St Kitts!

I måndags drog vi åter upp ankaret för att segla norrut efter några nätters ankring med dyning som slog in över stranden och mot klippväggen med ett litet dån. Vi har inte sovit jättebra under dessa nätter även om jag börjar lita på att ankaret skall hålla oss på rätt plats nu.

Måndagen bjöd på fin segling i medvind ca 6 m/sek. Vi har inte fiskat så mycket under vår resa men nu hade vi bestämt oss för att försöka till vi fick en fisk (eller till vi kom fram till St. Kitts som var målet). Strax innan vi seglade förbi ön Nevis var det dags, napp och upp kom en fin fisk på ca ett kilo som vi tror var en fläckig Kungsmakrill, gott. Vi dödade fisken lite snabbt genom att hälla sprit på gälarna, den här gången fick Anders OP Andersson snaps vara och vi tog lite handsprit istället. Det funkade. Nästa fråga var om vi skulle våga äta fisken. Där vi fångade den hade det börjat grunda upp, ca 20 m och fisk som lever på korallreven kan samla på sig ett gift, ciguatera. Enligt vår bok skulle det inte vara någon fara med en sån liten fisk men för säkerhets skull bestämde vi oss för att testa en lite bit samma dag och äta mer dagen efter om vi fortfarande mådde ok. Det gick bra och fisken smakade jättegott. 

  När vi kom fram till St Kitts, eller st Christopher and Nevis staten egentligen heter (döpt efter Christopher Columbus som upptäckte ön så där 2000 år efter originalbefolkningen, men på vilket sätt var han ett helgon?), åkte vi in till hamnen för att tanka vatten och klarera in. Det tog ett tag men efter en del promenerande mellan olika kontor och pappersexercis var det klart. Efter att vi fyllt på vatten åkte vi ut för att ankra på utsidan.  

 
Utanför marinan låg det två stora kryssningsfartyg, hela området innanför hamnen är fullt med affärer och snabbmatsrestauranger för att se till att alla turister skall göra av med mesta möjliga pengar under de timmar som de stannar på ön. Skattereglerna gör att det är ”billigt” för turister att köpa kapitalvaror här men det gäller ju ändå att ha en massa pengar eftersom det är svindyra saker som bara blivit jättedyra istället.
 
 
 Ankringen i viken blev gungig och på tisdag morgon såg vi på en gribfil(väderfil) att vinden skulle öka under kvällen. A på båten Walkabout fyllde 50 år på tisdagen, HURRA! och vi åkte över i dingen för en liten morgongratulation och lite prat om hur vi skulle göra. Vi bestämde oss för att försöka få en plats i marinan. Vi tog dingen in till marinan igen och gick upp till kontoret och försökte charma hamnkaptenen till att ge oss en plats i den lilla men inte allt för fulla marinan. Vi hade hittat en plats som vi tyckte skulle funka (där vi låg dagen innan för att tanka vatten). Efter lite diskussion (han väntade en båt som förbokat till morgondagen så det var fullt) med påpekande om att vi hade en 50 åring med som vi ville gratulera, fick vi i alla fall en natt i hamnen, skönt med en lugn natt😉.

Efter att vi flyttat in i marinan tog vi en promenad på stan för att hitta wifi, en ny pump och åror till dingen och titta på huvudstaden för St Kitts och Nevis, Bassterre.

På väg från marinbutiken blir vi inropade till en kombinerad ölstuga och motorcykeluthyrning av en man. Han erbjöd sig att berätta lite om ön eftersom han delvis bott här i 20 år. När han hörde att vi kom från Sverige (Heja Sverige) berättade han att han spelat hockey för Tjeckslovakiens landslag i tre år i slutet av 70-talet och att han även spelat i Stockholm i några år. Eduard Syrovy bodde nu i Canada och på St Kitts och drev en motorcykeluthyrning och importerade öl från Tjeckien till båda ställena.  Trevlig man som kom med förslag på vilka ställen vi borde besöka och annat matnyttigt för vårt besök på St Kitts. Ett skoj möte med en intressant man.

På kvällen var vi bjudna på en fin restaurang av våra vänner på Walkabout för att fira A födelsedag. Jättetrevlig restaurang, jättegod mat och en härlig kväll med fina vänner. Passande nog visades Walkabouts avsnitt i tv programmet ”Idag om ett år” under födelsedagen.

På onsdag morgon fick vi ge oss ut från marinan igen och vi gick lite söderut i viken för att ankra på nytt. Förhoppningsvis är det lite mindre gung här, men det gungar.   

Vi tog dingen in till en liten fiskehamn och gick upp till busshållsplatsen för att ta en av lokalbussarna runt ön. Man skiljer lokalbussarna från taxi på nummerskylten. Taxibilarna har T som första bokstav medan bussarna har H, ett tips vi fick från Eduard, bussarna skall vara billigare.  

  Första bussen som stannade blev vår, förare och guide hette Kyshawn, han körde oss runt ön och stannade så att vi fick se sevärdheterna, bland annat besökte vi ett gammalt romdestilleri, en batiktillverkning som låg vackert i en fin regnskogspark och fortet Brimstone hill. Fortet designades av brittiska armen men byggdes av afrikanska slavar i slutet av 1600 talet. Slavhandlare tog även med sig apor till St Kitts och en del av fortet ligger på Monkey Hill. Dessa Green Vervet apor, typ herr Nilsson, har spritt sig på ön men tyvärr har vi bara fått se dem i fångenskap, många gånger med kläder och i koppel så att de kan fotograferas tillsammans med turister, sorgligt liv för en apa.

 
 Är det inte konstigt att jag fick en ny liten vänn, Ginger, en söt och hungrig katt.