lördags passade vi på att deklarera eftersom fransk ö betyder att telefon och mobildata funkar nästan på samma sätt som hemma. Lätt att glömma sådana saker när man har 30 grader varmt och ett turkosblått hav runtomkring sig men jag misstänker att skattemyndigheten inte glömmer. Nu är det i alla fall avprickat. 

 Systemet stängt på söndag, naturligtvis men på måndag var det öppet, dyrt ställe med fina viner mm. 

Efter det tog vi dingen in till Gustavia för att titta på alla historiska byggnader mm som svenskarna lämnade efter sig. Vi gick upp till Fortet Carl, det mesta rivet av det fortet, och tittade ut över staden med de två andra små forten, Oscar och Gustaf. Fort Oscar inhyser nu den franska polisen, Gendarmerie. Vi var också och tittade på det svenska klocktornet och fängelset och ett par andra gamla hus från svensk eran. Efter ett litet fikastopp kände vi att vi behövde svalka ner oss, det var väldigt varmt och nästan vindstilla. Åkte ut till båten och badade istället. 

Söndag tog vi dingen in till en strand för att ta en promenad tvärs över ön. Vi gick förbi Systembolaget på vägen till andra sidan ön, stängt på söndagar här med. Vi gick även förbi flygplatsen som har sin landnings/startbana ut mot en fin strand. Flygplanen kör nästan ut till det den vita stranden och det turkosa vattnet innan de lyfter. Det är ju bara småplan som flyger hit men det var skoj att se dem på så nära håll. Vi låg och solade och badade ett tag innan vi tog dingen hem igen. 

Just nu sitter vi på flygplatsen och stjäl lite wifi. I eftermiddag kommer vi troligen åka till en vacker vik i nordväst och dyka och snorkla, skall finnas många sköldpaddor där. Inte så ansträngande liv vi lever just nu😊

 

 

 Nu är det snart bara en vecka innan dottern M skall komma till Guadalupe på besök. Vi längtar.

St Kitts!

I måndags drog vi åter upp ankaret för att segla norrut efter några nätters ankring med dyning som slog in över stranden och mot klippväggen med ett litet dån. Har inte sovit jättebra under dessa nätter även om jag börjar lita på att ankaret skall hålla oss på rätt plats nu.

Måndagen bjöd på fin segling i medvind ca 6 m/sek. Vi har inte fiskat så mycket under vår resa men nu hade vi bestämt oss för att försöka till vi fick en fisk (eller till vi kom fram till St. Kitts som var målet). Strax innan vi seglade förbi ön Nevis var det dags, napp och upp kom en fin fisk på ca ett kilo som vi tror var en fläckig Kungsmakrill, gott. Vi dödade fisken lite snabbt genom att hälla sprit på gälarna, den här gången fick Anders OP Andersson snaps vara och vi tog lite handsprit istället. Det funkade. Nästa fråga var om vi skulle våga äta fisken. Där vi fångade den hade det börjat grunda upp, ca 20 m och fisk som lever på korallreven kan samla på sig ett gift, ciguatera. Enligt vår bok skulle det inte vara någon fara med en sån liten fisk men för säkerhets skull bestämde vi oss för att testa en lite bit samma dag och äta mer dagen efter om vi fortfarande mådde ok. Det gick bra och fisken smakade jättegott.

 

 

 När vi kom fram till St Kitts, eller st Christopher and Nevis staten egentligen heter (döpt efter Christopher Columbus som upptäckte ön så där 2000 år efter originalbefolkningen, men på vilket sätt var han ett helgon?), åkte vi in till hamnen för att tanka vatten och klarera in. Det tog ett tag men efter en del promenerande mellan olika kontor och pappersexercis var det klart. Efter att vi fyllt på vatten åkte vi ut för att ankra på utsidan.  
 
Utanför marinan låg det två stora kryssningsfartyg, hela området innanför hamnen är fullt med affärer och snabbmatsrestauranger för att se till att alla turister skall göra av med mesta möjliga pengar under de timmar som de stannar på ön. Skattereglerna gör att det är ”billigt” för turister att köpa kapitalvaror här men det gäller ju ändå att ha en massa pengar eftersom det är svindyra saker som bara blivit jättedyra istället.
 
 
 Ankringen i viken blev gungig och på tisdag morgon såg vi på en gribfil(väderfil) att vinden skulle öka under kvällen. A på båten Walkabout fyllde 50 år på tisdagen, HURRA! och vi åkte över i dingen för en liten morgongratulation och lite prat om hur vi skulle göra. Vi bestämde oss för att försöka få en plats i marinan. Vi tog dingen in till marinan igen och gick upp till kontoret och försökte charma hamnkaptenen till att ge oss en plats i den lilla men inte allt för fulla marinan. Vi hade hittat en plats som vi tyckte skulle funka där vi låg dagen innan för att tanka vatten. Efter lite diskussion (han väntade en båt som förbokat till morgondagen så det var fullt) med påpekande om att vi hade en 50 åring med som vi ville gratulera, fick vi i alla fall en natt i hamnen, skönt med en lugn natt😉.

Efter att vi flyttat in i marinan tog vi en promenad på stan för att hitta wifi, en ny pump och åror till dingen och titta på huvudstaden för St Kitts och Nevis, Bassterre.

På väg från marinbutiken blir vi inropade till en kombinerad ölstuga och motorcykeluthyrning av en man. Han erbjöd sig att berätta lite om ön eftersom han delvis bott här i 20 år. När han hörde att vi kom från Sverige (Heja Sverige) berättade han att han spelat hockey för Tjeckslovakiens landslag i tre år i slutet av 70-talet och att han även spelat i Stockholm i några år. Eduard Syrovy bodde nu i Canada och på St Kitts och drev en motorcykeluthyrning och importerade öl från Tjeckien till båda ställena.  Trevlig man som kom med förslag på vilka ställen vi borde besöka och annat matnyttigt för vårt besök på St Kitts. Ett skoj möte med en intressant man.

På kvällen var vi bjudna på en fin restaurang av våra vänner på Walkabout för att fira A födelsedag. Jättetrevlig restaurang, jättegod mat och en härlig kväll med fina vänner. Passande nog visades Walkabouts avsnitt i tv programmet ”Idag om ett år” under födelsedagen.

På onsdag morgon fick vi ge oss ut från marinan igen och vi gick lite söderut i viken för att ankra på nytt. Förhoppningsvis är det lite mindre gung här, men det gungar.   

Vi tog dingen in till en liten fiskehamn och gick upp till busshållsplatsen för att ta en av lokalbussarna runt ön. Man skiljer lokalbussarna från taxi på nummerskylten. Taxibilarna har T som första bokstav medan bussarna har H, ett tips vi fick från Eduard, bussarna skall vara billigare.

 

 

 Första bussen som stannade blev vår, förare och guide hette Kyshawn, han körde oss runt ön och stannade så att vi fick se sevärdheterna, bland annat besökte vi ett gammalt romdestilleri, en batiktillverkning som låg vackert i en fin regnskogspark och fortet Brimstone hill. Fortet designades av brittiska armen men byggdes av afrikanska slavar i slutet av 1600 talet. Slavhandlare tog även med sig apor till St Kitts och en del av fortet ligger på Monkey Hill. Dessa Green Vervet apor, typ herr Nilsson, har spritt sig på ön men tyvärr har vi bara fått se dem i fångenskap, många gånger med kläder och i koppel så att de kan fotograferas tillsammans med turister, sorgligt liv för en apa.
 
 Är det inte konstigt att jag fick en ny liten vänn, Ginger, en söt och hungrig katt.