Mer San Miguel!

Så har vi fått besök av släkten. Trevligt att dela sina upplevelser med våra nära och kära lite mer på nära håll. När vi satt på köpcentret och uppdaterade förra inlägget fick Anders ett sms att jo nu hade de landat. Lite tidigt tyckte vi men det är svårt med tid, speciellt när den skall ändras med ett par timmar. Nå ja ingen fara, vi handlade klart och gick hem till båten för att laga lite lunch att bjuda de hungriga resenärerna på. Sju personer till lunch i vår lilla båt blir lite trångt och varmt men det funkar. Det är i alla fall härligt att träffas igen.  

 De första dagarna tillbringade vi i Ponta Delgada med att titta runt på stan och bada på badet här i närheten. Det är ganska varmt här men har varit mycket moln. Vattnet är ca 20 grader, kallt tycker vi som vant oss vid 27.

 
I torsdags och fredags hyrde vi en minibuss och körde runt på ön. Första dagens resa gick österut. Vi körde till Furnas vilket är en vulkan där kratern bitvis är fylld av en sjö men det finns fortfarande en del aktivitet med varma källor där det puttrar av vatten och lera. Traditionsenligt lagar man fortfarande mat i den varma sanden och restauranger runt omkring har grävt ner grytor som de täckt över med sand till små minivulkaner. Högst upp på toppen av sandhögen står restaurangens namn. Hoppas att inte något av svavellukten kommer åt maten. Det luktar verkligen illa av svavel runt området.
 Fladdermusholk!
Laga mat i den varma sanden.
Restaurangernas matvulkaner.
Det illaluktande svaveloset hindrade oss inte från att bli hungriga och vi körde till den lilla byn Provoacao och åt en god lunch, men kanske inte alltid den man förväntat sig😉, portugisiska är svårt, tur att brorsan Anders äter allt😉. 
 
Vi åkte vidare på vindlande vägar högt upp i bergen runt ön och såg ner på den vackra vulkansjön Lagoa du Fogo, Eldsjön från norr. Jag och Anders vandrade upp till sjön för en vecka sedan, då kom vi upp på den södra sidan. En hissnande vacker utsikt från detta håll.
 
Vi gjorde en liten avstickare till ett teplantage. 

Fredagen körde vi åt väster och körde ner till Ferraria där det går ut varma källor i havet och det finns ett havsbad där det varma vattnet blandar sig med det kallare atlantvattnet. När vi kom dit var tidvattnet på väg in och det var lagom varmt, mer likt de 27 grader som vi gillar. En spännande natur runt badet med knaggliga svarta vulkanklippor. Inte helt enkelt att gå fram till badstegen. Inte helt enkelt att köra upp och ner för den branta vindlande vägen heller men vår chaufför, K, körde säkert och bra.  

Efter bad, glass och lite lunch, avlånga pizzor…vad de hittar på, körde vi upp mot en ny vulkankrater, tvillingsjöarna, Cete Citades. Runt hela ön är det nu fullt av blommor. Vägarna är kantade av bland annat hortensia och afrikanska liljor. Vulkankratern omges av höga klippväggar där det går en vandringsled på ca 12 km. Den gick vi vid vår förra resa till Azorerna. Nu körde vi ner i kratern och tittade på den vackra byn och fortsatte sedan upp på andra sidan av vulkankratern. Härlig utsikt!
 
Idag lördag har vi en fixardag, tvättar och fyller diesel inför avfärden mot Irland eller vad det nu kan bli. Vi väntar på sonen som kommer på måndag kväll. Just nu ser det lite svårt ut med vädret. Ett stort högtryck som ligger mellan oss och Irland, dåligt med vind och vi kan ju inte köra tio dagar med motor. Men det hinner ju komma nya prognoser innan tisdag.  
 Även änder tycker det är värt att köa för en glass.

Kommentera här: