Idag hyrde vi bil och körde runt på Martinique. Nu är karnevalen äntligen slut… Jo det är klart att det är roligt med karneval men här i Le Marin har det mesta varit stängt och bussarna har varit inställda och dessutom var alla hyrbilar uthyrda till dem som hade lite bättre koll och som var lite mer förutseende än vad vi hade varit.
Men idag fick vi i alla fall hyrt en liten Renault Twingo. Vi började dagen med att köra till flygplatsen för att hämta upp vår resväska som ju varit ute och rest i en vecka på egen hand. Anders fick slutligen tag på någon från Air France igår och då hade de skickat tillbaks vår väska till Guadaloupe. Men ingen fara de skulle se till att den kom tillbaks till Martinique så skulle vi kunna hämta den på flygplatsen.
När vi kom till flygplatsen vid tiotiden var det inte öppet på bagageutlämningen, de skulle inte öppna förrän halv tre på eftermiddagen. Suck, bara att åka dit en gång till alltså. Trist för vi insåg ju att vi inte skulle hinna med allt vi ville titta på idag.
Vi gav oss i alla fall iväg på kustvägen norrut. Efter vägen såg vi många vackra vyer och fullt med härliga sandstränder. Vi körde förbi Saint-Pierre som tidigare var öns huvudstad men som förstördes i samband med vulkanen Mount Pelees utbrott 1905. Nu är staden uppbyggd igen men det finns fortfarande kvar en del ruiner från husen som förstördes. En stad som vi troligen vill stanna vid lite senare när vi seglar norrut igen.
Vi fortsatte norrut för vi ville hinna runt hela ön och även hinna med att se en del vattenfall. Runt den höga vulkanen Mount Pelee, 1395 m, växer en tät regnskog. Det är imponerande att se alla höga träd som är omslingrade av slingerväxter, jättelika ormbunkar och även en del blommor. Det är inte många ställen man kan se jorden för alla växter. Vi körde först på en skapligt bred väg som efter ett tag blev smalare och efter en skylt som visar en överstruken buss så blev vägen väldigt smal och dessutom gick den uppåt med en häftig lutning. Djungels växter växte nästan in över vägen och på några ställen hade man knutit upp lianerna så att de inte skulle ta i biltaken. Efter att vi tagit oss uppåt gick ju vägen nedåt också här med en rejäl lutning men sedan tog vägen till vår besvikelse slut med en vändplan/parkeringsplan. Här kunde man bara vandra vidare vilket många gjorde. Även detta något som vi gärna skulle göra men inte hann nu. Vi åkte tillbaks och tog en annan väg för att komma upp till den nordligaste spetsen av ön.
Vi åkte tillbaks en bit, stannade och åt lite medhavd lunch som vi delade med ett par jamande väldigt hungriga katter, även de tyckte att kalla pannkakor med sylt var gott. Kanske inte den bästa kattmaten men de här katterna var verkligen hungriga och inte så kräsna som Strumpan (eller alla andra huskatter där hemma).
Sen körde vi över bergen och upp på den östra sidan mot norr. Även här var det vackert frodigt och på sluttningarnas lite flackare partier odlade man bananer. På väg över berget ringde Anders till flygplatsen och fick bekräftat att vår väska finns på plats att hämta upp, jippi!
Vi åkte östra kustvägen tillbaks söderut för att korsa ön väster mot flygplatsen som ligger utanför huvudstaden Fort-de-france. Eftersom det blåste från nordost gick det på östkusten höga vågor som bröt in över stränderna och klipporna längs med vägen.
Så fick vi äntligen hämtat resväskan och imorgon åker vi troligen vidare söderut för att besöka den vackra gröna ön, St Lucia.
