På lätta små ben, eller?

För ett par dagar sedan var vi ute och gick en liten kvällspromenad. Det var lite grått ute men det hade det varit hela dagen. När vi gått en stund började det dugga och vi vände för att gå hemåt, sedan började det regna, först lite försiktigt och sedan mer. Då började vi springa vilket i och för sig inte hjälpte mycket för vi var ändå väldigt blöta när vi kom hem till båten. Det som var roligt var att det kändes så lätt att springa vilket fick oss att tänka tanken att det var dags att ta tag i springandet igen. Senast vi sprang var på Gran Canaria för ett halvår och två atlantöverfarter sedan.

Så i torsdagsmorse var det dags och träningskläderna åkte på redan innan frukosten. Nå ja vi sprang inte på fastande mage, riktigt så galna är vi inte, frukost först. Vet inte om det berodde på att det nu var fint väder och att det saknades några regnhormoner eller liknande. Nu var det allt annat än lätt. Det saknas helt enkelt muskler. Vi sprang i alla fall en liten tur och kom upp till en park utanför ett gammalt fort här i Angra do Heroismo. Där hade man byggt lekplats för både stora och små. Lekplatsen för stora, dvs ett utegym var perfekt för lite mer träning och vilken härlig utsikt sedan. Jo vi kommer att ha träningsvärk imorgon och vi kommer försöka hinna med lite fler små rundor innan nästa överfart, förhoppningsvis mot Irland om ca två veckor. 

 I onsdag seglade vi vidare till en ny ö i Azorerna, Terceira. Vi ställde väckarklockan för att komma iväg så fort det ljusnade, hemsk uppfinning men det är väl snart dags att vänja sig igen, det var drygt 50 NM från Sao Jorge. När vi puttrade ut från hamnen var det lite vind så vi körde motor förbi Sao Jorge sydligaste spets därefter fick vi en fin vind från sidan och kunde segla med bra fart. Sao Jorge var en fin ö även från havssidan. Flera höga vattenfall forsade ner från de höga bergssidorna mot havet. Utanför hamninloppet mot Angra do Heroismo var det fullt av portugisiska Örloggsmän. Dessa maneter är väldigt giftiga så det är bäst att hålla sig kvar i båten.

 Angra do Heroismo är en vacker stad som står på Unescos värlsdsarvslista. Staden fick sina stadsrättigheter 1534 och det har varit en historiskt viktig stad då den har en skyddad hamn mitt i Atlanten. Här har segelskepp på väg till och från Amerika och Brasilien stannat under resorna till och från Europa.  Här finns två stora fort som skyddat staden och runt om på ön finns det sammanlagt 40  fort som skyddat ön. I staden finns ett antal vackra kyrkor och kloster. De flesta byggnaderna i staden är målade i vitt med någon pastellfärg runt fönster och dörrar. Det finns vindlande kullerstensgator i grått och vitt och mängder av blommor och växter i parker och på gatorna. Samtidigt som man bevarat staden på ett fint sätt så har man lyckats med att få till en levande modern stad. De gamla husen är välbevarade och renoverade och inhyser gott om affärer och restauranger. Nere vid gästhamnen finns det en vacker sandstrand.
 
 
Koltrasten sjunger underbart vackert.
I fredags tog vi en tur upp på berget Monte Brasil. Vi gick förbi stranden på väg till stället där vandringen började. På stranden, mellan alla solande, gick en äldre man med röda långa fotbollsstrumpor, shorts och långärmad tröja. Eller gick kanske är fel ord för mannen som kickade på en fotboll och han såg till att bollen inte nådde marken en gång under de 10 - 15 minuter som vi tittade innan vi gick vidare. Samtidigt rörde han sig runt fram och tillbaks mellan de solbadande på stranden. Anders menar att han troligen blev tvingad av sin fru att följa med på stranden. Skoj i alla fall att se människor som sticker ut lite och gör lite udda saker, kanske för att vi känner oss så härligt normala då.
 
Kommunikation till fartygen av äldre slag.
Vandringen uppe på berget var vacker. Berget är ett naturvårdsområde och militärt område både gammalt med lämningar från både flera hundra år sedan och från andra världskriget men även till vissa delar nu. På väg ner till båten igen gick vi in och åt lunch på en trevlig restaurant, Captain´s Table. Vi åt en god jättegod lunch, soppa, varmrätt, öl och kaffe för bara 6.5 euro/pers. Restauranten startades i oktober förra året av två långseglare som blev kvar på Azorerna istället för att segla hem till Stockholm. Trevligt med en liten pratstund innan vi gick ner till båten igen för att segla vidare.
 Inatt seglade vi vidare mot ön San Miguel. Här kommer vi få besök hemifrån och vi kommer även vänta in vår nya gast. Det är sonen som hoppar på för att segla med oss över. Jätteskoj både att få besök och att bli en till på båten över till Irland eller vart nu vindarna blåser oss😉.

Kommentera här: