I orkanens spår!

Nu har vi kommit till ön Dominika. I tisdags åkte vi åter till Fort de France och deklarerade ut, handlade mat och fyllde på vatten. Det hade lugnat sig och dyningen som började komma in natten mellan söndag och måndag hade lugnat sig.  

 En liten bild på en kollibri.

Onsdag drog vi därför upp ankaret för att lämna Martinique. Vi hade en fin och omväxlande segling och motorgång upp längs Martiniques västkust. De höga bergen läar så ibland var det helt vindstilla medan det blåste och var seglingsbart ibland. När vi närmade oss Martiniques norra udde hörde vi att motorn lät annorlunda och inte långt efter började larmet, för att indikera att motorn var varm, att tjuta. Vi fick stänga av motorn och dra ut genuan i den nästan obefintliga vinden bakom ett av de höga bergen. Anders dök ner under däck och drog fram alla saker som finns stuvade baktill runt motorhuven. Efter ett tag fick han åtgärdat felet, impellern var trasig. Under tiden han höll på under däck försökte jag segla i den ganska obefintliga vinden. Snurrade mest runt och kom inte så långt vilket i och för sig var ganska bra.

När impellern var bytt körde vi ut på kanalen mellan öarna. Det blev en blöt segling i vindar upp till drygt 14 m/sek och höga ojämna vågor. Många gånger blev vi blöta då det skvätte upp vatten i sittbrunnen och när vi seglat över sundet hade vi fullt med sargassotång i mantågsnätet. 

När vi kom in i lä bakom Dominika lugnade det sig. Vi la oss vid en boj, söder om huvudstaden Rosea utanför något som hette Anchorages hotell. Tidigare var det ett fint hotell med ankringsplatser utanför men i september förra året ändrade allt sig efter att orkanen Maria dragit in över Dominika som en klass femorkan och förstört stora delar av husen på ön bland annat detta hotell. 

 

När vi badat och sitter och tittar ut över vattnet ser vi en havssköldpadda som tittar upp. Vi har hört att sköldpaddorna alltid går upp tre gånger för att andas innan de dyker igen. Tydligen har vi alltid sett den sista andningen innan dyket så vi har inte, tills nu, haft möjlighet att fotografera någon sköldpadda. Den här sköldpaddan hade inte koll på det där med tre gånger och han visade sig rätt många gånger😊. Nå ja, fotot ser väl kanske mest ut som en boj som ligger i vattnet men vi lovar, det är en sköldpadda.  
 
Våra vänner i Walkabout och Otilia hade redan seglat upp till Portsmouth på norra Dominika och vi ville komma ikapp så på torsdag morgon gav vi oss av vidare. Vi kom fram på förmiddagen, och efter att vi fått höra att linan till den boj som Walkabout legat vid hade gått av, bestämde vi oss för att ankra med eget ankare. Besättningen på Walkaout hade varit inne i stan på kvällen innan och när de kom tillbaks till båtplatsen var båten inte där, den hade slitit sig och tagit en egen walkabout. De hittade båten tre och en halv sjömil från platsen där de lagt den. Vilken mardröm. Nu slutade ju äventyret väl som tur var och båten ligger nu säkert ankrad i viken. Ägaren av bojen har också lovat att kontrollera alla sina bojar och byta linorna så nu blir det förhoppningsvis säkrare än tidigare att ligga vid bojerna här. Härligt i alla fall att träffa våra vänner på nytt.
 Tur att de förtöjt!
 
 

Även i Portsmouth har orkanen gått fram hårt och det är få om några av husen som klarat sig helt utan skador. Många hus är totalförstörda, el och telefonledningar hänger huller om buller och i naturen syns det tydliga skador. Ett större skepp och ett par segelbåtar ligger kvar högt uppe på stranden. När vi gick bort för att klarera in går vi förbi ett tält där en hjälporganisation distribuerar mat och byggnadsmaterial för återbyggnaden. Dominika är en självständig ö på gott och ont. De har inte något rikt land bakom sig som hjälper till i katastrofer som orkanen Maria och de är beroende av turister. Skall bli intressant att titta runt på ön under ett tag och hoppas att vi kan bidra på det lilla sätt vi kan, genom att vara turister, till landets uppbyggnad. Imorgon fredag, blir det en rundtur på ön bland annat till ett indianreservat.

Kommentera här: