En fantastisk tur!

Spännande möten med trevliga människor är en härlig del av vår resa. Ibland kan det bli så där bra att man bara blir glad och myser. I tisdags var en sådan dag.

Vi hade planerat att åka buss till den sydligaste staden på St Lucia, Soufriere för att sedan gå eller ta taxi till några av de många intressanta sevärdheter som finns runt de södra delarna av ön.

Efter frukost tog vi därför dingen in till bryggan och gick över kullen till busshållplatsen vid den stora vägen. Det går minibussar som kör på obestämda tider olika sträckor. Bara att stoppa en minibuss och fråga om de skall köra till den platsen man vill åka. Det dröjde inte länge så kom det en minibuss som stannade och visst de skulle till Soufriere. Efter att vi hoppat på frågade busschauffören vad vi skulle se när vi kom fram. Det visade sig att han skulle köra en guidad tur i området för att visa de andra passagerarna södra delen av ön. De andra passagerarna var ett par i 70 års åldern från New York.

Lät ju som en väldigt bra idé men vi var ju lite orolig för vad resan skulle kosta. Ingen fara sa busschauffören, ni kan betala som en vanlig bussbiljett. Grymt bra!

Första stoppet var vid den lilla fiskebyn Anse La Raye. En fattig by där de små husen står i rad efter den smala gatan. En del av husen har skapligt hela bräder och är målade och en del som det vid ett ordentligt regn troligen regnar in genom hålen i väggarna. Vackert ligger byn med en sandstrand vid havet och det höga berget som bakgrund.

 

 

 
Efter ett kort stopp fortsatte resan upp i bergen på slingriga vägar. Det saknas skyddsräcken på vägarna här.  Vid sidan av vägen hade några bilar stannat för att beskåda en orm som en guide visade upp. På st Lucia finns det ormar, även farliga sådana, enligt vår busschaufför var det engelsmännen eller fransmännen som tog in dessa. Den ena tog in ormarna och den andra mungon som ju äter ormar😉. Vet inte om det stämmer men det finns bara ormar på St Lucia och Martinique i Karibien. Som överallt i Västindien så har engelsmännen och fransmännen krigat om ön, sammanlagt har ön bytt ägare mellan fransmännen och engelsmännen 14 gånger. Engelsmännen är de som satt sin senaste prägel på ön, vilket betyder att man kör bil på vänster sida. Sedan 1979 är St Lucia en självständig stat vilket firas med independenceday, idag den 22 februari.

På vägen ner mot Soufriere såg vi de båda gamla vulkantopparna, Pitonerna, som gett St Lucia bilden till sin flagga och den lokala ölen sitt namn. När vi började närma oss de nedre svängarna innan staden kände vi att det började lukta lite bränt från bromsarna. Skönt att vi då var framme i staden. Busschauffören stannade vid ett bed and breakfast. Hans nyblivna fru som satt med som co driver i bilen skulle hämta deras resväska eftersom de sovit där några nätter, de gifte sig helgen före och hade firat en kort smekmånad i Soufriere. Busschauffören, John, frågade om vi prövat att dricka kokosmjölk från en färsk kokosnöt ännu. Det hade vi inte och han gick över vägen och fixade fram några nötter. Gott! 

 Efter ett kort stopp i staden åkte vi upp mot den aktiva vulkanen i Sulphur Springs. Här finns det varma källor som man kan bada i och en välgörande svavelluktande lera som man kan kleta på sig för att se yngre ut. Tyvärr så hade vi inte med oss badkläder så vi fick stå ut med att ha kvar våra rynkor… Våra vänner i bilen tog ett bad medan vi gick en tur upp till vulkanen och tittade ner i den bubblande och rykande kratern. Det luktade som ruttna ägg från ångorna.

 
 Efter besöket på vulkanen åkte vi tillbaks till staden för att äta. Vi gick in på en restaurang med utsikt över havet. Åt en god lunch och när vi ätit klart betalar det amerikanska paret hela notan😊. Helt otroligt! 
 Restaurangen med sjöutsikt.
 Efter maten åkte vi vidare upp i djungeln mot det högsta av bergen på ön. Vi körde förbi den botaniska trädgården, men Anders konstaterar att hela ön är en stor botanisk trädgård, det är lika grönt och vackert även utanför trädgården. På ön finns det gott om vattenfall men även mycket växter vilket gjorde att vi inte såg så väldigt mycket av vattnet. Uppe i bergen regnar det också mest hela tiden, och när vi var där kom det några rejäla regnskurar. Det växer gott om blommor och fruktträd ute i djungeln efter bergssluttningarna, mango, kakao, muskot och grapefruktträd m.fl. Vansinnigt vackert.
 Efter resan uppe på det höga berget är det dags att fara hem, den här gången körde vi utan brända bromsar men det gick lite snabbare i nedförsbackarna. Bussresorna är fortfarande det som varit mest skrämmande under vår resa. Vi åkte tillbaks till Marigot bay och vår busschaufför passade på att visa den fina lagunen för de andra passagerarna. Vår lilla båt blev också en del av sevärdheterna tillsammans med vår historia om resan vi gjort😉. 

Kommentarer:

1 Anonym:

Vi njuter i vintersolen av er fantastiska resa!! Härliga minnen i framtiden!! Här hejar vi just nu på Kalla i OS 5 mil. Än går det bra, men Björgen är hack i häl 🤔
💕kramar från John och Irene

Svar: Lite trist att missa OS men vi har följt resultaten i alla fall. Skoj att det gott så bra. Nu är vi i saint Anne på Martinique. Härligt. Ha det så gott.
Strumpan, Anders och Kristina

Kommentera här: