Äntligen framme!

Så äntligen! har vi kommit fram till värmen och rättat några konstiga meningar från inlägget i Paris. Jag hann precis skriva klart texten i Paris men hann inte läsa igenom innan jag var tvungen att avsluta. De ropade upp att nu skulle vi äntligen få gå ombord på planet så vi skulle genast bege oss till gaten igen… inte värt att tveka så jag tryckte på uppdatera blogg och så blev texten som den blev.

 

 

 Nu fick vi ju ändå stå i kö i 45 minuter innan vi fick gå ut för att ta bussen till planet. Väl framme vid planet rådde det en febril aktivitet. Det var ca 5 cm kvar av snön som nu höll på att smälta. En liten plogbil, modell dryga metern schaktblad, körde runt åtminstone tio varv med en gatusopbil efter för att göra en väg i snömassorna så att vi skulle kunna gå torrskodda till planet som stod och väntade. När vi slutligen kämpat oss genom snömassorna upp på flygplanet konstaterade Anders att det kanske skulle varit bättre att få bort snön som låg på vingarna istället. 

 Väl ombord på planet hände de inte mycket, vi satt och väntade…efter ett tag började det komma flygplatspersonal med kuddar, täcken, hörlurar och annat smått och gott. Vi satt och väntade i fyra timmar innan det var klart för avfärd. Fortfarande inte någon som gjort något åt snön på vingarna, Anders var lite orolig. Så startade motorerna och vi åkte mot startbanan med ett stopp på vägen för avisning. Skönt!

När vi startade flygresan från Paris var klockan ca halv fem på eftermiddagen och vi började på nytt bli både hungriga och törstiga. Flygresan gick bra, vi tittade på film, slumrade och åt. När vi var framme på Guadaloupe där vi skulle byta flyg var klockan åtta på kvällen lokal tid, ca ett på natten i Sverige. Vårt anslutande flyg hade förstås lämnat utan att vänta på oss och det hade även sista flyget för kvällen gjort. Härligt tänkte vi och såg framför oss en skön hotellnatt med god frukost innan vi fick ta flyget till Martinique.

Mannen på Air France som tog emot oss sa till oss att bara hämta bagaget och komma tillbaks till honom så skulle de fixa hotell och resa. Vi fick en av väskorna ganska snart men sedan hände inte mycket. Samma väskor åkte runt på bandet och ett hundratal människor stod kvar och väntade. Till slut förstod alla att det inte skulle komma fler väskor. Bara att ställa sig i kö för att anmäla att den var borta. Vi stod i kö och väntade i drygt en timma sedan fick vi anmäla väskan borta och fick besked om att vi skulle vänta på en buss som skulle ta oss till hotellet. Bussen skulle gå när kön för förlorat bagage var slut. Det var den strax innan midnatt.

Bussresan tog en halvtimma på mörka vindlande och skumpiga vägar. Till slut backade busschauffören in på en smal och mörk grusväg. Bara att gå de sista 500 metrarna in till hotellet. När vi hade letat oss fram till hotellet och kom in i receptionen såg receptionisten väldigt förvånad ut. Hon hade fått uppgift om att det var en person som skulle komma, nu stod det ca 15 personer i receptionen och väntade på rum och hon hade bara två dubbelrum kvar. Busschauffören hade naturligtvis åkt hem för att få sin skönhetssömn.

Efter mycket diskussioner gick de två dubbelrummen till två damer och ett barn och ett par. Det som fanns kvar sedan var två familjerum med fem bäddar, en dubbelsäng och tre enkelsängar i varje, lösningen de kunde erbjuda var ett dam- och ett herrum. Vi var två tjejer som nappade på erbjudandet och fyra män. Vad resten av resenärerna gjorde vet jag inte men en man hade suttit kvar i receptionen hela natten. När detta hände var klockan redan ett på natten lokal tid och alltså sex på morgonen i Sverige. Vi var sjukt trötta och brydde oss inte så mycket om var vi skulle ligga bara vi fick en säng.

Frukosten var i alla fall väldigt god även om Anders blev lite förvånad när han skulle skala ägget och det visade sig att man själv skulle koka det först. Efter frukosten åkte vi taxi tillbaks till flygplatsen och fick samtidigt se en del av den vackra ön. Skall bli skoj att komma tillbaks dit i april då dottern kommer på besök. Taxiresan var skumpig och även om hastigheten bara var 34 km/timmen i medel enligt displayen på instrumentpanelen så blev den för hög då en höna med kycklingar sprang framför bilen, nu är det nog bara hönan kvar.

Väl på flygplatsen fick vi våra boardingkort för flygresa i ett ganska litet propellerplan och efter att vi kommit fram till flygplatsen åkte vi vidare med taxi. Nu är vi här på marinan i ca tretti grader varmare väder än hemma och njuter. Fy vad vi frös de sista dagarna innan avfärden. Det är bra med tjockare skor än gummiskor på vintern. 

Häftig bild på propellern från flygplansfönstret.

Nu skall vi se till att hitta en ny utombordare så att vi kan fortsätta seglingen och ankra igen. Det är utombordaren till dingen som gick sönder innan vi skulle fara hem. Topplocket som vi beställde så snart vi kom till Sverige kom aldrig. Firman i Belgien som sålde reservdelar hade bytt datasystem innan nyår och hade därefter inte kunnat skicka ut en pryl. Vilken mardröm för företaget och synd för oss.

Men det är långt ifrån synd om oss. När vi uppdaterar detta sitter vi på en servering där vi bara är tvungna att ta en god kall öl för att få låna lite wifi.😉 

Kommentarer:

1 John%252525252520och%252525252520Irene:

👍 NJUT ❣️❣️❣️❣️❣️❣️☀️🏝⛵️🐚🐋
Kram John & Irene

Svar: Ja det är skönt.
Strumpan, Anders och Kristina

Kommentera här: