Kiltar och säckpipor!

Jo då, ni gissade rätt, vi har kommit till Skottland. Vi ligger just nu mellan den första och andra slussen i Crinan Canal i Adrishaig högst upp till öster på halvön Kintyre.

Men under söndagen tog vi pendeltåget från Bangor in till Belfast. Belfast är en stad som vi hade väldigt lite kunskap eller förväntningar på. De bilder som vi tidigare fått av staden var från nyhetssändningar för 10 - 15 år sedan med kravallpolis och bråk. Från andra seglare hade vi dock fått besked om att vi inte skulle missa att se staden och framförallt Titanicmuseet.

Vi blev glatt överraskade över den fina staden med både äldre och nyare hus i en fin mix. En levande stad med mycket affärer och restauranger.  

 

 
Stadshuset, lite pampigare än Trollhättans kanske.
 
Titanicmuseet var väldigt intressant. Jag och dottern var ju på slaverimuseet på Guadeloupe. Det är fortfarande rankat av mig som det bästa museet som jag varit på, främst för att det gjorde mig, och förmodligen alla andra som besökte det, berörda. Men Titanicmuseet kommer som en god tvåa. De har lyckats med att göra resan från Titanics byggande i det samhälle som rådde i Belfast och i övriga Europa med industrialismens intåg till hennes undergång och det juridiska efterspelet till en intressant helhet. Många gånger genom att berätta utifrån de personer som var med och byggde skeppet och som åkte med på jungfrufärden. Där fanns berättelsen om den 14 åriga grabben som fick börja jobba på varvet och historien om resenärer i första, andra och tredje klass på Titanics resa. Man hade bland annat byggt upp hytter som visade de olika klasserna och i ett rum kunde man se film inifrån Titanic på tre sidor så att man fick en känsla av att stå mitt i båten.
 
 Titanicmuseet från SS Nomadic, en båt som bygdes för att köra passagerare till Titanic.
 
På söndag kväll var vi ganska möra i benen efter allt promenerande. Vi checkade ut på marinan och fyllde på mer diesel eftersom vi skulle segla iväg tidigt på måndag morgon. På Irland är det grön diesel, dvs man har färgat den skattade dieseln grön. I Storbritannien, som ju Bangor tillhör är den skattade dieseln röd istället. Bra att spara kvitton för den färgade sörjan som vi kommer att ha i tanken när vi kommer hem till Sverige, där det är bönder och fiskare som har den oskattade gröna dieseln. Det blir mycket motorgång nu eftersom vi skall köra igenom ett par kanaler i Skottland innan vi seglar över till Skandinavien.

Måndag morgon gav vi oss iväg mot Skottland. För omväxlings skull så blåste det så vi hissade storseglet. Prognoserna hade sagt att det skulle blåsa upp till 8 m/sek under dagen. Ganska snart tog det i betydligt mer och då det kom en rejäl vindpust på 13- 14 m/sek small det till i seglet. Det var travaren längst bak på bommen som åkte ur skåran och eftersom det då blev en väldig belastning på seglet så gick det en reva på 30 – 40 cm. Vi skyndade oss att reva, något vi naturligtvis skulle gjort tidigare, och drog istället ut en liten bit av genuan. Vi seglade vidare och kom på kvällen in till den lilla staden Campeltown på halvön Kintyre. En liten fin hamn vid en sömnig kvällsstängd stad. Hamnen var fylld av båtar men vi lade till utanpå en annan segelbåt.

Eftersom vi låg utanpå den andra båten och de på båten skulle passa tidvattnet och segla tidigt på morgonen blev det en tidig morgon för oss med. Klockan ställd på halv sex och en halvtimma senare hade vi ätit frukost och var på väg. Jo då det finns kanske hopp om att vi skall kunna vakna och komma till jobbet i tid i framtiden ändå. Vinden hade lagt sig under natten och vi seglade ut på ett spegelblankt hav.  Vi puttrade på upp efter kusten mellan halvön och ön Arran. Gröna kullar och blågrått hav där det då och då simmade en säl eller en tumlare. Vackert och fridfullt.  

Vid tvåtiden var vi framme vid Adrishaig och körde rätt in i första slussen till Crinan canal. Imorgon väntar 12 ytterligare slussar men mer om det kommer senare.
 Vi fick studera hur det går till att sköta slussarna, imorgon blir det vår tur. 

Kommentera här: