Inget aprilskämt!

Man kan tända en brasa med en femliters vattenflaska…

Just nu funderar vi mycket över hemfärden och framförallt överfarten till Azorerna. Överfarten till Azorerna är ca 2200 nautiska mil, dvs lite kortare än vår överfart från Kanarieöarna till Västindien. Så ser det ut i teorin. I verkligheten kan det ju bli lite annorlunda då det vid den förra atlantöverfarten nästan uteslutande var vind akterifrån medan det är mer osäkert var vinden kommer ifrån när vi skall åka nord-österut.  

Även vilket som skall vara vår ö för avfärd är lite oklart just nu. Vi kommer att åka till Antiqua imorgon och eventuellt blir det därifrån vi kastar loss ut på havet igen. Lite oklart bara om vi kan fylla alla förråd med vatten mm därifrån. Nå ja, vi har ett par tre veckor på oss innan avfärd.

Innan vi kastar loss skall allt kollas på båten och vi skall även göra rent botten igen, det är dagens jobb. Det växer för fullt på skrovet och propellern, trots ny färg innan vi åkte över från Kanarieöarna, och växterna saktar ner farten på båten, en halv knop extra fart gör ganska mycket på en längre sträcka. Så det är bada, skrubba och skrapa som gäller.

Igår seglade vi vidare från Point a Pitre till Deshais då nordvästra Guadeloupe. Vi hade en omväxlande segling med ett stampande ut i hård motvind under några timmar från hamnen till vi nådde sydvästra udden av Guadeloupe där vi fick stark medvind och seglade i 7-8 knop. Därefter lugnade det sig och vi kom i lä av ön så vi avslutade med motorgång in mot viken i Deshais. På väg ut i viken mot Point a Pitre såg Anders en val precis framför båten. Jag satt just då med ryggen åt och slet med vinschen till genuan, så jag missade den. Men lite senare fick vi se några delfiner och när vi kom fram ett par sköldpaddor så det var ganska ok ändå😉.

Nu skall vi klarera ut för sista gången från Guadeloupe, en av de mysigaste och finaste öarna vi varit på, och imorgon bitti drar vi vidare.

I förrgår fick jag se att vi hade fem stycken brännmärken i plasten i sittbrunnen. Dagen innan kom Anders in i båten och sa att det luktade bränd plast. Då luktade vi bara runt inne i båten och konstaterade att det inte var här inne det brann. En stund senare började det regna för fullt.

Vi köpte vatten inför överfarten för några dagar sedan och vattenflaskorna blev stående ute i sittbrunnen en dag innan vi fick stuvat undan dem. Solljuset genom vattenflaskorna har fungerat som ett brännglas och gjort cm stora brännmärken på samma sida om fem stycken av vattenflaskorna. Så vattenflaskor kan vara brandfarliga även om de även är bra att släcka med. Men det är troligen säkrare och går fortare att ta med tändstickor om man vill tända en brasa😉. Solen lyser ju inte alltid så starkt och länge.

 

 

 Strumpan har skickat en liten hälsning från sitt nuvarande hem hos sonen i Göteborg. Hon har det bra och håller just nu på att leta mod inför att våga gå ut på balkongen. 
 

Vattenfall, regnskog och vulkaner!

Innan vi seglade ut på vår ö-rundtur hade vi bokat en hyrbil för att åka runt på Guadeloupe i ett par dagar. I tisdags hämtade vi bilen, en liten Peugeot 206, inte världens kvickaste eller starkaste men en fin liten bil.

Målet för första dagens bilåkning var norra delen av Basse Terre vilket är den västra vingen av Guadeloupes två vingar, ön ser ut som en fjäril där den östra vingen är platt omringad av vita stränder och hotell och den västra är bergig.

Vi gjorde vårt första stopp vid Cascade aux Ecrevisses, ett populärt vattenfall visade det sig, där bussar stannade och turister promenerade ner till en platå där man kunde se fallet. Vi följde vattnet lite längre ner och där blev det färre turister. Mycket vackert med vatten och regnskog. 

Andra stoppet gjordes kort därefter vid Maison de la Foret för att vandra in i regnskogen. Det blev en dryg timmas vandring längs med ett vattendrag och upp i skogen. Grönt frodigt och vackert. Vi fikade i skogen och efter att vi kommit tillbaks till bilen och börjat köra började det regna. Vi segade oss nu uppför berget i nationalparken, det var inte den starkaste bilen vi valt, men efter uppförsbacke blir det ju nedför😉.
När vi kommit över ön till västra sidan kommer vi fram till byn Malendur Galets som ligger mittemot ön Pigeon. Ön och vattnet runt omkring är naturreservat och känt för sin fina undervattensnatur, främst genom Cousteaus filmer. Vi höll oss dock på land och nöjde oss med att äta fisk, grillad tonfisk, gott men de har vassa ben vilket M fick känna på, tur att hon fick hostat upp benet som satte sig i halsen.
 Anders hade ”lovat” M att hon skulle få se en sköldpadda, så nu var det dags. Vi körde norrut mot Deshaies där vi tidigare legat med båten och sett sköldpaddor simma runt, och visst fick hon se ett par sköldpaddor även om de var ganska långt borta. Efter att vi även tittat på Honoré policestation, från Mord i Paradiset åkte vi vidare till den stora sandstrand som ligger norr om byn.  Stora vågor sköljde upp på stranden men vi tog ett ganska snabbt dopp eftersom det på nytt började regna. Rundturen avslutades denna dag med lite bunkring av vatten, mjölk och konserver inför den kommande atlantöverfarten. Vi fick med hälften av flaskvattnet denna dag, 75 liter.

Onsdagen körde vi söderut mot ytterligare vattenfall, Chutes du Carbet. Vi gick först lite fel när vi skulle till vattenfallet och kom ner till en vacker lagun där man kunde bada. Tyvärr fick vi ju inte med oss badkläderna ner till lagunen och 400 meters extra promenad rakt upp för att hämta badkläder kändes inte så lockande.  

Vattenfallen har en fallhöjd på 115 och 110 meter och är imponerande att se. De ligger naturligtvis högt upp på ett berg och för att komma fram till det på 110 meter är det från parkeringen en promenad på ca 20 minuter.  För att komma fram till det på 115 meter är det en ganska lång vandring och klättring så vi hade beslutat oss för att nöja oss med det mindre. När vi tittat färdigt på vattenfallet i regnskogen började den göra rätt för sitt namn och vi blev ganska blöta innan vi kom fram till bilen.
 
Vårt nästa mål för dagen var att ta oss upp på den aktiva vulkanen La Soufrierie, vars högsta topp är 1400 meter hög. Vägen upp till vulkanen var brant och i staden St-Claude var det mycket trafik vilket medförde stopp. Vår lilla bil protesterade och luktade brända lameller när vi ”startade i backe” flera gånger men upp kom vi. Vid drygt 1000 meters höjd fick vi parkera bilen och börja en ganska mödosam vandring upp. Vandringen skulle enligt skyltar vara ca fyra timmar lång och den var graderad som svår. Det var svalt i luften vilket vi inte riktigt tänkt på. Efter ett tag började det lukta svavel från vulkanen. Uppe på höjderna ändrade växtligheten sig från regnskog till låga växter, många orkidéer. Vandringen gick upp längs sidan av vulkanen och när vi kommit till baksidan gick stigen rakt upp mot kratern. På väg uppför den sista delen mot kratern kände jag att nu fick det räcka, benen skakade lite väl mycket och vi skulle ju ner också så, jag fegade ur och vände om. Anders och M fortsatte dock hela vägen upp och tog lite foton på röken som kom upp ur kratern.
 
 
Även vandringen nerför var mödosam, brant och stenig och halvvägs ner började det spöregna. Blev kalla och genomblöta innan vi var framme vid bilen, undrar hur många gånger värmen varit på till max tidigare i den bilen.

När vi värmt oss med lite kaffe och Croissanter körde vi ner mot kusten igen för att på vägen hem handla resten av vattnet plus lite mer konserver mm till överfarten. 

Segling mellan öarna söder om Guadeloupe

Nu var det en stund sedan vi uppdaterade bloggen, men vi har ju haft dottern på besök. Nu har hon åkt med taxi till flygplatsen för att flyga hem till den svenska våren, lite mer rosabrun i skinnet än den albylvita nyans hon hade när hon kom😉. Känns redan lite tomt här i båten. Men hur det än är så börjar vi närma oss hemfärden, så det är inte så många månader till vi ses igen.    

 I fredags tuffade vi ut från marinan här i Pointe a Pitreé för att segla till ön Maria Galante som ligger ca 20 distans från Pointe a Pitreé. Ön tillhör Guadeloupe och därigenom Frankrike. Vi seglade till stranden utanför den lilla fiskebyn St-Louis. Byn ligger i en lång bukt på den västra sidan av ön vid en kilometerlång vit fin sandstrand med kokospalmer. När vi närmade oss stranden för att ankra låg det en dykarbåt innanför ett ”bojat” område. Vi la oss utanför detta område och ankrade på ca fem meters djup. Så snart dykbåten kört iväg hoppade vi i vattnet och snorklade i området. I området fanns det en fin botten med levande koraller och mängder av färgglada fiskar. Skoj.
 Senare på eftermiddagen tog vi dingen in för att titta på byn. Det var lugnt och naturligtvis siesta när vi kom in till byn. Vi tog en liten promenad och avslutade med en rompunch eller Punsch Planteur som det heter på de franska öarna.
 På lördag morgon åkte vi på nytt dinge in till byn för att vandra en runda på ön. Det dröjde inte många minuter innan vi fick sällskap av en liten hund. Han sprang före ibland och väntade kvar ibland men hängde med på vår promenad genom byn, ut på landsvägen och in i regnskogen, ibland tog han en liten tur in på någon gård för att hälsa på en gris eller några andra hundar, någon gång hälsade han på en katt som inte var så glad i hundar vilket hon visade genom att skjuta rygg och fräsa. När vi gick förbi ett hus där två lite hemska hundar gick lösa gömde han sig bakom mina ben och gick fot bakom mig så att jag skulle skydda honom för bestarna, hmmm. När vi kom fram till ett fågelskådningshus vid mangroveträsket hade hunden Hugo (uttalas ygo på franska tror vi, vi fick ju döpa honom) redan sprungit in och lagt sig på golvet. Vi bestämde oss för att fika och delade naturligtvis vår matsäck med vovsingen. Efter en stund kom vi fram till en strand och där hittade hunden troligtvis någon annan familj med större ryggsäckar och mer matsäck för där övergav han oss plötsligt efter ett par timmars promenerande.
 
Dragkamp med en seg lian.
Jo då, det funkar att hänga i lianerna...
Vår följeslagare Hugo, efter en ostsmörgås.
Söndagen seglade vi vidare till Terre de Haut där vi själva varit tidigare. Vi tittade på Leguaner, badade och solade och hade en härlig solsemester. På kvällen gick vi ut och åt lite god mat på restaurang. M blir lätt sjösjuk och hon tyckte att det gungade lite väl mycket där vi låg. Det hade börjat blåsa och när vi seglade tillbaks till Pionte a Pitreé på måndagen gungade det en del. Ingen rolig resa tyckte M tills hon fick se några valfenor framför båten.