4 Maj
Seglat i drygt tre dygn och nu till på eftermiddagen ca 400 NM. Inte helt rätt kurs så den totala sträckan kommer nog bli lite mer än de 2200 NM som är kortaste vägen. Vi har och har haft ganska mycket vind och seglar på kryss vilket medför att vår värld är på sned med en hel del gung, ibland mer och ibland mindre och aldrig lämpligt.
När vi åt middag just nu kom en helt olämplig större våg och välte mitt glas vatten ner i den redan lite fuktiga sjökojen och för säkerhets skull passade en korv med ketchup på att glida av tallriken och även den ta samma väg. Jag svor alla svordomar jag kan och Anders säger lugnt uppifrån sittbrunnen, jag tror jag drar in lite på Genovan. Han är lugn min gubbe.
Igår var vi dock oroliga båda två. Vi hörde på VHF-radion den Amerikanska kustbevakningen fråga en annan båt om de hade våra vänners båts position. Våra vänner lämnade St Martin dagen innan vi gav oss iväg för att segla till Azorerna och vi skulle träffas där. Lite senare hörde vi Kustbevakningen ropa upp ett flygplan som skulle leta reda på en segelbåt. Idag fick vi ett mail från dem, de fick in vatten i båten och kölen höll på att lossna. De blev upplockade av ett handelsfartyg men fick lämna båten som nu antagligen ligger på havsbotten. Trist förändring på deras äventyr och för oss med, men vi är så glada att de mår bra och är i säkerhet. Känns skönt att det går lite fartyg här runtomkring även om det inte är så ofta man ser dem.
Natten mellan onsdag och torsdag mötte vi ett stort fraktfartyg och vi hade kollisionskurs. Vi ropade upp dem på radion och sa att vi är en liten segelbåt och vill bara kolla så att de sett oss, jo då de hade sett oss och ändrade sin kurs några grader åt babord. Lite häftigt att ett stort fraktfartyg flyttar på sig för lilla oss. Man känner sig nästan lika kaxig som den lilla myran som sträcker upp armarna i luften och utropar att han är ett lejon.
När vi åt middag just nu kom en helt olämplig större våg och välte mitt glas vatten ner i den redan lite fuktiga sjökojen och för säkerhets skull passade en korv med ketchup på att glida av tallriken och även den ta samma väg. Jag svor alla svordomar jag kan och Anders säger lugnt uppifrån sittbrunnen, jag tror jag drar in lite på Genovan. Han är lugn min gubbe.
Igår var vi dock oroliga båda två. Vi hörde på VHF-radion den Amerikanska kustbevakningen fråga en annan båt om de hade våra vänners båts position. Våra vänner lämnade St Martin dagen innan vi gav oss iväg för att segla till Azorerna och vi skulle träffas där. Lite senare hörde vi Kustbevakningen ropa upp ett flygplan som skulle leta reda på en segelbåt. Idag fick vi ett mail från dem, de fick in vatten i båten och kölen höll på att lossna. De blev upplockade av ett handelsfartyg men fick lämna båten som nu antagligen ligger på havsbotten. Trist förändring på deras äventyr och för oss med, men vi är så glada att de mår bra och är i säkerhet. Känns skönt att det går lite fartyg här runtomkring även om det inte är så ofta man ser dem.
Natten mellan onsdag och torsdag mötte vi ett stort fraktfartyg och vi hade kollisionskurs. Vi ropade upp dem på radion och sa att vi är en liten segelbåt och vill bara kolla så att de sett oss, jo då de hade sett oss och ändrade sin kurs några grader åt babord. Lite häftigt att ett stort fraktfartyg flyttar på sig för lilla oss. Man känner sig nästan lika kaxig som den lilla myran som sträcker upp armarna i luften och utropar att han är ett lejon.
Oj oj oj, så tråkigt för era vänner !! Skönt att de blev omhändertagna, men vilket tragiskt slut på deras stora äventyr🙁vi tycker fortfarande om att följa er, och önskar er en god överfart till Azorerna. Här hemma rullar det på som vanligt, och efter en svinkall och blåsig vår börjar rabatterna rätta till sig, och dags för andra gräsklippningen i morgon. Det verkar som ni har fåglar i holken 😀 Kram. John och Irene