Klant och höga höjder!

Härligt, i morse seglade vi vidare mot ön St Lucia. Kändes underbart att vara på väg igen. Efter att vi klarerat ut från Martinique gav vi oss iväg. Det har blåst ordentligt sedan vi kom tillbaks från Sverige så vi har legat i hamn och lyssnat på vinden som vinit i riggen. Fast, vi har ju gjort lite annat också, men…Nu skulle det i alla fall blåsa lite mindre i ett par dagar och då gällde det att passa på att segla.

Vi körde ut från marinan och skulle hissa storseglet när vi kommit ut på lite djupare vatten. Men då var det någon (kan ha varit jag) som inte hade fäst fallet så bra vid storseglet och när vi började hissa seglet for fallet upp i masten medan seglet var kvar vid bommen. Inte bra. Fick lite skäll från gubben som tyckte att jag varit slarvig, hmmm, kanske det. Sedan började vi fundera på hur vi skulle få ner fallet igen. För er som inte är seglare så är fallet det snöre som drar upp seglet. Det går upp på insidan av masten och går ut i toppen och ner.  När det nu lossnade hamnade det ett par meter från masttoppen och trasslade ganska snart in sig i bakstaget och antennen till kortvågsradion.  Vi prövade att sätta fast en metkrok i repet som sitter fast med antennen och drog upp för att försöka få det att fästa vid fallet men gav ganska snart upp. Vi drog ut genuan och seglade vidare istället.

Det märktes att det var ett tag sedan vi var ute och seglade senast. När jag var nere för att laga lunch blev jag sjösjuk, usch, inte så kul. Vid fyratiden på eftermiddagen styrde vi i alla fall in mot Marigot bay på St Lucia, där vi nu ligger. En helt underbar lagun med cocospalmer och sandstrand omgiven av höga berg.  Helt skyddad från vind och vågor. Planen vart att vi skulle ankra men det visade sig snart att lagunen var full med bojar och ankringsplatserna ute i viken in mot lagunen var ganska fulla. Vi bestämde oss därför för att ta en boj första natten och se om vi kunde hitta någon ankringsplats på morgonen efter.

Vi pumpade upp dingen och körde in mot tullkontoret för att klarera in. Då vi skulle lägga till med dingen träffade vi på en dansk familj som vi träffade senast i Muros, Spanien, då vi slog följe med dem och vandrade för att titta på en grotta som sedan visade sig vara en hällristning. Ett trevligt återseende och vi bjöd genast in dem till båten på en öl senare under kvällen.

Vi var lite sena till inklareringen och tulltjänstemannen meddelade att vi fick återkomma nästa morgon. Så nu var det dags att åter ta tag i problemet med fallet. Efter lite mer försök med att fiska ner fallet genom att hissa upp en krok gav vi upp. Återstår att hissas upp någon i masten och dra ner fallet igen. Denna någon fick bli jag, tror inte att jag orkar hissa upp Anders och vågar inte testa, det är ju trist om jag inte orkar. Jag har ju varit halvvägs uppe i masten förut men nu fick det bli hela vägen upp alla 15 meter. Jättebra, efter att varit upp i toppen kan jag ju konstatera att jag inte har höjdskräck längre. Fick applåder från en man i grannbåten efter det att jag kom ner igen och en puss av Anders😉. Föreställningen får man ju bjuda på, det är ju alltid trevligt när det händer något.

Kvällen avslutades under solnedgången i sittbrunnen tillsammans med den trevliga danska familjen i båten Infinity.    

Kommentarer:

1 Anonym:

Lite som Ida i emil i lönneberga 😁karin w

Svar: Jo, jag såg nästan till Mariannelund. 😀
Strumpan, Anders och Kristina

Kommentera här: