En hissnande utmaning!

 

  Igår tog vi bussen till Cruz Del Carmen för att vandra. Cruz Del Carmen ligger på den nordöstra delen av Teneriffa. Bussresan som gick upp genom landskapet och till 960 m höjd gick bra även om busschauffören snarare trodde att han var racerförare och körde en sportbil istället för buss.

Uppe på Cruz del Carmen ligger ett vandringscenter och det finns en guide som har upplysningar om alla vandringar som finns. Vi hade bestämt oss för att gå en vandring ner till havsnivån till staden Punta del Hildalgo, en sträcka på ca 10 km.  Vi fick en karta vid av guiden och info om att vi skulle följa markeringen med två vågräta sträck. Såg vi en kryssmarkering eller farliga djur skulle vi springa åt andra hållet. Skoj kille!

Efter en kopp kaffe på caféet påbörjade vi vandringen. Sluttning neråt och bred gångstig, det här skulle ju bli enkelt. Vid första vägskälet stod en skylt med pil mot Chinamada åt vänster, en grottby men med Internet, enligt infokillen. Där skulle vi gå förbi, samtidigt stod det ett kryss en bit in… Vi bestämde oss för att ta den vägen för hur som helst skulle vi ju till Chinamada. Inget bra beslut! Vägen, som ganska snart övergick till en stig gick brant nerför.  När vi travat på i ca 20 minuter blev vi utskällda av ett gäng hundar som inte tyckte att vi hade där att göra. Så in på maps.me… Vi var helt fel visade det sig, bara att gå tillbaks. Ja ja träning är ju bra, resten skulle ju vara en fin nerförslut tänkte vi, lite träning skadar aldrig.  

 

Ingen bra väg...

 När vi kommit tillbaks till vägskälet såg vi att det fanns en stig mellan de två vägarna och det var den som skylten pekade på. Bättre att ta det lite lugnt i fortsättningen.

 

 

Stigen fortsatte nerför i lövskogen. Snart blev det även en och annan uppförsbacke. Vi tog en rast och tänkte att det här är väl snart avklarat. var ju bara en medelsvår vandring och de brukar ju vara ganska stränga i bedömningen. Efter en stund ändrade sig naturen och vi kom ut mot brantare sluttningar. Vi gick förbi några småbarnsfamiljer som hade ett par barn i sele på magen. De hade även en hund som skuttade framför dem. Nu började hunden springa framför oss istället. Efter någon kilometer bestämde vi oss för att stanna och fika så att de kunde komma ifatt och ta hand om sin hund. De kom ifatt men visste inte vem som var ägare till hunden.  Ett tag senare stannade hunden i alla fall.
 
Nutidens spanska etterstupa dålig moral, väg rakt ner. 
Lite senare kom vi fram till Chinamada, grottbyn fast med internet. Husen var byggda in i berget men hade en fasad så att de framifrån såg ut som ganska vanliga hus. Hade varit skoj att se dem inifrån. 
 Vid Chinamada började också den tuffare vandringen ner mot havsnivån. Vi gick på en smal stig längs med klippbranten, många meter stup nerför på ena sidan och lika mycket uppför på andra sidan. Underlaget var allt från stig till sten, trappor och rullgrus. Gällde verkligen att titta var man satte fötterna. Det enda som växte på de karga sluttningarna var olika typer av kaktusar och de enda djur vi såg var mängder av ödlor.  Vandringen från Chinamada tog nästan två timmar och då var det bara drygt fyra kilometer. En härlig vandring med en hissnande vacker utsikt. Verkligen en utmaning för både kropp och höjdskräck.
 
 
 

 

Kommentera här: