Fattig och rik!
Kontrasterna kan inte bli större. Alldeles nyss körde en till lyxyacht in till bryggan för att lägga till, den är sjukt stor, högst upp baktill har den en helikopter. Samtidigt får vi dagligen frågan från personer på ön om vi kan skänka en peng till lite mat. Trist verklighet på en mycket vacker ö.
Nu har vi varit på St Lucia sedan i fredags och vi ligger i Marigot bay. En jättefin vik som är omringad av mangroveträd och bergssluttningar med skog och fina hus. Även i denna vik skall det enligt en lokal taxichaufför ha spelats in en del scener i filmerna Pirates of the Carabien och filmen Dr Dolittle skall också till en del ha spelats in här och som på flera av de andra Karibiska öarna skall Mick Jagger ha ett hus här… många hus verkar han ha.
På eftermiddagen tog jag och Anders en promenad för att titta på omgivningarna. Vi tog dingen in till en restaurang där man kan gå via en brygga över mangroveträsket in till fast mark. Vi promenerar upp genom bebyggelsen och kom ner till stora vägen där bananfälten växer höga på ena sidan. Efter promenaden var vi varma och det var skönt med en kall öl på restaurangen, Pirate Bay, på väg tillbaks till dingen. Därefter tog vi ett dopp i det blå.
Söndagen bestämde vi oss för att tillsammans med besättningen på Otilia promenera åt andra hållet på den stora vägen för att ta oss in mot huvudstaden Castries. Vägen var lång och kuperad men vi fick en vacker utsikt över berg och dalar. När vi gick nerför en lång backe där en skylt varnar för att det är 15 % lutning kom fyra hästar med ryttare på springande uppför backen. De tävlade och vi skyndar oss av vägen för att inte bli nedsprungna. Stackars hästar.
Idag har vi varit på ett Romdestilleri och tittat på hur man tillverkar rom som ju är nationaldrycken här i Karibien. Rundturen avslutades med lite provsmakning, ca 15 sorter, fanns en del gott, bland annat en banancremerom som vi köpte hem en flaska av till båten. Välkommen hit och smaka😊.
Efteråt tänkte vi leta reda på en mysig egen strand där vi kunde bada. Vi gick in på en väg alldeles utanför destilleriet som gick ner mot stranden. Framför destilleriet var det en liten kåkstad med små hus. Vägen som gick ut mot stranden var gropig och lerig. Bredvid vägen var det bananplantager och ängar med några bundna tjurar och längre in på vägen stod det ett lite större föl på vägen, fölets mamma, stoet 😉 var bundet bredvid vägen, så jag antar att man räknade med att fölet skulle stanna kvar i närheten av mamman.
När vi kom hem fick det bli bad på stranden i viken här utanför lagunen istället.