En blöt segling!

De senaste dagarna har bjudit på en hel del vatten från alla håll. Regnperioden närmar sig och vi har fått regnskurar över oss samtidigt som vår senaste segling bjöd på skvätt in över oss i sittbrunnen. Nå ja det är varmt så vi torkar ganska snabbt.

I måndags seglade vi vidare mot Antigua som troligen kommer bli vår sista ö innan överseglingen till Azorerna. Här finns det mesta som man kan behöva bunkra inför överseglingen med ett litet undantag att det ibland kan vara vattenbrist. Men nu har det ju kommit en hel del regn igen så vi hoppas på att det skall lösa sig.

Vi börjar närma oss hemsegling och det är många som är på väg mot europa och det pratas segling och prognoser mellan båtarna runt omkring. Det finns en del seglare som så som vi har kortvågsradio och vi kommer att ha kontakt med några av dem under resan vilket känns tryggt. En del av dem vi träffat under resan skall frakta båten till Europa med transport på fraktbåt. Ett bekvämt alternativ om man inte vill segla över men det kostar. Nu känns det ju som en del av vårt äventyr att även segla tillbaks även om överfarter kan vara ganska tråkiga och den här överfarten är den vi varit lite oroliga för. Det gäller att ha många böcker, poddar och spel mm för att få tiden att gå.

Vårt intryck av Antigua så här långt är att det är en ö med charm men som även har en del ekonomiska problem. Vi har båten vid en boj i en väldigt välordnad marina med lyxhotell runt omkring, vackra stränder och en mataffär med utbud från hela världen, om än ganska dyr. Samtidigt har bussfärder på ön visat en fattigare del med små skjul till hus och skräp runt omkring. Landet heter ju egentligen Antigua & Barbuda. Barbuda drabbades så hårt av orkanen Irma att nästan all bebyggelse ödelades. Efter orkanen evakuerades hela befolkningen till Antigua och även om en del återvänt och försöker bygga upp en tillvaro på Barbuda så är många kvar på Antigua.  

 

Vi kommer att ha någon vecka till på oss för att se ön, sola och bada. Den 28 april har vi bokat plats i marinan för att göra iordning det sista på båt och mat mm inför överfarten, planerat avfärdsdatum mot Azorerna, om vädret blir ok, är den första maj.

Idag tog vi bussen till English harbour på södra delen av ön för att titta på de stora fina båtarna som seglar i Classic Yacht Regatta. Dyra fina båtar. Vi var även inne på Nelsons boatyard och vandrade upp på Shirley Heights där det var en fantastiskt fin utsikt över hamnen och där vi kunde se en del av segelfartygen som hade börjat segla runt ön.  Nelssons Boatyard är en hamn som byggdes av engelska flottan på 1700 talet, den är upptagen på Unescos världsarvslista. Det är en skyddad hamn som används än idag.   

 Lägg märke till den lilla liften med gubbe i uppe på den svarta masten till vänster...

 
Att åka lokalbuss är ett billigt och intressant sätt att resa runt. Här som på många av öarna som vi besökt så körs bussarna av förare som själva äger bussen. De har inte någon tidtabell utan kör när det är fullt men det finns gott om bussar så när en är full kommer det ganska snart en ny. Inte alltid bästa kvalitet på bussarna eller för den delen körningen och ibland kanske busschauffören åker förbi en affär eller restaurang för att hämta dagens lunch men vem har väl bråttom, vi är i Karibien, ser chauffören någon som inte riktigt hunnit fram till busshållplatsen stannar han och väntar eller åker in på sidovägen och plockar personen, det gäller ju ändå att fylla bussen så mycket som möjligt för att få en vinst på resan.
 
Befolkningen på Antigua är väldigt artiga och när de kommer ombord på bussen, som ofta är i storlek av minibuss med ca 16 säten hälsar man med ett ”god morgon” eller ”god eftermiddag”. Vill man gå av ropar man helt enkelt Bus Stop. Stor skillnad mot bussåkare i Sverige där man tigande går in och sätter sig på ett tomt säte och sätter upp en väska på sätet bredvid.

Faktiskt hälsar man när man möter någon här i Karibien. Ett ”god morgon” till en mötande främling är vanligt. Efter att vi nu varit ute i snart tio månader har vi reflekterat över att vi kanske inte är världsbäst i Sverige på att hälsa på andra människor. Man behöver inte komma långt söderut i Europa innan mötande gångtrafikanter, även om de inte setts förut, tittar på varandra och hälsar på varandra med ett litet leende. Varför gör vi inte det i Sverige egentligen? Det är ju helt gratis och kanske kan det vara så att just den människan jag hälsat på och gett ett leende inte pratat med någon eller fått något leende tidigare den dagen.  Det ger en trygghetskänsla att personen du mött tittat på dig och hälsat, kanske en falsk sådan vad vet jag, men inte hälsar man väl först och rånar någon efteråt?

Kanske funkar det även hemma att hälsa på okända mötande, var modig och testa, tyvärr är jag rädd för att vi kommer att anpassa oss tillbaks till vårt lite blyga tråkiga nordiska sätt när vi kommer hem. Kanske är det kylan som påverkar oss nordbor, men nu har ju värmen kommit även till Sverige😉. 

 

 

Kommentera här: