Kolossala höjder!
I fredags seglade vi vidare mot nästa Azoriska ö, Sao Jorge, som ligger öster om Faial och Pico. Vi hade en fin segling med vinden från syd till vi kom i lä för det höga vulkanberget Pico, där blev det stiltje ett tag för att lite senare bli ren motvind i upp till 15 m/sek i byarna mot Sao Jorge. Vinden är svårbedömd så här mellan öar och det blir inte alltid, eller sällan, som vi förväntat oss. Runt lunchtid kom vi i alla fall fram till Velas på Sao Jorge, en liten mysig hamn med en vänlig hamnkapten som hjälpte oss lägga till vid bryggan.
Vår båt är den lilla med rött bomkapell.
Hamnen ligger i en vik med höga klippor upp mot land. När kvällsmörkret kommer blir det en kör av märkliga ljud. Det låter som ett kackel av röster med inslag av oinkande, wawande, grodbräkningar och bebisskrik. Efter ett par nätter frågade vi engelsmannen i grannbåten om han visste vad det var som lät. Han hade koll och berättade att det var Cory Shearwaterbirds som häckade på klipporna. Översatt till svenska med hjälp av Google blir det Gulnäbbad Lira, en Stormfågel. De lägger ett ägg var på klipporna och för att inte riskera att fågelungen upptäcks av trutar kommer föräldrarna bara tillbaks till boet på nätterna när det är mörkt. Dagarna tillbringar de ute till havs där de fiskar små bläckfiskar och annat smått och gott strax under vattenytan. Med tanke på att de är ensamma ute på havet hela dagen kan i alla fall jag förstå att det finns ett visst tjötbehov när de kommer hem😉.
Hamnpromenaden i Velos med det fina kulturhuset.
Ön Sao Jorge är hög och har branta klippor runt om ner mot havet, det finns bara ett par hamnar och de flesta byarna ligger högre upp på ön. Efter att portugiserna kom till ön i början av 1400-talet har de gjort ett väldigt jobb med att samla sten och bygga höga murar som omgärdar små ängar och åkerlappar. Hela ön är full med kor och här finns även tre ostfabriker. På den 8 km breda och 56 km långa ön bor 9500 personer. Huvudvägen på ön ligger på en höjd på i medel 700 m över havet.
Efter en stormig och höstlik söndag då vi mest var i båten hyrde vi i måndags en bil för att komma ut och se resten av ön. Vi fick av turistinformationen beskrivningar om olika vandringar på ön. Dags att ge våra kroppar en genomkörare. Vi körde upp på huvudvägen och fick snart en fantastisk utsikt över ön och grannöarna med vulkanen Pico nu från ett annat håll. Det första stoppet blev på en vacker skogspark, Sete Fontes. En lummig vacker skog med vackra blommor och fågelsång.
Efter en lunch i den lilla byn Calheta fortsatte vi mot Northe Pequero där vandringsleden skulle börja. Det blev en tuff men vacker vandring som började brant nedför på smala stigar efter bergkanten en höjdskillnad på 500 m ner mot havet. När vi efter ca 5 km kom till den lilla byn Faia do Penudia var det dags för uppförsbacke… Nästan 6 km på en grusväg som gick i vindlande svängar upp för berget. Jo vi har träningsvärk idag men det är ju nyttigt. När vi började vandringen hade vi fint klart väder men under promenaden drog dimman in över ön och det började duggregna. Den här gången hade vi i alla fall både varma och regnkläder med oss, synd bara att vi lämnade dem i bilen.
Vi fortsatte bilturen söderut, nu i en dimma som gjorde att vi inte såg så mycket av stupet vid sidan av vägen. Efter vägkanterna växer det hortensia som nu är på gång att börja blomma. Det står skyltar som varnar för kor på vägen och vi mötte en ko som joggade målmedvetet mot oss på vår sida av vägen. Bilen framför oss gick ut i motsatt körfält och kör förbi och vi följer efter. Bilen efter oss, en stor Toyota med en ordentlig extra kofångarebåge framtill fortsatte i sitt körfält och körde i långsam hastighet på kons bakdel. Kanske ville han lära kon lite trafikvett eller bara få användning av sin extra kobåge, vad vet jag, men stackars kossan fick nog ett blåmärke där bak☹.
uppe vid bilen igen, lite blöta och trötta efter ett lite regnigt avslut på vandringen.
Idag tisdag skall det komma in ett nytt blås och regnväder och vi har en lugn fixardag i båten. Imorgon skall vinden vända och mojna och då seglar vi mot nästa ö.
