Femti nyanser av grönt!

Idag hyrde vi bil och körde runt på Martinique. Nu är karnevalen äntligen slut… Jo det är klart att det är roligt med karneval men här i Le Marin har det mesta varit stängt och bussarna har varit inställda och dessutom var alla hyrbilar uthyrda till dem som hade lite bättre koll och som var lite mer förutseende än vad vi hade varit.

Men till idag fick vi i alla fall hyrt en liten Renault Twingo. Vi började dagen med att köra till flygplatsen för att hämta upp vår resväska som ju varit ute och rest i en vecka på egen hand. Anders fick slutligen tag på någon från Air France igår och då hade de skickat tillbaks vår väska till Guadaloupe. Men ingen fara de skulle se till att den kom tillbaks till Martinique så skulle vi kunna hämta den på flygplatsen.

När vi kom till flygplatsen vid tiotiden var det inte öppet på bagageutlämningen, de skulle inte öppna förrän halv tre på eftermiddagen. Suck, bara att åka dit en gång till alltså. Trist för vi insåg ju att vi inte skulle hinna med allt vi ville titta på idag.  

 
 
Vi gav oss i alla fall iväg på kustvägen norrut. Efter vägen såg vi många vackra vyer och fullt med härliga sandstränder. Vi körde förbi Saint-Pierre som tidigare var öns huvudstad men som förstördes i samband med vulkanen Mount Pelees utbrott 1905. Nu är staden uppbyggd igen men det finns fortfarande kvar en del ruiner från husen som förstördes. En stad som vi troligen vill stanna vid lite senare när vi seglar norrut igen.
 
 Nu fortsatte vi norrut för vi ville hinna runt hela ön och även hinna med att se en del vattenfall. Runt den höga vulkanen Mount Pelee, 1395 m, växer en tät regnskog. Det är imponerande att se alla höga träd som är omslingrade av slingerväxter, jättelika ormbunkar och även en del blommor. Det är inte många ställen man kan se jorden för alla växter. Vi kör först på en skapligt bred väg som efter ett tag blir smalare och efter en skylt som visar en överstruken buss så blir vägen väldigt smal och dessutom går den uppåt med en häftig lutning. Djungels växter växer nästan in över vägen och på några ställen har man knutit upp lianerna så att de inte skall ta i biltaken. Efter att vi tagit oss uppåt går ju vägen nedåt också här med en rejäl lutning men sedan tar vägen till vår besvikelse slut med en vändplan/parkeringsplan. Här kan man bara vandra vidare vilket många gör. Även detta något som vi gärna skulle göra men inte hinner nu. Vi åker tillbaks och tar en annan väg för att komma upp till den nordligaste spetsen av ön.
 
 Vi åker tillbaks en bit, stannar och äter lite medhavd lunch som vi delar med ett par jamande väldigt hungriga katter, även de tyckte att kalla pannkakor med sylt var gott. Kanske inte den bästa kattmaten men de här katterna är verkligen hungriga och inte så kräsna som Strumpan (eller alla andra huskatter där hemma).
 
Sen kör vi över bergen och upp på den östra sidan mot norr. Även här är det vackert frodigt och på sluttningarnas lite flackare partier odlar man bananer. På väg över berget ringer Anders till flygplatsen och får bekräftat att vår väska finns på plats att hämta upp, jippi!
 Vi åker östra kustvägen tillbaks söderut för att korsa ön väster mot flygplatsen som ligger utanför huvudstaden Fort-de-france.  Eftersom det blåser från nordost går det på östkusten höga vågor som bryter in över stränderna och klipporna längs med vägen.
 

Så får vi äntligen hämtat resväskan och imorgon åker vi troligen vidare söderut för att besöka den vackra gröna ön, St Lucia.

Kommentera här: